Gör det inte till en strid

Varför lyckas vissa och inte andra? Varför slutar vissa att träna och inte andra? Hur kan det komma sig att vissa inte har några som helst svårigheter att äta bra mat men för vissa skiter det sig titt som tätt. Kanske har jag ett ut av svaren här…

Jag lär mig mycket av att jobba. Varje Pt klient är unik. Varje gång får man plocka fram sitt yttersta för att nå fram. I min värld är just det att vara en Pt på riktigt.
I veckan satt jag med en tjej i ett så kallat coach samtal.
Efter en stund så gick det upp för mig! Något tydligen många gör, som inte jag gör och nog inte heller andra som tränar mycket och äter bra mat gör – De lever i en ständig strid med sig själv. Allt är en strid! Att ta sig till gymmet, att ta sig runt i löpspåret och att hitta rätt mat i mataffären. Det är en strid i att äta rätt. Allt, allt är en strid! Tacka fasen att man vill lägga av då??
Vet inte om det är åldern eller att man kört på ett tag men det blev så solklart vad jag sysslar med dagarna i ända – Jag lever livet.
Jag njuter av varenda svettdroppe i gymmet (fastän jag varje gång på väg dit försöker komma undan. Om jag lyssnat på fel röst det vill säga) Jag njuter av att ta i. Jag till och med njuter av att gå på mitt lokala Ica och köpa på mig och planera veckans supermat. Jag ser fram emot varenda måltid och varenda lite böngrodd! Det är inte en fight att gå på middag hos vänner eller på restaurang. Där tror jag vi har det! Det är ingen strid! Det får mig att fortsätta.
Nu menar jag under inga omständigheter att man inte ska ta sig till den obekväma zonen där man kämpar och att jobba hårt. Den har jag skrivit om tidigare och det är där det händer! Där får vi resultat! Men den stora skillnaden är att det inte är en strid! Det är jobbigt, ja. Det tar emot, javisst men det är ingen ständig kamp mot viljan!
Den kampen vann jag troligtvis för många år sedan. Vet faktiskt inte riktigt när. Men jag vet vad den betydde för mig. Den har tagit mig till en plats där jag trivs. Med en kropp som gör vad den blev tillsagd. Den vinsten har också gjort att jag njuter mer av livet. Kan det vara så att jag kan hjälpa dig dithän?
Jag blev varse om min klients ständiga strid när hon tyckte att hon slet så hårt för ett resultat som inte syntes så mycket (vågen igen, den förbannade tingesten!) Men när vi talats vid en stund så kom hon ju faktiskt på att det var ju så kul att träna, eller framförallt så gillade hon personen hon blev av träningen. Hon kom också på att hon var rätt omtyckt av många och var nog en ganska kul prick. Jag bad henne se värdet av detta. Jag bad henne sluta strida mot genetiken. Alla kan inte bli som Barbie…
Man blir inte lyckligare för att man är smal. Hungrig kanske men inte lyckligare.
Till dig som också är där, i din strid – lägg ner vapnet – du har redan vunnit. Är du här på denna sida och läser så vill du. Du har kommit längre än de flesta. Njut av resan och njut av att slaget är vunnet! Slaget om vad du ska tycka om dig själv.
Hälsningar Lisa Kaptein Kvist, en stor segrare i ett slag som vanns för längesedan.