Konsten att lära sig lyssna på kroppen…

Vet inte om ni upplever samma som jag, att det formligen svämmar över av ”lyssnar på kroppen” ”vilar mig i form” ”tar det lugnt” ”unnar mig” hit och ”belönar mig” dit?

Erkännes, jag drabbas faktiskt av en gnutta högmod när jag hör allt det där. Högmod och lite förundran. Tänk, jag upplever så sällan att min kropp ”säger” sånt där till mig. Latmasken däremot, den säger det ofta. Henne är jag rätt bra på att trycka till käften på. För vilar, det gör jag ju på nätterna liksom och ”unnar” vet jag inte, jag ger mig själv det jag vill ha och behöver och anser mig inte behöva göra mig värd belöningar. jag är värd allt, alltid.

Men ser ni, så händer det nåt som gör mig lite ödmjuk och medmänslig. De goda rutinerna bryts. Det räcker men en onödigt sen kväll, dåligt med sömn, annorlunda matvanor och alltför mycket stillasittande. Med ens blir det oerhört svårt att höra skillnad på vad kroppen behöver och vad Latmasken vill.

Listan på ursäkter inför planerade träningspass blir orimligt lång. Latmasken är en kreativ jäkel alltså. I fredags, inför mitt planerade tröskelpass som hade föregåtts av allt det ovanstående, alltså ni skulle sett den långa listan hon formligen skrek i öronen på mig. Jösses! Men jag bet ihop. Gjorde enligt plan. Klapp på axeln och efter avslutat pass skrek jag tillbaka som ni ser. Ett segervrål! Värt all pina innan.

Semestern är verkligen en tid då man gör rätt i att göra allt det där man sällan känner att man har tillräckligt med tid till annars. Tid för njutning, jajamänsan!

Rackarns vad man njuter av att slappa efter att kroppen har fått användas till det den är ämnad – RÖRELSE! Svett, puls och mjölksyra – inget ger bättre solstolshäng än det 🙂

Om man på riktigt lyssnar på vad kroppen verkligen, verkligen behöver, så är det rätt få av oss som behöver en högre dos av fysisk inaktivitet på sommarn.

Trist att komma tillbaka till jobbet efter semestern i sämre skick än när man drog…

But HEY! Vi har 1/3 kvar av sommaren. Hela augusti ligger framför oss med ljusa mornar och kvällar, hela 744 timmar att spendera vist….

Jag har ju varit med förr och låter inte Latmasken sabba mina goda träningsrutiner.  För jag vet att Motivation är en lynnig bitch, hon fick mig att börja en gång i tiden men det är ta mig tusan inte hon som fått mig att fortsätta alla dessa år. Ty det är vanan som får oss att fortsätta. I många fall gör vi rätt i att inte lyssna och känna efter så förtvivlat, den som gapar högst har liksom inte alltid rätt och Latmasken är en högljudd rackare 😉

Hett tips – Gört bara!

//Carolin Helt, Int Lic PT, Piggare, gladare, friskare, starkare