En vecka på Playitas – den långa versionen

I åratal har jag tjatat om att jag vill åka till Playitas Resort på Fuerteventura men det lilla sockergrynet han har tvärvägrat och sagt ”gör det själv då”” Jag vet inte hur många gånger han har sagt liknande saker och en inte fattat att jag tar honom på orden. Som när jag ville skaffa häst igen eller när jag ältade det där med att klippa av mitt långa hår…

Två dagar efter att han kommit hem från sin rätt omfattande knäoperation (de sågade av underbenet och bände och mocklade en massa) så bokade jag alltså min allra första semesterresa med Me, Myself and I som enda ressällskap.

Galet vad smidigt allt går när man bara har sig själv att hålla reda på. Extra benutrymme på flyget, min veg.mat kom in strax efter att de minderåriga fått sitt och när vi väl landat kommer min väska snudd på först på bandet. Det har väl aldrig hänt förr ändå?! Snabb transfer till hotellet och det första jag gör är inspektera anläggningen, klättra lite i bergen, kolla stranden och inviga gymet. Lite middag på det, eller ja, så lite kanske det inte blev. Det är lätt att gå lite överstyr så där första buffémåltiden. Den kanariska maten är ju rackarns god alltså. Lite övermätt satt jag sedan på balkongen med schemat över alla aktiviteter och planerade veckan. 15 olika pass att välja på varje dag! Och det här var en helt vanlig vecka, ingen arrangerad temavecka. Trött men ändå svårt att somna, ville ju liksom bara vakna och köra igång veckan på riktigt 😉

Dag 2 vaknar jag onödigt tidigt. Det är fortfarande kolmörkt ute och det är lätt att se fördelarna med svenskt sommarljus… Jag dricker kaffe på balkongen och märker att inga lampor når ut dit, så jag sitter där i mörkret och filosoferar. En bra start på en bra dag. När det väl börjar ljusna är jag mer än redo för ett löppass. Jag tar den enkla vägen – den röda cykelvägen som leder bort (eller till) Playitas.

Efter ca 2,5km vänder jag tillbaka igen men tar de kringelikrokiga stigarna, snubblar på några stenar, landar på ytterligare några och veckans första idrottskada är skedd. Lite skrubbsår på armbågarna är inte mycket att gnälla över och när jag når stranden är det glömt och jag vänder tillbaka samma väg som jag kom. Ett jäkligt bra sätt att lägga upp sina löprundor på, om man inte vill springa vilse 😉

Gigantiskt frukostbuffé och en timme vid poolen och sedan är det dags för nästa pass. Ruffie – en svensk träningsfrom som MMA fighterna Musse Hasselvall har tagit fram. Det betyder i stor sett att man drar, bär, puttar och hasar på sin och andras kroppar. Jag tränar allra helst själv och är inte jätteförtjust i gruppträning men ska man göra bära runt på folk underlättar det om man är fler än en.  Vi fick alltså para i hop oss två och två och jag nickade lite frågande till den medelålders danskan som stod bredvid mig. Hon började vettskrämt stamma något och jag tog det som ett ”Ja”. Och som vi slet i den stekheta solen, hon höll på att kräkas men lyckades hålla sig passet igenom, vilket jag var tacksam för. Hon var också tacksam, hon tackade för ett passet, varenda gång vi sågs, resten av veckan.

Lite egen styrketräning i det förhållandevis svala gymet (säkert bara 28grader) och jag var mer än redo för lunchbuffén. Alltså, jag bara älskar att få gå och plocka ut det jag vill ha, i den mängd jag vill ha. Ha möjlighet att ta om flera gånger och bli precis så mätt som jag vill bli. Jo, jag älskar bufféer och lyckades faktiskt, efter första kvällens tabbe, äta mig lagom mätt hela veckan 😀

Några timmars solstolshäng vid poolen för att låta maten smälta. Det här är nog det enda stället där folk inte paxar solstolarna. Gott om utrymme, inte för att det är lite folk, bara för att folk har annat för sig än att bara ligga vid poolen. Lugnt och skönt och saltvatten även i poolen.

17:00 är det dags för nästa pass, Functionell Training. Alltså, det där begreppet ”funktionell träning” är ju väldigt luddigt. Funktionell för mig är träning som fyller sin funktion. Vill du ha stora starka biceps så är bicepscurl jäkligt funktionellt, skulle jag vilja påstå. Nåja, Functionell Training var nästintill en upprepning av förmiddagens bärande, dragande, puttande och hasande av egna och andras kroppar. Jäkligt roligt och fortsatt stekhett. Denna gång var den en 20årig svenska jag fick dra runt på. Hon hade stelopererat ryggen pga kraftig skolios för några år sedan. Vilken story! Hon kunde stoltsera med ett 30cm långt ärr längs med hela ryggen. Vilken träningsglädje hon visade upp och vilken styrka! Så häftigt! Inget är omöjligt, bara olika svårt 😉

Träningsdagen avslutades med ett ”Stretch and Relax”, då dök de upp, tanterna. Att lägga 45min på att vicka lite på nacken och andas djupa andetag, det är populärt det. Det var det sista passet alla dagar i veckan. För mig var det sista passet den dagen, aldrig mer.

Middagsbuffé med extra mycket salt på maten. Tror jag eventuellt tog någon form av svettrekord den här dagen. Inget som helst nattsudd. Klockan 22:00 är det tyst och släckt på hela resorten. Inte mig emot, inte alls…zzzzz. Dag 2 – 4,5 timmes fysisk aktivitet, 3,5timme i solstolen, rätt schyst fördelning.

Dag 3 vaknar 06:00, är jättetrött men kan inte somna om. Dricker kaffe i väntan på soluppgången och beger mig sen på bergspromenad. Jag tycker att morgonpromenader är en rätt trist sysselsättning och mest bara nåt jag ägnar mig åt när löparbenen behöver vila, men det här är något annat. Bitvis är det mer klättring än promenerande och utsikten är helt makalös!

När jag kommer upp på en av topparna står det en snubbe där. ”Är du inte rädd? Det blåser ju så mycket och stigarna så smala och branta”, i nästa andetag frågar han om jag vill att han ska hjälpa mig med att ta kort. Alltså, det är ju väldigt omtänksamt av honom men jag kan ändå inte låta bli att undra om han visat samma omtanke om det varit en 43årig man som kommit klättrande där? Ser jag verkligen ut som ett hjälplöst våp? Jag har ju dessutom en selfieapp som fixar fotandet åt mig 😮  Jag ler mitt allra mildaste underbettsleende och nekar till båda frågorna och fortsätter uppåt en bit till innan jag vänder. På vägen ner blir jag omsprungen av en tok som formligen flyger nerför de branta stigarna. Det kanske är så man ska göra..

Efter frukost ringer jag det lilla sockergrynet och lipar lite. Vi har bröllopsdag och vi är 300mil ifrån varandra. Känns väldigt konstigt. Torkar tårarna och slappar lite  i solen innan det är det dags för Power Training. Ett crossfitinspirerat pass som hålls i ett gigantiskt tält. Det tackar vi för då det blev betydligt behagligare temperatur. Uppdelade i grupper om 3-5 pers kastar vi oss mellan boxning, springande med kettelbells på axlarna, burpees med sandsäckar och armgång i monkeybar. Riktigt tufft och galet roligt! Jag lyckas slita av mig stora delar av huden i handflatorna under armgången. Mina stora fina valkar i händerna hänger som i små slamsor.Vägrade nämligen ta av mig vigselringarna. Har ju bröllopsdag idag, nån måtta får det vara på frigjordheten. Ont är bara förnamnet men rackarns vad bra jag var i monkeybaren 😀 Plåstrar om  händerna och klämmer in ett styrkepass i gymmet innan lunchen.

Efter lunchen och lite bloggande var det dags för sportmassage. Då jag själv är massör är jag rätt kräsen. Jag blir tokig av klena massörer som tror att man kan smeka bort muskelknutor, smörja in mig kan jag göra själv. Men det här kvinnan hon kunde hon. Grymt ontskönt och precis vad jag behövde. Bokade en ytterligare en tid, är det semester så är det 😉

Var tvungen hitta en lite bättre lösning på mitt hudlösa handproblem och frågar efter närmaste pharmacia. Mannen i hotellreceptionen pekar åt staden som ligger en bra bit bort. Jag tänker att han måste ju skämta. Visst finns det väl en pharmacia i Las Playitas?  Så jag går åt motsatt håll. Det visade sig vara fel tänkt av mig då han faktiskt hade rätt. Jaja, jag har ju inget annat för mig, jag kan gå tänkte jag. Drygt en timmes ökenpromenad i drygt 30graders värme och stekande sol senare hittar jag den sablans pharmacian. Iklädd shorts och sport- BH, svetten sprutandes och håret på ända (är det iofs alltid) kliver jag in. Upptäcker att hälften av pharmacians väntande kunder är muslimska män i full särkmundering. Rackarns vilken snabb service jag fick alltså. Personalen såg mig direkt och fixade fram all compeed och tejp jag kunde önska mig och vips var jag ute på gatan igen. Att gå samma tråkiga ökenväg hem var vad jag hade att välja på men lyckades även få till en omväg eftersom jag helt uppenbarligen kunde det. 15km och 2,5 timmes ökenpromenad. Minns ni snubben som Moberg skrev om? Robert, han som inte dog i öknen – thats me…

Middag och rätt i säng. 1timme i solstolen, 1 timme massage och 5 timmar fysiska övningar. Resten av tiden åt jag, förde dagbok som chefis bett om, duschade och åt. Ont, svettigt, sandigt men en riktigt bra dag 😀

Dag 4 vaknar 05:00…alltså, vad är det här. Mycket morgonkaffe blir det innan ljuset kommer. Löpning helt utan missöden. Frukost och därefter lite solstolshäng. På förmiddagarna är det nästa helt folktomt vid poolen och nästan lagom varmt. Riktigt skönt faktiskt. Snudd på att jag lyckas slumra till lite. Sätter klockan för säkerhets skull. 11:00 är det dags för Fit Ball. Hela passet görs på pilatesboll. Vissa övningar görs i par och jag lyckas para ihop mig med en 52kilos liten svenska. Visar sig vara min rumsgranne, jättetrevlig men ack så liten. Vi var ingen perfect match alltså. Typ 20kg och 20cm skillnad gjorde att jag kände mig som en riktig cirkuselefant och hon som en liten mus som rullade runt. Det var ett lite småskojigt pass men inget jag slet ut mig på direkt och klämde in ett eget styrkepass i gymmet efteråt.

Lunch och solstolshäng i skuggan ända fram till 17-snåret. Inga intressanta pass på schemat men bergen lockade. Gav mig ut på en riktigt lång bergsgetspromenad. Tog alla de höga topparna, njöt och jösses så mycket tankar man hinner avverka. En stor fördel med att semestra på egen hand är just det – tiden att tänka helt ostört. Den dagen hann jag tänka på att det var 180 trappsteg från mitt rum till receptionen. Jag hann dessutom räkna ut att jag går i dessa i snitt 10gånger om dagen. Så förutom att träna, äta och sova går man en del i trappor här. Dag 4 blev en rätt slö dag, 3timmar i solstolen, 4 timmars fysiska övingar, ja och så gick jag ju en del i trappor också då..

Dag 5 vaknar 06:20, snudd på sovmorgon alltså. Har inte tröttnat på bergen ännu och så snart jag druckit morgonkaffet ger jag mig ut. Tills skillnad från andra semesterorter så är man inte helt ensam turist ute vid den här tiden. Att möta soluppgången i bergen… Sicken start på dagen!

Varje morgon klockan 08:00 kör de solhälsningar nere vid torget. Jag kör solhälsningar på mitt sätt… Frukosten smakar alldeles fantastiskt bra i dag också. Jag ägnar lite extra omssorg åt mina händer, tejpar och fixar för 11:00 är det dags för Playitas Worrior. Här har vi blivit varnade för att det gör ont, det är skitigt och här gnäller vi inte över naglar som går av eller annat trams. Vi delas in i lag om 4pers. Det är jag, en mor på ca 60 med dotter runt 25 år och en dansk rödlätt Prins Carl Philip i mitt lag. Vi får utrusta oss med sandsäckar och en medicinboll. Dessa får inte nudda marken under passet. Med hänsyn till kvinnor, barn och eventuella kungligheter tar jag givetvis på mig ansvaret över 20kg säcken. Nu ska här springas med säcken på ryggen, kravlas över staket, gå på stockar och gå armgång (igen) hela tiden se till att alla i laget är med och inga sandsäckar/bollar nuddar marken. Ännu mera springa med sandsäck upp i bergen, kasta bollar och göra burpees med sandsäck. Och faksiken vad de skriker och skäller på oss, instruktörerna. Det där är ju mitt jobb! Ännu en sak som är riktigt skönt med den här resan, här är jag ingen. Alltså, jag ställer mig långt bak, lyssnar och håller så låg profil som jag kan (är inte helt bra på det, jag vet) och jag tycker det är riktigt skönt 🙂

Playitas Worriors, lätt det bästa passet. Skitigt, smärtsamt och riktigt, riktigt jobbigt. jag är helt ointresserade av ytterligare träning före lunch, bara en sån sak 😉

Slappar i skuggan en stund efter lunch sen drar jag på mig blöjbrallorna för jag har hyrt en MTB. Måste fylla på tejpförrådet och jag går sannerligen inte den där vägen till pharmacian en gång till. Att ta taxi kostar 10€ tur och retur, hyra cykel + hjälm 23€. Men taxi är för mesar så cykel blir det. En mycket behagligare tur till stan den här gången. Hittade en annan Pharmacia och servicen när man kommer in med blöjbralla, cykelskor och tillhörande cykel är snudd på ännu bättre än vid förra tillfället.

När jag nu ändå hyrt cykel så tar jag tillfället att se lite mer av omgivningarna. Det talas så gott om nån fyr på en kulle. Jag beger mig dit. Den där kullen visar sig vara jäkligt hög alltså. Jag förbannar mig själv ett antal gånger på väg uppför ”Vad är det för fel på en lugn eftermiddag i solstolen, i skuggan? Va? Va? Nä, mjölksyra så det sprutar och pulsen ska slå volter HEEELA TIDEN! Va? Va?”

Jag är jäkligt nöjd när jag når toppen och det är ju så det är, ju tuffare det är på vägen desto större är tillfredsställelsen efteråt. Den här kvällen släcker jag lampan redan 21:30. Det går fort att äta buffé när man är själv.. Saknar det lilla sockergrynet nåt helt förfärligt faktiskt. Dag 5, 2timmar i solstolen, 4timmars fysiska övningar. Däremellan åt jag, duschade och gick i de 180trappstegen 10 gånger..

Dag 6 vaknar 06:20 idag igen.. Morgonkaffe i väntan på solen och sedan löpning. En stum vad men rackarns så stark kropp i övrigt. Allt detta tränande och kroppen känns fräschare än någonsin. Efter frukost och lite solstolshäng är det dags för ett Corepass. Helt galet mycket folk på detta, ursäkta mig, tramspass. Gruppträning kan ibland vara som en ”En om dagen”tablett kan vara, nåt att döva samvetet med för att man i övrigt äter dåligt. Jag går på ett pass och tror att jag har tränat när jag mest kan ligga där i en sorglig ursäkt till planka medan instruktören ropar ”TJOHO” med jämna mellanrum. 

Lite seriös bodybuilding måste till innan lunchen, helt klart.

Det pågår nån form av simtävling på området. Man verkar ha skeppat över all världens spanskskrikande barn mellan 7-12års ålder. Det är inte längre lika lugnt vid poolen om man säger så. Då jag nu hunnit skaffa mig tjusiga värmeutslag på i stort sett hela överkroppen är det inte så vidare värst jätteskönt att ligga där i allafall. Att bada är inte heller så skönt när man har köttsår i händerna. Vill inte verka gnällig för det är väldigt skönt på min lugna balkong också. Dessutom är kaffet billigare. Har med mig svensk kaffe ser ni. Är inte tant för inte 😉

17:00 är det dags för lite funktionellt dragande, bärande, puttande och hasande av egen och annans kropp igen. Functionell Training på programmet och detta passet var snäppet bättre än det förra. Nu fick jag tag i en ung, lång svenska att dra på. 15minuter in i passet frågar hon ”Är det här verkligen Stretch and relax-passet?” Mycket, mycket underhållande och den frågan gav mig betydligt mer coreträning än det nämnda passet tidigare under dagen 😀

Avslutar träningsdagen med lite svettfest på crosstrainern på gymet och lite solstolshäng på den i övrigt lite trista stranden.

Middagen blir en besvikelse. Jag blir lagom mätt redan efter den kalla vändan. Ingen god kanarisk potatis och inte en gnutta av den där goda röda såsen, inte den gröna heller..En traumatisk upplevelse. Måste nog åka hem snart. Slocknade före 22:00. Dag 6, 3 timmars slappande och 4timmars fysiska övningar om man nu ska räkna in det tramsiga corepasset.

Dag 7 vaknar 06:23, har sovit riktigt illa. Värmeutslagen kliar men händerna börjar läka ihop riktigt fint. En helt fantastiskt bergsgetspromenad och jag är riktigt tokhungrig när det är dags för frukost. Det är en väldigt avslappnad stil här. Många som äter både frukost och lunch i träningskläder. Mannen som dyker upp i skjorta och slips ser därför rätt udda ut. Noterar att jag själv sitter med shortsen ut och in…

Ungarna har åkt hem och det är fridfullt vid poolen. Själv är jag lite rastlös, går upp till rummet och bloggar om vikten av att göra ingenting och resten av dagen är jag väldigt oduktig på att göra just det. Drar till gymmet för ett eget styrkepass och sen är det dags för massage igen. Makalöst väl planerat måste jag säga 🙂

Dags för lunch och det verkar som att jag blivit osynlig. Ingen erbjuder mig att beställa dricka och mitt i en tugga är den en i personalen som försöker sno min tallrik. Funderar på om det beror på det där med shortsen vid frukosten ”hon ska inte ha mer..” tycktes de tänka.

Har glömt både bok och solskydd på rummet, det blir en kort stund vid poolen. Det blir balkonghäng istället innan det är dags för lite eftermiddagsträning. Då det verkar råda någon form av aerobicstema på passen idag så blir det ett ännu ett styrkepass på gymet. man kan ju fundera över varför man åker 300mil för att sen ställa sig på ett gym när man har två uppsättningar därhemma. Det är en helt obegriplig fråga för mig. Klart jag vill träna! Det är lika självklart som att borsta tänderna för mig. Det gör jag också vart jag än befinner mig. När jag kommer in på rummet 3 timmar senare står balkongdörren öppen…och garderobsdörrarna och safetyboxen. Det är ordning på mig verkligen. Nåja, inget var borta men det är ju lite onödigt att betala för en safetybox om man lämnar allt öppet. Eventuella tjuvar behöver inte leta efter värdesakerna, de ligger samlade på ett ställe lite bekvämt så där. Saknar det lilla sockergrynet lite extra. Det är dags att åka hem nu… Börjar packa så smått och det blir en sen middag. Dag 7, 4 timmars fysiska övningar, 2 timmar i skuggstolen, 1 timmes massage, resten av tiden har jag väl ätit och gått i trappor.

Vill man åka på semester själv så är ändå detta ett fantastiskt bra ställe. Jag har inte känt mig ensam en enda gång. Jo, lite på vår bröllopsdag. Det måste jag erkänna… Men annars inte. Man blir lagom tjenatjena med ganska många. Har man burit runt på någon och kämpat sig genom hinderbanor med gemensamma bördor blir man lätt lite kompis efteråt 😉

Hela familjer där alla är aktiva eller bara någon part passar det för, det finns ju allt för den som inte vill träna också. Ett stort utbud av aktiviteter även för barn. Många ensamma mammor/pappor, kompisgäng och några som jag, reser helt ensamma. Allt från riktigt vältränade atleter, till vanliga motionärer till de som ser resan som starten på den nya aktivare livet.

Dag 8 sover riktigt illa och vaknar för första gången av väckarklockan. Det måste vara någon form av värmerekord och fullständigt vindstilla.Löpningen blir värsta svettfesten för veckan. Helt fantastisk 😀

Vid frukosten ser jag att snubben har hivat slipsen och jag har shortsen på rätt håll. Jag är redo att åka hem nu.

Summering av veckan – Att åka iväg själv och bara få göra det jag gillar allra bäst utan att varken ta hänsyn eller ansvar över någon annan var bland det bästa jag gjort. Att kunna varva mellan mer social träning i grupp och min egna träning har varit helt perfekt. Själv men inte ensam. Galet god mat. jag har frossat i grönsaker, grillad fisk, kanarisk potatis och de där goda såserna (vill INTE veta näringsvärdet i dessa). Kroppen känns kanon och förutom skrubbsår, blåmärken och avsaknaden av skinn i handflatorna har jag inte ont någonstans. Stark, pigg, fräsch och motiverad! En sån här egovecka en gång i kvartalet och jag kan jobba tills jag fyller 92år precis som det där Facebooktestet förutspådde.

En vecka på Playitas, den långa versionen och ni fattar va? Mina allra varmaste rekommendationer alltså – Åk till Playitas! ÅK!

//Carolin Helt