Keep it simple…

Nu har de första två kullarna av Kom i formare vt-19 tagit examen. Jag tror ta mig tusan att allihopa fått gå hem med utmärkta vitsord. Det känns som att dom har fattat på riktigt den här gången… 

Ja, för de allra flesta har gjort upprepade försök i ärendet -Komma i form. Jag inleder ju iofs varje kurs med att göra dom besvikna genom att informera om att ”komma i form” det är inget man är klar med på 8 veckor. Nä, det är något man är färdig med först när man döden dör. På 8 veckor kommer man igång, på sin höjd. Och ser ni, dom här Komiformarna har begripit att dom har åren på sig. 

Dom har begripit att det inte handlar om att ännu en gång fatta Beslutet, det där Beslutet med stort B. 

Det handlar faktiskt inte om att sätta upp det där SMARTA målet, det är bara en så kallad tum-utdragare/få ändan ur vagnen-effekt. 

Det handlar inte ens om att göra den perfekta handlingsplanen. ”WTF?! Hon har lurat oss!” tänker någon.

Det handlar om att inte göra det så förtvivlat stort. 

Är det piggare, friskare, starkare, gladare och till och med lite smartare man vill bli så handlar det här Komiformandet om nåt annat. 

Det är inte ett beslut som ska tas, det handlar om en massa små, ibland till synes obetydliga val som görs varje dag. 

Det krävs inte optimala förutsättningar, det krävs inte mängder med tid eller pengar, inte ens skitmycket vilja. Det som krävs är villighet att göra enligt det där man egentligen redan innan visste var rätt från början. Tämligen få är nämligen helt ovetande om vad det är som fått dom att vara ur den form de helst skulle vilja vara i.

Men det krävs det ett mått av självinsikt för att lyckas. 

Att man tar sig en funderare-

Vad är mina svagheter? Vad är det som har gjort att alla tidigare försök att ”komma i form” har misslyckats? 

Inte sällan beror svaret på att man har gjort det onödigt stort, onödigt krångligt och därmed väldigt svårt att få det görbart när omständigheterna runt omkring en inte längre ter sig fullt så optimala som de var när man fick tummen ur rumpan till att börja med.

I andra fall är det att man inte fått de resultat man förväntat sig.

Då är den nyfunna självinsikten värdefull. Har man den så blir man inte längre besviken på resultat man inte får pga arbete man inte gjort. Den förändring man har gjort har ju uppenbarligen inte matchat de ställda förväntningarna på vad de skulle resultera i. 

Piggare, friskare, starkare och gladare har de allra flesta hunnit bli men de resultaten tillsammans har i vissa fall inte vägt tungt nog som vad några siffror på vågen gjort.

Det är ju nästan underhållande korkat att man tidigare reagerat med att lägga av helt i ren protest, sånt beteende är ju long gone när man skaffat sig självinsikt.

När de nu har tagit sin examen så är de i fas 4 av livsstilsförändringens 5 faser, den sk handlingsfasen 

Man är positiv och full av självförtroende, ”den här gången kommer det lyckas pga jag är så motiverad” jag vill ogärna vara nån dysterkvist men det är lite som att de lärt sig cykla men stödhjulen är fortfarande på, det kan räcka med en påskhelg ”det gick ju så bra och jag hade ju fått bukt på mitt sötsug men sen kom påskäggen..” osv…

Vad göra om man faller tillbaka i gamla hjulspår? Ja, vad göra om man får punktering på ett bildäck? Skära hål i resterande tre däck för att riktigt kunna gotta sig i misären? Nä, sånt var vi ägnade oss åt på den tiden då vi inte hade insett att alla dagliga små val är det som kommer avgöra om man lyckas eller ej.

Och kom för bövelen ihåg att när Tant Fröken (jag alltså) börjar gå från att uppfattas som en sån som sprider obekväma men ack så välbehövliga sanningar, till att det känns obehagligt tja, rent av otrevligt- då är det fara och färde! Jag är den samma året runt, år efter år – det är ni som börjar tappa greppet om det livslånga projektet att komma i form.

Ja, jag vet. Det kan tyckas orimligt men det där sker alltemellanåt. Då gör ni som titeln på inlägget, Keep it simple- ni skärper helt enkelt bara till er och fortsätter att göra enligt det ni redan vet.

HEPPÅER!

/Carolin Helt, Int Lic PT, Tant Fröken, Kommandora, Pain in the ass, Träskallarnas Träskalle med mera,  med mera…

Vad hände där på slutet? Jag som tänkt att detta skulle vara ett alltigenom positivt och glatt inlägg.. Det sket sig och vet ni? Det kommer hända igen.