Min Kropp! Min träning & min kost – Ur ett funktionsperspektiv

SVT:s serie – Kroppshets, se den. Jag härsknade först till, sen lugnade jag mig och insåg hur sorgligt det var/är att så många använder sin kropp som ett hatobjekt. Även om vi är många som fungerar/tänker helt annorlunda så behövs det sägas och förklaras om och om igen

Vi vevade runt en hel del om detta i podden senast, Carolin och jag. Hur ”otrevliga” och hur högljudda vi än må vara så har vi en väldigt sund inställning till våra kroppar.

Efter dessa avsitt (av serien) satt jag sen hemma och funderade på om detta var åldersrelaterat. Men i gymmet, på Ica, ja överallt finns de. De stackarna som drar sig i magskinnet, tittar sig i spegeln och hatar det de ser, oavsett ålder. Helvete vad tragiskt…
Kroppen, den fina skapelse som gör allt vi ber den om. Ja, om vi sköter om den det vill säga. Och där har vi nått!! Funktionen! Att kroppen gör det du ber den om. Det är kanske det som bestämmer hur mycket eller hur lite vi tränar. Det blir då upp till var och en vilket blev lite snett i programmet. Om det så är att man vandra upp på ett berg, bära sina barnbarn eller köra en tung rullebör – Vad är det du vill?

Mia Skäringer inledde serien med att säga något ungefär så här:
”jag ska inte spendera en jävla tanke till på kost och träning. Aldrig mer av den skiten”
Det var där jag blev arg… Va faaaen, men när jag lugnat ner mig så tänkte jag, sorgsen men ändå, detta program behövs. Tv programmet behövs för tyvärr är den klicken så mycket större. Den klicken som hatar sina kroppar och det upptar det mesta av deras tid. Sååå sorgligt. Speciellt tjejen som sa – att bli tjock är det värsta som kan hända i universum…

Tänk om vi skulle göra precis tvärtom? Få fler folk att fokusera på kroppen ur ett funktionsperspektiv

Herrejävlar vad den klarar av egentligen.

Föda barn, ta sig tillbaka, ja, där är det ok att detta får synas. Hur i helvete tror ni det var tänkt?

Tror ni på fullt allvar att alla kroppar bara spottar ut en klump på 3-5 kg för att sen se ut som en 17 åring i sina bästa dagar. Vakna i så fall.
Inget ont till er som kommit tillbaka helt ”oförstörda” men det är inte det som är det ”normala” Det normala måste väl ända vara att berömma den, kroppen alltså, för den otroliga bedrift ändå?

För att vara mer könsneutral – Det finns andra bedrifter! Jag är sååå jädra stolt över vad min kropp klarat av vad det gäller skador och sjukdomar! Om vi nu gjort denna bedrift -uppskatta kroppen för vad den stod ut med.
Fick du jobba för det? Såklart men tänk efter, är det inte så framgång funkar? Hårt jobb, därefter kommer stoltheten.

Sen har vi alla yngre, alla dessa fantastiska människor som har så mycket framför sig. Till er vill jag bara säga:
Genetiken min vän. Den styr mer än vad du tror. Det är inte meningen att vi alla ska se likadana ut. Du är inte en mer framgångsrik människa för att du är smal eller ser ut på ett visst sätt och tror att det är det rätta.
Och till dig, jättesmala du som säkert hatar dig själv för att du är för smal. Långt där inne så kanske du gillar din kropp. Men blickarna och alla de som fäller de där kommentarerna. Ska du verkligen låta detta förstöra för dig? Det är deras tankar som ställer till det och det behöver inte vara sant eller rätt. Är det inte dags att skita i dem nu? Du är starkare än så – Du regerar över din kropp! Sätt dina egna sunda värderingar min vän.

Själv sitter jag här med lite pös idag för jag åt 2 portioner spagetti & köttfärssås till lunch men det var det värt. Gott, samt att jag vet att det ger mig extra energi till nästa träningspass! För jag tänker lägga mycket!! väldigt mycket tid och tankar på min träning och min mat framöver. För jag vet vad det ger mig! Det ger mig funktion! Jag blir pigg, jag kan göra och jag kan utföra vad jag vill!

Att jag sen har gropar i låren och hängbröst skiter jag fullständigt i för jag vet, jag vet att det är helt normalt och jag är inte ensam.

Tänker jag så här för att jag fyllt 51 år…?
Efter en lång stunds eftertanke så tror jag nog att jag alltid krigat för funktion. Det har gjort mig till den starka människa jag är oavsett veck och rynkor. Från målet var en gång att bli en av Sveriges bästa rugbyspelare, senare Årets Pt i Sverige tills nu, den som återhämtar sig snabbast efter operationer.  Med åren nu också bibehålla min starka kropp! Ja, det finns alltid en funktion att fylla!

Hälsningar Lisa Kaptein Kvist, sorgsen för den stora klick som hatar sin kropp men samtidigt stolt över varje gram på min kropp!