När ny- och omstarter inte längre behövs..

Snurrar man runt lite på sociala medier i dessa dagar är det mycket tugg om ”nystart” och ”omstart”. Förväntningarna inför det nya året är stora och optimismen når höjder bortom allt vett och sans.
Som vanligt tänker jag ett varv till och ser något djupt tragiskt i detta. Vad Är det som ligger bakom detta behov av om- och nystart?

Jo, ännu ett eller flera försök som under det gångna året inte riktigt gått som planerat. Man har börjat och börjat om ännu en gång.
Jag driver två gym, jag ser det där ske varje år. Att få folk att börja är inte speciellt svårt. Det är konsten att bli en sån som fortsätter som är den svåraste att lära sig.

”Jag måste få snabba resultat för att bli motiverad”

…sa nån för säkert 23:e gången och med en dåres envishet gjorde hen på samma sätt som alla andra gånger. Dock gäller envisheten bara val av ”metod” inte envis i den mening att man faktiskt blir en sån som fortsätter.

Realism är detsamma som pessimism för optimistjollarna

…och siktar hellre mot stjärnorna för att riktigt säkerställa ännu ett misslyckat försök.

Men så har vi dom som jobbar på år efter år, gör ingen större affär av det. Ser till att träningen blir en naturlig del av livet, hela livet. Ser till att träningsrutinerna blir så jäkla bra att de tar med sig dom in i semestrar, storhelger och all sköns händelser. Det som för det stora flertalet betyder ”måste passa på att unna sig att njuta fullt ut av allt i livet” som om voro det varandras motsatser, och som därefter är så förtvivlat missnöjda med allt och därmed behöver ny omstart med siktet inställt mot nya mål som inte nås. Igen.

De som jobbar på år efter år, utan en massa avbrott, de inser att det är ett jobb som aldrig blir klart.

Om-eller nystart är helt onödigt för den som aldrig slutar. Var en sån.

//Carolin Helt, Int Lic PT som jobbat på i rätt många år nu..