Du bestämmer själv hur ”obehagligt” det ska vara

”Jag tycker nog inte detta är särskilt skönt”
Ett uttalande en tidig morgon från en Pt klient till mig om sitt träningsprogram.
Nääe du, svarade jag. Då är du på helt rätt plats!

För just så är det!

Väldigt få känner en underbar känsla när de tar i när de tränar. Den där underbara känslan kommer först efter utför arbete.
Väldigt få tycker det är väldigt underhållande att utföra detta ”hårda” arbete i gymmet. För att citera min vän och kollega Carolin ”vi arbetar inte i underhållningsbranschen”

Att hårt arbete fick ett situationstecken var för att hårt är så olika för oss alla. För en person som varit sjuk länge och ska ta sig utanför dörren och gå 1 km kan det vara lika hårt som för en annan som ska klara 120 kg i knäböj.

Det är helt upp till dig hur obehaglig din träning ska vara.
För när det är obehagligt, pulsen stiger och du hör rösten i din hjärna skrika ”gå hem!!”
Då är du på rätt plats! Då är du på den plats där du kommer få resultat och det är här du utvecklas.

Märk väl att jag skriver träning. Det är en viss skillnad på träning och motion men det tänker jag inte älta om igen.
Carolin har skrivit om det och jag har nämt det ett antal gånger.
Men för säkerhets skull, en liten runda då – Motion är tex när du tar en promenad, cyklar en runda (nej, inte racer då) eller jobbar i trädgården mm. Ja, det är skönt, du kan hålla på länge. Världen bästa aktivitet för kreativitet, mental träning och hälsa.

Men Pt klinter kommer till mig för att de vill ha nått! Nått mer. De vill oftast ha mer muskler, de vill ha bättre kondition, orka mer och tro det eller ej, de vill också bli av med fettvikt! Visst är det förvånande?!(skratt)

Men då, kära du, då måste du ta i! Du måste ta i på ett sätt som inte du och din kropp är van vid.
Det ska vara hårt, tufft för dig där du är nu.
Din hårda, din ”obehagliga” nivå bestämmer du över. Men var beredd på att betala, i svett och kanske till och med tårar då du har satt ribban högt.

Jag har gjort det. Gång på gång, på gång. Jag led lika mycket varje gång. Jag nådde alltid målet. Den känslan!! AHHHHH!! Skulle gjort om det alla dagar i veckan!

Jag fick upp ett minne på fb för ett tag sedan, en bild. Bilden på mina första steg på kryckor, på min resa tillbaka efter höftoperationen.
Jag kommer ihåg att mitt första mål, att gå till brevlådan (ca 50m) var för tufft. En kort besvikelse, en tår och sen jävlar! Då kör jag väl hälften av sträckan då, kommer jag ihåg att jag tänkte. Hårt var det. Obehagligt var det. Men idag, hur stolt är jag inte?!

Hälsningar Lisa Kaptein Kvist, Pt, mental tränare, och en mästare på att ta mig ur ”avgrunden” och stå ut med obehagligt!