I dag är ingen vanlig dag!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nä, det är ingen vanlig dag för idag firar jag och mina löparben 24års jubileum! Jag skulle till och med kunna slå på trumma ordentligt och säga att det var där och då jag blev en sån som tränar 😀

Jodåsåatte, 8maj 1992 då började jag löpträna. För att vara så oförståndig i övrigt, som jag faktiskt var på den tiden, var jag osedvanligt förståndig när jag började löpträna. Jag var på dagen 20år  och jag hade investerat i ett par ordentliga löpardojjor och en sport-BH.  Jag sprang i en kvart – sketslut! Minns att jag hade ett par shorts i icke funktionsmaterial som gav skav mellan låren. Ingen vidare värst behaglig upplevelse. Jag hade inte gjort mycket fysiskt ansträngade sedan jag flyttade hemifrån 4år tidigare och lämnade livet som hästtjej bakom mig. Fyra år av taskiga mat- och motionsvanor sätter spår även på en ung kropp. Men jag gjorde om det dagen efter igen, sprang en kvart– sketslut och med träningsvärk. Men jag fortsatte så, jag sprang pyttelitekort men gjorde det i stort sett varje dag. I takt med att jag orkade lite längre sprang jag inte fullt lika ofta, 4-5 gånger i vecka kanske, och jag har fortsatt springa regelbundet allt sedan dess. Det där var starten på mitt liv som tränande människa. Jag var inget vidare på det där med idrott i skolan och skolgympan kan verkligen ta all tänkbar rörelseglädje ur kroppen på en talanglös tjej. Men jag hittade min grej i löpningen och sedan fortsatte. Tack som tusan för det!!

Jag har haft perioder då jag sprungit tokmycket och perioder då jag sprungit mindre tokmycket, löpningen har alltid varit en del av mitt liv som tränande människa.  Aldrig speciellt snabb och inte nån uthållighetsmaskin men trots (ibland) lite tokiga träningsupplägg har de gamla tantabenen hållit sig hyfsat skadefria 🙂

Löpningen har varit min meditation och mentala frizon under i princip alla dessa år. Mitt 19:e löparår tillhör dock undantaget. Helt plötsligt började jag lägga in en massa prestationskrav på löpningen och lika plötsligt försvann glädjen. Löpningen som varit det jag längtat till blev förknippat med lite smått ångest ? Som tur vad drog jag på mig en kotförskjutning fyllde 40 och kom på bättre tankar.

För vet ni vad – man måste inte ha högt uppsatta, specifika mål för att träna och träna mycket. Man kan faktiskt göra det och göra det mycket bara för att man helt enkelt tycker om det. Ja, hörni till och med ÄLSKA det, älska det så mycket att man inte kan tänka sig livet utan det.

Jag är så grymt tacksam för att jag visste hur man firade stort redan då när jag var ung och i övrigt oförståndig, grymt tacksam för att jag på egen hand hittade sättet att börja som gjorde att jag aldrig slutade. För jag är rätt säker nu – jag ÄR en tränande människa och kommer så att förbli 😀

Tack för alla glada tillrop, gratulationer, skönsång och paketer på min 24års dag. Den är fan värd att fira!!

//Carolin Helt, Int Lic PT och en tränande människa