Lär dig konsten att aldrig ställa in ett träningspass…

Hur mycket du än älskar att träna så dyker ändå den där rackarns Latmasken upp emellanåt, eller hur? Den viskar (eller illskriker) åt dig att ”ta det lite lugnt” ”vila är också viktigt” ”det är ju väldigt dåligt väder idag””hinner du verkligen träna” ”PMS är väl en sjukdom ändå?”osv.
Här har du mina två bästa tips för att aldrig mer ställa in ett pass på grund av det hala, krälande otyget.

Tips och tips, vi kan väl kalla det för regler.

Regel nr 1 – Berätta för någon annan att och vad du planerat träna.
Exempel –

Måndagmorgon, 2 grader och regnet öser ner. Lusten till löpning var plötsligt inte nåt vidare värst påtaglig. Råkade yppa orden ”att idag har jag ingen större lust att springa”* då säger det lilla livet jag är gift med-
”Du vet ju att du alltid tycker det är skönt när du väl är ute”… jag funderade en stund på om jag skulle nöja mig med att ge honom fingret eller om jag skulle skalla honom också. Alltså, sånt vill man inte höra där och då. Men jag bet ihop klädde på mig och hasade mig ut i det iskalla ösregnet. Vet ni vad? Det lilla livet hade ju rätt. Att öregnet gick över till snöblask hade dock inget med saken att göra. Men som jag inte ångrade att jag gav mig ut!

Så, berätta för nån jobbig jävel som med säkerhet kommer påminna dig när du minst önskar men mest behöver det.

Regel nr 2 – Stressad, omotiverad, trött och med en yttre och inre status som ett urskitet päron- Ställ absolut ALDRIG in!
Det är nämligen så att just de där passen är dom du kommer minnas som –
”Det där passet vände min dag”
Exempel –
Jag hade har jobbat av hälften av min 13-dagars arbetsvecka, på väg hem söndagkväll, trött i huvudet pga pratat orimligt mycket, frusen pga stått still för mycket. Hade inget som helst behov av att träna nåt mer den veckan. Tänkte mer åka hem, äta hela köket lägga mig i soffan och ömka mig över att det var så förtvivlat långt till lite ledighet.

Men när jag satt där i bilen tänkte jag om. ”Hallå där din tjuriga kärring, här sitter du med träningskläderna på, lagom mätt i magen och har inte fått frisk luft sen i morse. Ut, du ska för tusan UT!”
Så jag bytte bara till löparpjucken och drog ut på en ack så liten men ack så välbehövlig löprunda längs med Vättern i all tysthet. Det vände inte bara dagen, utan hela veckan och jag inledde nästa med en helt annan attityd. Bara det att jag minns det så väl efter flera månader är ett tecken på hur makalöst viktig den var.

Med så lågt ställda förväntningar som man inleder ett sånt pass med kan det inte bli annat än succé och det är så sjukt mycket mer värt för livskvaliteten än alla de där passen med de bästa av förutsättningar och tokmotivation.

När förutsättningar är som sämst, då behöver du det som mest- ställ INTE in!

Kom ihåg detta alla motivationsdrivna syltryggar- det är inte passen som genomförs med optimala förutsättningar och tokmotiverad som tar dig i mål.**

Det är dom som görs pga vanans underbara makt gör dig till en sån som tränar what ever omständigheter.

Ja, det var väl allt för dagen det. HEPPÅER!

//Carolin Helt Int Lic PT, en sån som tränar pga ohejdad vana för dagen med dåliga förutsättningar men ack vad jag njöt. Efteråt.

*jag hade självfallet inte tänkt att hoppa över morgonträningen, den ingår ju i medicineringen, bara byta mot nåt mindre väderbitet alternativ..

** i mål är du fö aldrig, ty träning är man liksom aldrig färdig med.