Svaret på frågan som får dig ur viktträsket..

Tämligen ofta får jag frågor om vad och hur jag äter och hur mycket jag tränar. Nä, det får jag faktiskt inte alls så ofta nu för tiden och speciellt inte mitt i semestertider. Och med all rätt… 

Vem bryr sig om hur en 47årig kärring som varit i mer eller mindre god form sen hon tog sig till gymet och började lyfta vikter på 90-talet, lever sitt liv liksom? Nä, just det.

Då är det ju mycket mer intressant att fråga alla dom där med före- och efterbilder. Hur gjorde dom egentligen för att komma i sommarformen det här året? Skilde det något från sist de gav sig på ”Projekt Sommarkroppen”?

Självfallet raljerar jag i vanlig ordning och jag är på intet sätt bitter över det tillfälliga ointresset (man har ju varit med förr)  men det jag med denna kanske irrelevanta inledning vill komma till är att frågan folk borde ställa, ja dvs folk som vill ha fitnesstips, är –

”Vad har jag ätit och hur har jag (inte) tränat för att komma i den här formen jag vill ut ur?”

Alltså, man frågar sig själv, inte mig eller ens innehavaren av den mest lyckade av Sommarformenkroppar.

Svaret på det är egentligen det enda som kan få en ur detta ändlösa stampande i viktträsket.

Nej, fel av mig- svaret räcker inte alltid. Tyvärr.

Jag ställer nämligen den frågan till alla som (efter semester/jul och nyår/what ever period av mindre lyckade val) kommer till mig för hjälp att ta sig ur formen de ätit sig i. Svaren är ofta nåt i stil med-

”Jag har ätit för mycket skit. Godis, choklad och chips. Jag har druckit lite för mycket vin och drinkar och fikat för mycket.”

Härligt! Insikt om orsak till problemet är verkligen A&O för att hitta en lösning som ger ett resultat som håller över tid.

På följdfrågan- Vad tror du är lösningen på problemet?  är svaret dock alldeles för ofta-

”Jag tänkte dra ner på portionsstorlekarna. Hoppa över potatis, pasta och ris och så…”

Öh….? För många är alltså lösningen på för mycket choklad att dra ner på potatis? Jag vill påminna om att detta är i övrigt allt som oftast normalbegåvade individer.

Att testa att äta sig mätt på riktig mat och se om inte suget efter skräp försvinner, tja vad vet jag- det kan kanske vara en väg att gå…

Noterar dock nöjt att dom som ställt sig själva ovanstående frågor och som gett sig själva ärliga, insiktsfulla och intelligent svar- dom är ute ur viktträsket en gång för alla .

Väl mött på andra sidan träsket, gott om sällskap väntar även här!

//Carolin Helt, Int Lic PT full av obekväma frågor..