Mellanmål eller inte?

”Älskling, jag förstår inte varför jag är så rund. Jag äter ju som en fågel.” beklagade hon sig.
”Just det, min lilla duva. Du äter som en fågel- allt du ser, lite i taget, oupphörligen, hela dagen. Det blir mycket det.” sa han och sprang…

Enligt min helt ovetenskapliga betraktelse så har kvinnor ofta en förmåga att äta lite grann som fåglar. Man äter lite (mat) och ofta.

  • En hastig smoothie till frukost. Jättenyttig. Grön.
  • Kaffe och en fralla vid fikat på jobbet. Ljust bröd, men vaddå, det är ju det som bjuds. Tog några mariekex också, behövde nåt sött.
  • Sallad utan pasta lr ris till lunch. Tog ett par riskex med mjukost också.
  • Behövde en kick vid trefikat och kollegan fyllde ju år, blev en tårtbit men den var inte jättestor och jag ska ju träna efter jobbet.
  • Tränade. Gick på pass, tror det hette Bodytoning, eller nåt. Gillar inte att äta lagad mat på kvällen. Då vill jag ha nåt ”lätt”. Det blev yoggi med musli och ett par mackor.
  • Sen blev det kanske några extra ostskivor och några godisbitar som låg framme.
  • Jag fattar inte varför jag inte går ner i vikt. Jag äter nog för lite…

Ovanstående har jag hittat på men genom åren har jag fått läsa många liknande matdagböcker. Det är bra det där med matdagbok, man kan få en hel del insikter. Man blir helt plötsligt mer medveten om vad man faktiskt petar i sig, om man är ärlig vill säga. Helt rätt –  Den där kvinnan i exemplet äter för lite MAT men visst får hon i sig energi. Näringsfattig energi. Det finns de som äter sju-åtta gånger om dagen, sjukt lite riktig mat, men får i sig för mycket kilokalorier för att lyckas med målet att gå ner i vikt.

Men ska man inte äta ofta då? För visst har man hört att mellanmål är bra.

Det beror på, skulle jag vilja påstå. Äter man mellanmål pga att man äter för små portioner av frukost, lunch och middag? Petar man bort potatisen till lunch för att sen falla för kanelbullen eller ”proteinbar-med-mycket-socker” vid trefikat? Då blir det  helknasigt.

För det är ju ofta så att mellanmål består av nån knäckemacka eller en frukt och lite nötter i bästa fall och en kexchoklad köpt på macken, i värsta fall. Det är sällan vi langar upp broccoli, ägg och potatis när det är dags för mellis. Det ska mycket till för att äta sig för tjock på de senare och inte speciellt mycket om det är kexchoklad eller något annat socker- och/eller fettsdrypande alternativ man väljer. Inte ens  ”proteinbars” är ett bra alternativ om det ner i vikt man vill gå. De allra flesta sorter innehåller mellan 200-300kcal och en hel del socker. Protein, javisst. Men ett par ägg är betydligt bättre

Att bara äta ”nåt lätt” och då välja fil och flingor eller mackor, är bara lätt i den meningen att det är lätt att göra. Lagad riktigt mat kommer mätta betydligt mer per kcal än vad mackor någonsin kan göra, hur grovt brödet än är. Det fina med att äta bra mat med portioner stora nog att de mättar är att man faktiskt inte blir lika sötsugen heller.

Istället för att fråga ”Vad kan jag äta när jag blir sötsugen?” fråga dig istället ”Hur ska jag äta för att inte bli sötsugen?”

Mellanmål kan dock fylla en riktigt bra funktion om de är välplanerade. De kan vara räddningen för den som helt enkelt har svårt för att kontrollera sin hunger, eller rättare sagt – sitt sug.

Det är inte lätt att göra sunda val när reptilhjärnan är påslagen. Då är det kanske bättre att äta keso, toppat med bär och lite nötter (eller ägg, ägg är alltid rätt svar) innan man beger sig till mataffären för att handla. Är man inte brutalhungrig är det lättare att stå emot allt godis som placeras just där vi köar. Man stannar inte för att köpa varmkorven utanför kassorna heller 😉

Det finns en aspekt till i frågan om man kan äta för lite och därav inte gå ner i vikt. En del pratar om att kroppen går i ”svältläge”. Men vi har alla sett bilder på hur svältande människor ser ut – de är väldigt magra… Man blir mager om man ligger på ett konstant energiunderskott. Så Nej, det funkar inte så, MEN det kan vara så att man äter så lite att kroppen börjar spara in på onödiga utgifter. Utan att tänka på det så drar vi ner på spontanaktiviteten. Vi ber någon annan hämta kaffet till oss. Vi tar inte trapporna i raska kliv utan tar hissen istället. Vi tränar kanske men bristen på energi gör att vi inte kommer upp i samma intensitet och vi får helt enkelt inte ut så mycket som vi skulle kunnat få av träningen om vi sett till att ÄTA MAT. Hänger ni med?

Är du en liten duva? En sån som aldrig äter sig mätt på MAT. Då kanske inte ännu ett mellanmål är lösningen för dig, utan mer mättande huvudmål.

Är du den som låter det gå så långt mellan måltiderna att reptilhjärnan styr så att valet av livsmedel blir allt annat än sunda? Tja, då kan välplanerade mellanmål vara lösningen för dig 😉

Mellanmål eller inte? Som med så mycket annat beror det på…

 

 

/Carolin Helt Int Lic PT, Kostrådgivare. Inte nån  duva men kallas rätt ofta för skata :-O

 

Kommentarsfunktionen är avstängd.