Men hur mycket behöver man egentligen träna då?

Ja, denna eviga fråga med undertonen ”hur lite är gott nog?”  Först och främst skulle jag vilja informera om att man varken behöver träna eller ens motionera nånting alls. Näe, det behöver man sannerligen inte, men man får själv leva och förmodligen även dö med konsekvenserna.

För att få några hälsomässiga fördela med att addera fysisk aktivitet i livet, krävs det verkligen inte mycket alls.

En av de stora fördelarna med att vara i riktigt dåligt form är att det krävs så oerhört lite för att få positiva effekter.

Det är i ärlighetens namn också den enda fördelen med att försätta sig i den situationen.

WHO har sedan länge gett oss riktlinjen om 30min pulshöjande aktivitet 5dagar i veckan. 30min ackumulerat, dvs det går utmärkt att dela upp det med 10min i taget. Detta är ett minimum, inte på något sätt satt för att det skulle ge några revolutionerande effekter, utan pga det är rimligt att sälja in till den som inget gör.

Nu i dagarna har de där 10 000 stegen per dag, som alla tjatat om ska vara nån form av lifegoal, blivit reviderad. Inte så att 10 000 steg skulle vara för mycket- tvärtom så lär 30 000 vara betydligt bättre för hälsan, men för att sälja in ett rimligt mål till den hopplöst inaktive så sitter det experter i tv-sofforna och pratar om att bara hälften är gott nog. Och JA- pyttelite ÄR bättre än inget och kan vara ett fantastiskt sätt att bokstavligen få ändan ur vagnen/soffan.

Men tro inte att få hälsomässiga effekter är detsamma som att komma ens i närheten av att vara vältränad och få ut den fulla potentialen i den kropp vi fått oss tilldelad.

För det krävs det rasande mycket mer. Och ändå ska vi fortsatt lockas med ”fort gjort”, ”bara 16 veckor till toppform”, ”träna smart, inte hårt” osv osv som om att träna mycket, länge och hårt vore något vi helst av allt borde få slippa.

”Varför tränar du så hårt & tungt?” ja, den märkliga frågan fick en tjej inte ens fyllda 30, av en för henne okänd medelålders man. I hans värld var det märkligt att träna hårt och tungt om man inte var tvungen. Tjejen som tränar tungt och hårt av den enkla anledningen att hon kan, visste verkligen inte vad hon skulle svara.

Min respons på karlns märkliga frågeställning hade förmodligen varit – ”Varför gör du det inte?”

Min fundering kring allt det här ”hur mycket eller lite som behövs”- Är det så orimligt år 2020, att få så mycket variation i intensitet, duration att träningsfrekvensen blir så hög som möjligt, bara för att man gillart? Ja, att få in en träningsrutin som gör det möjligt att kunna göra mycket och vara hel och frisk och inte bara sträva efter en träningsrutin baserat på att få mesta möjliga resultat på minsta möjliga insats? Ja, förmodligen är jag helt orimlig i vanlig ordning och begriper ingenting.

Lika lite begripande som den vuxentrötte som gäspande från soffhörnet får ur sig-

”Jag vet en gubbe som sprang säkert milen varje dag hela sitt vuxna liv, han dog tidigt ändå”  ja, den kategorin människor som alltid kommer dragandes med det argumentet, de är ofta bästa tänkbara motivatorn för att en annan ge sig ut och lubba på stört. Förlåt dem, ty de begriper inte hur dumt de låter. Ja, vi borde kanske rent av tacka dom för påminnelsen.

Att ha en kropp som jobbar med en, som funkar på alla cylindrar- den är ju så mycket roligare att leva med varje dag, hur många de dagarna än blir. Livskvalitet, på riktigt.

Jag när en liten önskan om att det här med att vilja ha ALLT NU, viljan att ha ALLA resultat på stört i kombination med ovilja att göra jobbet som krävs- det lämnar vi bakom oss, det känns så 2010-tal på nåt sätt va?

HEPPÅER!

/Carolin Helt, Int Lic PT. Psst. bild från en sån där morgon då man är extra glad för att man aldrig nöjt sig med minsta möjliga..