Den magiska medelåldern..

Det är nu jag ska inse mitt eget värde och kräva min rätt. Ty jag befinner mig sannerligen i en magisk ålder- den kvinnliga medelåldern.

Det är nu jag ska andas inåt och landa.

Det är nu jag duger som jag är mer än någonsin förr.

Det är nu muskelmassa i volym kastar sig på mig snart jag kliver över tröskeln på ett gym. Ja, jag blir mer muskulös än jag önskar.

Det är nu jag gör rätt i att ägna mig åt promenader. Om inget händer promenerar jag bara ännu mer. Skam den som ger sig (på nåt som anstränger mer än så).

Det är även nu underhudsfett är helt omöjligt att bli av med. Det beror på den här magiska åldern och inget annat. Skämmes den som påstår att det beror på min hängivelse åt att unna mig belöningar i form av diverse bakverk, för det är jag värd. I alla fall under de perioder då jag inte ägnar mig åt sockerdetox pga ÄR. SÅ. SOCKERBEROENDE.* Eller tillfälligt drabbats av glutenallergi. Eller äter enligt min blodgrupp och antiinflammatoriskt.

Det är också nu jag lätt utvecklar idoldyrkan, ja snudd på ett groupiebeteende och taggar, citerar och uttrycker min beundran för allsköns kändiscoacher och gurus i diverse genre och får absolut ingen dålig smak i munnen av det. Näe, jag känner inte alls att det avslöjar mitt förminskade intellekt.

Jag har min 40+ mage som veckar sig när jag sitter på huk alternativt veckar sig om jag så går i brygga, och allt, precis allt kan jag skylla min sköldkörtel för. Även alla mina dåliga beslut.

Det är nu jag ägnar mig åt själslig utveckling, för i övrigt har jag helt ärligt gett upp.

Det är nu jag är stolt. Ja, jag är så orimligt stolt över mig själv. Alltid. Hela tiden. Stolt över alla mina brister. Det har jag nämligen läst att jag ska vara. I självhjälpsbok nr 43 i ordningen.

Ja, nu har tiden äntligen kommit. Tiden då jag har nåt nytt och samtidigt helt ofrånkomligt att skylla mina egentliga problem på, nämligen -åldern.

Då har jag ändå inte med ett ord nämnt det mest magiska av allt -The Big K. K som i Klimakteriet…

/Carolin Helt, Int Lic PT och snart 48 vårar

*att det inte finns något sådant ”beroende” bryr vi oss inte om. Ty att kalla det för vad det är dvs sug i kombination med dålig karaktär, det känns som att förminska av lidandet det medför att stå emot.