”Rolit, det måste vara rolit”

Det måste vara rolit att träna, sa nån. Jag tror att det är sjukt svårt att få träningen till att bli ett regelbundet inslag i livet om man avskyr det eller ens tycker att det inte är det minsta kul. Så långt är jag med,  MEN…

…att gå in med inställningen om att träningen bara ska vara kul, rolig, underhållande? Hallå hej, se en rolig film efteråt istället, vettja.

Att träning ska hamna i nöjesbranschen riskerar att göra oss alla till lallande pajasar och träning har faktiskt viktigare syfte än så.

Träning i min värld är något jobbigt, något ansträngande, något som utmanar och förbättrar dina kapaciteter, gör dig starkare, uthålligare, snabbare, håller dig frisk och hel- allt det som är rasande roligt att vara men tro för hela friden inte att det är en enda glädjetripp hela vägen dit.

Allt emellanåt är det inte skitkul och det måste vara okej.

Att designa träning med främsta syftet att det ska vara underhållning, tja då blir det lätt som en multivitamintablett- det dövar bara samvetet och så fortsätter man i övrigt preciiis som vanligt och inga direkta effekter går att finna.

Att locka med roligt för att få folk över tröskeln? Jag förstår syftet med det men var då ärlig med det. Rörelseglädje i all ära men nånstans måste man väl ändå fundera över alla dom som ägnat sig åt samma rörelser år efter år och som inte får ett endaste resultat annat än just en rolig stund.

Är dom nöjda med det? Fine! Ingen är gladare än jag över folk som är nöjda. Men luras inte. Många är dom som tränar på, de kör till och med dubbel- och trippelpass och funderar över varför ”inget händer”. 

Ja, så kan det gå om vi som jobbar med träning tänker att pajas vars främsta mål att leverera ”kul”, är en arbetsbeskrivning att anamma. Då kroppen är en jäkel på att anpassa sig så måste någon form av progression av träningen ske för att vi inte ens ska tappa form, än mer för att förbättra. Att lära sig ny koreografi nån gång i halvåret räcker liksom inte.

I vanlig ordning gör var och en som den själv behagar och det ena behöver heller inte utesluta det andra men iom att det är så populärt med tips idag så kommer här mina i ärendet-

• Stussa runt och ha skoj bara för att det är kul nån gång emellanåt och träna progressivt, dvs på ett sätt som utmanar och utvecklar däremellan om tiden finns för både och.
• Ha roligt åt resultaten som träning med ett högre syfte än ”kul” ger.
• Häng i och du lär dig med tiden att riktigt jobbigt kan vara riktigt kul.
• Omge dig med andra som lärt sig tycka om just jobbigt.
• Träffa dessa regelbundet och utbyt historier om diverse krämpor av den härliga sorten som den senaste tidens träning har åstadkommit. Skratta.

Men mest har man nog att vinna på att inse att allt kan inte alltid vara roligt och inte hela tiden heller. Jag tror bestämt att vi alla mår bäst av att vara ärliga och insiktsfulla i detta fallet också..

HEPPÅER!

//Carolin Helt Int Lic PT och inte pajas, trots allt..