#kroppspositivism

Kroppspositivism, ett ganska nytt uttryck. Jag har funderat en hel del kring det på sistone. Ju mer jag har funderat har jag kommit fram till att vi är alldeles för få som är kroppspositiva på riktigt…

För den kroppspositiva är det en självklarhet att låta kroppen få anstränga sig ofta, stundom hårt och stundom lättare, allt med regelbundenhet. Den får lyfta tungt och bli stark. Den får springa eller på annat sätt förflytta sig både fort och långt och ser därmed till att hjärtat är starkt och lungor med god kapacitet. Kapillärerna får växa till sig och mitokondrierna är många så att rörelseenergi kan flöda. Allt detta förflyttande av kroppen för egen maskin har gjort att den är  uthållig och kan jobba på under lång tid.
Att använda kroppen på många olika sätt gör att kroppen blir en tillgång istället för något som begränsar en i alltifrån småtrista vardagliga bestyr till mäktiga äventyrligheter. Ja, att anstränga kroppen är faktiskt ett måste för att den ska kunna må sitt allra bästa..

Allt det här aktiverandet av den positiva kroppen gör att risken att drabbas av diverse trista sjukdomar och smärtsamma tillstånd minskar radikalt-

• Hjärt- och kärlsjukdom
• Högt blodtryck
• Typ 2 Diabetes
• Benskörhet
• Olika former av cancersjukdomar
• Demens
• Förslitningsskador
• Värk
• Utbrändhet
• Depression

Ja, listan kan göras oändligt lång.

Dessutom påverkar alla dessa fysiska aktiviteter inte bara kroppen utan även knoppen.
När pulsen får slå och blodet cirkulera så händer det finfina grejer även i hjärnan. Inlärningsförmåga, koncentration och kognitivt tänkande blir betydligt bättre när kroppen på arbeta. Vem tusan vill inte vara rapp i pallet liksom?
Pulsen slår, musklerna arbetar och hjärnan fungerar på topp, ja då frisätts det även en rackarns massa mysiga substanser i kroppen, helt lagligt!

Serotonin– som gör en tillfreds och lugna
Dopamin– som ger en känsla av belöning, ett rus som annars mest bara S-en ger oss- skitmat, sprit, shopping & sex (det sistnämnda kan iofs få upp pulsen en smula det också)
Endorfiner- åh, detta lyckorus som dessa frambringar. Smärtlindring ger dom också, kroppens eget morfin kan man säga.
Noradrenalin – gör en pigga och alert. För trots att allt springande, lyftande, dragande och puttande förbrukar en hel del energi så blir en pigg och soffmys med doftljus och matlagnings-Tv känns plötsligt inte lika lockande.

Träning är i sanning som silvertejp – fixar allt! Ett riktigt mirakelpiller. Så långt ifrån kroppsförakt man kan komma.

Tror bestämt att ovan nämnda pigghet har en hel del med sömnvanorna att göra. Den som är kroppspositiv ser till att sova när det sovas bör. Med tillräckligt med sömn så får de hårt arbetande musklerna den återhämtning de behöver för att bli ännu lite starkare, hjärnan som arbetat på så rappt får sin välbehövliga paus, så händer det dessutom något med aptiten. Sund hunger istället för ett ständigt sug som är svårt att tillfredsställa. Tillfreds är ett väldigt positivt tillstånd.

I och med att kroppen använda så flitigt så smakar maten så förtvivlat gott också! I och med den positiva inställningen till kroppen så vill man att den ska ha det allra bästa. Ja, att den ska få vad den förtjänar – rikligt med bra energi och byggstenar för att hänga med så länge som möjligt.
Inga konstigheter alls. Bra jävla mat är varken speciellt svårt, krångligt eller dyrt. Tvärtom! Och gott är det också. Det handlar verkligen inte om att äta mat som är fritt från i stort sett allt, eller som är noggrant utvalt enligt sin blodgrupp eller DNA, det handlar inte ens om hur många procent kolhydrater, protein eller fett man väljer att stoppa i sig.
Så länge den uppenbara skitmaten hör till undantagen och bra råvaror är grunden i maten vi väljer att peta i oss, så ger vi den älskade kroppen och därmed oss själva en oerhört positiv tjänst. Vi mår ju så mycket bättre! Att få allt detta att klaffa alltid är nog få förunnat, men den som tagit kroppspositivismen till sig gör så gott den kan och njuter fullt ut av effekterna som utdelas.

Trots vi är rätt många som är lagda åt det här kroppspositiva hållet, så är vi i en förkrossande minoritet.

Det är kanske inte så det framstår när man scrollar i flödet på sociala medier, bläddrar i veckotidningar, tittar på kändisar och annat ”lyckat” folk på tv eller befinner sig innanför tullarna i Stockholm..

Men vet ni,  det här att vara kroppspositiv på riktigt har ingenting med utseende att göra..

Det handlar om att älska kroppen, hur den än ser ut och behandla den väl. Jag själv, vill behålla min länge och jag vill att den ska fortsätta vara så obegränsad det bara går.

Det finns de som gör den helt orimliga kopplingen mellan träning, bra mat och andra vanor som gynnar både den fysiska och mentala hälsan, till någon form av kroppsförakt och en önskan att förvägra sig själv att njuta av livet. Helt ett galet tankesätt om ni frågar mig.

Enligt statistiken så rör majoriteten på sig ohälsosamt lite och äter på tok för sunkig mat. Det är det som är normalt idag.

Kroppsnegativism, ja det måste man väl kunna kalla det för, är normen idag.

Inte för att jag aspirerar på att vara nån peppmupp som sprider naiva positiva floskler omkring mig men –

Förenen eder alla Kroppspositiva! För allas väl och ve- Låtom oss smitta av oss!

//Carolin Helt, Int Lic PT och den mest kroppspositiva jag känner..