Ett vitt år..

Tänkte skriva lite om alkohol. NEJ! Sluta inte läsa nu. Jag lovar, det blir inga pekpinnar även om just pekpinnar, piska och personliga påhopp är lite av min grej. Jag tänkte bara skriva lite om mitt förhållande till alkohol…

För ganska exakt ett år sedan tog jag beslutet – Jag ska inte dricka en droppe alkohol fram till Jul. Jag ville nämligen testa och se hur begränsande det skulle kännas. Min alkoholkonsumtion har varit låg under många år, har kanske snittat 1glas rött per vecka. Under en kort och förvirrad tid i livet gick jag dock under namnet ”Cider-Woman” . Det var för övrigt under den perioden mina magrutor drog sig undan det offentliga livet och vägrade dyka upp på rätt många år, alkohol kan ha den effekten just saying…

Anledningen till beslutet om nolltolerans på alkoholfronten var en synnerligen misslyckad löprunda. Jag hade planerat in ett lite längre terrängpass en lördagsmorgon och kvällen innan hade jag druckit två glas vin, ett glas mer än vad jag brukade (eller dubbelt så mycket om man vill göra det lite mer dramatiskt). Jag vaknade lite för sent, tung i både kropp och knopp och det hann bli stekhett innan jag var ute. Jag kände det där vinet i kroppen fortfarande, kanske bara psykiskt men jag kände det lika fullt. Det blev en riktigt usel löprunda, en pina från början till slut och dessutom var jag 2cm från att stampa på en huggorm. 

”Det här vill jag inte göra om” tänkte jag. Då fanns det egentligen bara två val.

1. Sluta springa

2. Sluta dricka vin

Jo, jag vet att det finns andra alternativ men jag gjorde det enkelt för mig med bara två alternativ just där och då. Alternativ nummer 2 blev det. Ingen alkohol fram till cavan innan middagen under utlandsresan över jul.

Jag har aldrig varit någon direkt finsmakare när kommer till vin (heller). Som lite kuriosa kan jag nämna att  jag blev bjuden på en vinresa nertill Moseldalen i Tyskland för ett antal år sedan. Vinprovningar och skit redan före lunch. Jag frågade efter Blue Nun hela veckan och fick en rätt negativ respons på det måste jag säga.

Jaja, nu blev det ingen cava på julafton och ingen alkohol så när som på någon lättöl under ett års tid. Varför? Jag har inte haft den minsta lust till det. Det har alltså inte begränsat mig det minsta.

Jag har inte precis okynnesdruckit innan men jag har sett fram emot och längtat efter det det rödvinsglaset på fredagskvällen. Det finns absolut inget fel i det (inga pekpinnar, jag lovade ju) men jag har kommit fram till att det framför allt har varit känslan jag varit ute efter. Känslan av att nu är det helg, nu varvar jag ner. Jag kan faktiskt få den känslan av en kopp kaffe och ett par cashewnötter också 😉

Vissa saker gör vi liksom på slentrian, för att det bara brukar vara så. Fredagsmys med chips och smågodis oavsett om man är sugen eller ej? Ta ett chips för att skålen står framme inte för att man är speciellt sugen, men det är ju ändå fredag. Ett chips blir det aldrig för de är inte designade för sparsam konsumtion, eller hur?

Vad vill jag ha sagt med detta? Ska man sluta med allt som sätter guldkant på tillvaron? Måste man sluta dricka vin nu också?!?! JA!….Nä, inga pekpinnar var det ju 😉 Vin kan dessutom har sina fördelar rent hälsomässigt också, som med allt annat är det en dosfråga.

Men man kanske kan må bra av att ställa sig frågan Varför nån gång emellanåt och är det värt det…

// Carolin ”partypooper”  Helt