Unna sig en kanelbulle och straffa sig med en löprunda. Vad urbota dumt!!!

Ja, ibland oroar jag mig mer för mänskligheten än annars. Att straffa sig med träning är det tyvärr många som gör och då är det min själ inte konstigt att träning tar emot.

Jag kan inte slå på tv:n utan att det ska lagas tröstmat i tid och otid. ”ja, vi behöver tröstmat extra mycket nu” heter det. Vad i heeelvette!!! Det vi alla behöver är att skärpa till oss extra mycket och ta redan på vad vi behöver göra för att klara av den något ovana situation vi befinner oss i. Några har det jobbigare än andra men vi måste ta hand om oss.
Jag ser inget fall där tröstmat skulle vara den stora lösningen.

För att förtydliga här så är tröstmat lite som en snuttefilt, något som ger oss tröst och som får oss att må bra FÖR STUNDEN! Vi talar här om fett och socker, gärna i en härligt kombination av varandra. Krydda upp det med lite friterat eller andra ultarprocessade produkter så har du en riktig fest! Det vet vi ju alla hur man mår efter en sådan…

Sen det blir än värre när man hör att ”jag det blev ju lite mycket i helgen så nu får jag ju plikta med en löprunda”

MEN HALLÅ!! Är det ditt straff?

En flat lusing skulle vara på sin plats.
En löprunda kan vara den finaste gåvan du kan ge din kropp! (och hjärna)

Därtill lite rejäl mat och en god natts sömn sen är du för tusan oslagbar!

Jag ser, på sociala media, hur många använder sin extra tid de fått just nu till bakning av olika slag.
Varför tänker jag…? För att fördriva tiden? Den tid de tjatat att de saknat under alla dessa år? Brist på tid – Den stora anledningen till att inte folk rör på sig. Men herrejisses har det spridit sig något hjärnvirus som gör att folk tänker baklänges?

Näe, jag tror på mänskligheten ändå. Jag tror ändå att det finns hopp. Förnuftet kommer att segra i slutändan.
Jag satt med en Pt klient häromdagen och vi gick igenom hennes kost. Det fanns bitar som kunde gjorts bättre men att tro och kämpa för att allt, alltid ska vara till 100% korrekt är väldigt svårt.
Att äta mat, bra mat, mat som mättar är ett jäkligt bra tips. Om man sen vill har något för att man vill så är det helt ok. Inte koppla mat till belöning, inte koppla träning till straff.

Ett beslut, ett medvetet sådant och det tar ca 15 sekunder (har ngn räknat ut)

Man kan ställa sig frågan, innan skiten åker in i eller rinner ner i foderluckan.
Är detta verkligen så gott så att det är värt det?
Är detta gott före, under och en bra stund (ibland timmar och dagar) efter?

Då brukar man komma fram till att en påse chips, kryddat med chokladbollar, toppade med alkoholhaltiga drycker sällan är svaret.

Tänk nu efter innan du protesterar… Tänk efter innan du säger eller skriver något korkat… Allt är upp till dig. Till och med valet att läsa detta.

Jag har inga problem att välja rätt men jag har tränat. Jag har tränat upp min styrka att stå emot. Ibland folks tjat men ofta mina egna korkade argument för att stoppa fel saker i foderluckan.

Min ”tröstmat” är mat som ger mig energi och muskler! Det får mig att klara av svåra stunder

Jag har aldrig kommit någonstans i soffan med värk, svullen mage och illamående.

Hälsningar Lisa Kaptein Kvist, Pt, mental rånare  föreläsare och alias Kaptein kock som älskar mat! Verkligen! men har också höga krav på den!

Kommentarsfunktionen är avstängd.