När man inte vet vad man vill….

 Att ha ett tydligt mål med sin träning är ju oerhört motiverande, men är det ett måste för att bli ”en sån som tränar” och som fortsätter med det? Nä, jag är helt övertygad om att man faktiskt inte måste det. Ibland räcker det med att tydligt veta vad man inte vill..

Under mitt liv som ”en sån som tränar” har jag haft lite olika mål, mer eller mindre tydliga. Dessa var oerhört viktiga till att börja med och hade jag inte haft så tydliga mål och så stor önskan att nå dem så hade jag kanske inte fortsatt vara ”en sån som tränar”. De där målen motiverade mig ända fram tills dess att jag funnit den inre motivationen, den som innebär att jag hoppar runt, lyfter tungt, springer mitt snabbaste och mitt längsta bara för att jag tycker så rasande mycket om känslan av det, kanske inte alltid just under själva utförandet men ta mig tusan alltid efteråt.

Numera behöver jag inte några tydliga mål för att fortsätta med detta. Ibland har jag det, ibland inte.

Nåt jag däremot ALLTID har med mig är Hon som sitter på min högra axel. Hon som viskar så snällt i mitt öra när det börjar bli lite väl jobbigt. Hon som radar upp alla tänkbara ursäkter till att vika ner sig. Hon som säger att

”Det räcker väl med en liten vanlig jogg idag. Inte måste det tas i så förfärligt? Har du inte väldigt mycket annat att göra än att hoppa runt här?”

Hon sån som tar den enklaste vägen. En sån som är oerhört entusiastisk till att börja med men som sedan viker ner sig så fort det börjar bli jobbigt. En sån som drar igång saker men som inte har pannben nog att fullfölja det. Hon är en sån som trycker en påse chips på fredagen för att det har hon ”förtjänat” då hon ätit så duktig heeela veckan. Hon har ett omättligt behov av ”belöningar”. Hon är en sån som alltid ska komma igång och inser inte att hon skulle kunna slippa det om hon slutade med att sluta hela tiden. Hon är en sån som jag inte vill vara.

För mig är hon den som driver mig framåt, den som får mig att fortsätta vilja utvecklas. Det är inte alltid jag vet exakt vad jag vill men jag vet väldigt tydligt vad jag inte vill, så jag fortsätter..

Jag måhända lagd åt det lite motvallsiga hållet som har en negativ ”förebild” men det funkar så oerhört bra för att motivera mig att ta i ännu lite mer. Det får mig att vara en sån som fortsätter även när det känns tungt och inte alls speciellt roligt. Det har gjort mig starkare, snabbare och uthålligare än vad jag var förut. Hon får ett stort fett tack och en riktig tjottablänga efter varje avslutat pass – Jag vann igen!

Tror inte jag är unik i detta fallet heller, vet du inte riktigt vad du vill? Fråga dig själv vad du inte vill och du har hittat en motivator som slår det mesta 😉

//Carolin Helt, Int Lic PT och en sån som fortsätter…