Livets problem motsvarar vikterna på gymmet – Lyft skiten bara!

Tack Johannes Hansen för alla kloka formuleringar. De är så himla rätt! Vikterna är jobbiga, det vet du. Du lyfter skiten för du vill bli starkare. Med andra ord du tränar. Gör likadant med dina problem så händer det grejor!
Jag har ju som mål att sitta mer med människor och hjälpa dem med mental styrketräning. Jag känner att där kan jag göra skillnad. Jag kan minska avståndet mellan vad de vet och vad de gör. Få dem att inse att allting är träningsbart!
Men med väldigt tydlig stämma berättar jag också att jobbet måste de göra själv!
I dagen samhälle går det liksom en trend, en sport i att försöka komma undan.
Vissa tror till och med att man går ner i vikt bara genom att kontakta mig.
Många tror att jag gillar att träna och ramlar nästan baklänges när jag berätta om mitt motstånd (rösten Hans i mitt huvud då) till att just gå ut i gymmet och lyfta vikterna.
Det som driver mig är att vara stark! nej, inte riktigt rätt. Det som driver mig är rädslan att förlora den styrkan jag så hårt jobbat för. Den styrkan och dessa muskler som gör att jag fixar det mesta. Både innanför och utanför gymmet. Därför lyfter jag skiten utan att alltid riktigt känna för det.
När jag tränar upp mina mentala musklerna så känner jag fan inte efter då heller. Jag lyfter skiten bara. Hur mycket det än vänder sig i magen. För jag vet, jag vet att detta bara är mental mjölksyra och den kan jag stå ut med!
Dessa starka mentala muskler har gjort att jag klara av rätt stora problem och utmaningar i livet.
Jädra gooo känsla och häftiga skills faktiskt. Det du borde fundera över är ifall detta vore någonting för dig…?
I så fall är det bara att börja träna
Inte känna efter
Inte ifrågasätta
Inte skjuta upp
Bara göra det ändå
Dina problem är från och med nu ännu ett träningspass. Vissa gånger tyngre än andra. Vissa pass har syfte att träna uthållighet, andra mer power och styrka.
Jag är själv i en träningsperiod där jag tränar tillit och tålamod…
Jädra skit så jobbigt men det ska gå👊🏻
Drömmar är bara inspirerande och har ett gött pirr i magen så länge du inte vågar ta steget.
Tar du steget blir det obehagligt och tungt.
Men det är så man gör
Precis som i gymmet
Med starkaste och obehagligaste hälsning från Lisa Kaptein Kvist en jobbig jäkel men som kanske är just den du behöver i ditt liv