”Men VAD ska jag äta då?”

När jag föreläser om kost i diverse sammanhang brukar jag ofta ställa frågan – Vad tror ni vi bör äta för att må vårt bästa? Svaren brukar vara förvånansvärt samstämmiga oavsett vilka åhörarna är..

Grönsaker, fisk, ris, raps-och olivolja, nötter, kött, fågel, ägg, bär, böner och linser, rotfrukter, nån säger lite osäkert – ”potatis” någon annan lite trevande ”frukt” och pustar ut när jag nickar godkännande. Sen släpper de lös och vågar säga både smör, mjölk och ost. Någon vill framhålla ”bröd” och då skriver jag upp det på tavlan, om än med väldigt liten text, inte för att bröd är så förtvivlat dåligt utan mest för att det ytterst sällan behövs uppmuntras till mer brödkonsumtion för gemene man..

ALLA former av grönsaker, frukter, rotfrukter, bär, bönor, kött och fisk och fågel och ägg och tja, hur mycket bra mat som helst att sätta tänderna i OCH dom vet om det. Vad i hela friden behöver ni lyssna på det här då, brukar jag fråga..

Och sen lämnar jag lokalen. Nä, det gör jag inte men HALLÅ HEJ?! Det saknas inte kunskaper här, nåt annat saknas. Två saker närmare bestämt –

Självinsikt.

”Nu har man verkligen börjat tänka till på vad man stoppar i sig” BRA! tänker jag och sen följer ”För häromdagen när jag bakade sockerkaka så tog jag bara 1,5dl socker i smeten” Och jag ba, ”Vill du ha beröm för det eller va?” och himlar pedagogiskt med ögonen. När detta sedan följs av frågan ”Men ÄÄR det inte mycket socker i tomatsåsen som makrillen ligger i?” tja, då blir jag skelögd på riktigt och vi backar gemensamt bandet och tar påstående 1 och lägger ihop det med fråga 2 och ser man på, ännu en individ har fått en högre nivå av självinsikt. Det är ju så förtvivlat lätt att haka upp sig på detaljer, leta ”dolda” sockerfällor och sedan svälja de uppenbara med hull och hår i tjocka skivor snudd på alla dagar i veckan, det finns ju alltid en anledning till ”unna” ni vet.. (regn/onsdag/fredag/helg/solsken/trött/deppig/glad/whatever)

Gott. Måste ALLT vara det godaste?

Jag är verkligen inte den som tycker att man ska äta saker man tycker är äckligt, verkligen inte. ”Bönor, det är ju inte nåt man äter” sa nån, nähä. Det gör ju faktiskt inget alls. Om det handlar om att gå ner några kilon i vikt är det sjukt bra att tycka mycket är äckligt för det är som bekant inte det man äter som gör att man går ner i vikt – det allt det där man INTE äter som gör att man går ner.

Jag vet inte jag, men en meny bestående av ett par lingongrova med leverpastej till frukost, fralla med ost vid förmiddagsfikat, en Dagens på lunchen, en bulle vid trefikat, och 4 lingongrova med ost och en tallrik fil på kvällskvisten, är det det som är det ”goda i livet” och som man verkligen inte vill byta ut? Jaja, på helgen kanske man festar till det med lite chips förstås, det är ju ändå potatis..

Det fina med de mer hälsosamma livsmedlen som ofta ratas är att det är klart mycket lättare att må bra,  behålla hälsan och gå ner i vikt om man byter ut vissa av de livsmedel man nu faktiskt petar i sig. Det är alltså inte bönorna i sig som gör att du går ner i vikt utan det som de ersätter…

”Men VAD ska jag äta då?”

Vet ni, den frågan kan man faktiskt få, av samma individer som just själva radat upp alla dessa fantastiska råvaror ovan. På nåt sätt vill man hänga kvar i det där gamla invanda som fått en att inte må nåt vidare och som bara fått midjemåttet att bli vidare än man önskar.

Vet man med sig att vissa livsmedel får en att överäta kanske man borde ta och göra en ”Ctrl+Alt+Delete” på smaklökarna. Inte bara dra ner på det och kanske bara äta det på helgen utan faktiskt ta bort det helt. Det är svårt att knarka lite liksom, utan vidare jämförelse mellan mat och knark vill jag tillägga.  Märkligt att ständigt utsätta sig för faran kan jag tycka. Det man aldrig äter blir man till sist inte sugen på, as simple as that.

Det där Ctrl+Alt+Delete – det funkar faktiskt åt båda hållen. Vågar man utmana sig själv, vågar testa nåt annat än makaroner och falukorv och mackdieten, tja då kan det hända att man faktiskt lär sig uppskatta annan mat. Kanske till och med bönor..

/Carolin Helt, Int Lic PT som alltid vet vad hon ska äta…