Lust…

Jag har funderat lite grann på det där med lust. Hörde ett samtal i omklädningsrummet i helgen i ämnet nämligen…

”Lust, man måste ha lust till det” Gääääsp, tänkte jag och det finns väl inget i ämnet träningslust eller kanske rättare bristen på det, jag inte hört förut.

• Det måste vara ”roligt”
• Det ska vara nya kläder
• Det ska mätas, vägas och fotas
• Det ska vara tydliga mål
• Det ska vara handlingsplaner
• Det ska vara snabba resultat…

…allt för att därigenom framkalla nån form av lust.

Jag ba ”blablabla”

Men så tänkte jag ett varv till. Jag är ju inte bättre jag?!

Skillnaden är att jag alltid har lust. Ja, jag har ta mig tusan kronisk träningslust. Det händer att jag inte har lust att springa, då gör jag nåt annat, typ lyfter nåt tungt.

Det händer till och med att jag inte har lust att träna alls, då vet jag ju hur lustfylld känslan är när jag trots olusten gört ändå och får det gjort.

Visst låter det fantastiskt? För mig är det iofs bara vardag. Så har det varit sen jag tog mig i kragen, slutade böla, slutade slänga längtansfulla blickar på löpare som verkade ha blivit tja, typ beroende av det och blev en sån som tränar. Det var för i runda slängar 25 år sen nu.

Det krävdes dock att jag etablerade vanan innan lusten gjorde entré, inte tvärtom.

Tänk så många vanor jag inte etablerat och därmed har måttligt med lust till – allmän huslighet till exempel. Plocka undan juleljusen i tid. Och lägga dom i sina kartonger. Och lägga in kartongerna i förrådet. Före påsk.

Borde jag kanske köpa några inredningstidningar för att bli motiverad och känna lust, eller titta på nåt ”hemma-hos”program och bli avundsjuk? Kanske sätter jag bara ner med kaffekoppen en stund till och inväntar lusten. Eller så skärper jag till mig, gör ingen större affär av det utan bara gört liksom..

/Carolin Helt, Int Lic PT fläckvis driven av lust..