Hur mycket socker innehåller en potatis?

Hörde nån som gick på nåt viktminskningsprogram med lågt kcal-underskott måndag till fredag fram tills fredagsfikat för att ha 1000 ”njutningskalorier” att unna sig över helgen.

I min värld låter det snudd på ätstört och så skevt på så många sätt.

Måndag till  fredag (fram till fredagsfikat) ska de förväntas vara 5 dagar av lidande? 5 dagar av att jobba upp ett sug och en längtan efter de 1000 ”njutningskalorierna”?

Gissar att denna njutning inte bestod av broccoli, inte bara pga hur satans mycket broccoli det blir på 1000 kcal.

Tänker att om man istället spred ut de där kalorier över veckan och la dem på mer av den bra maten man då äter så skulle förmodligen suget efter ”njutningskalorier” inte vara lika stort?

Man skulle kanske inte heller uppleva måndag till fredag som ett långt lidande?

Tänker att man kanske kunna toppa formen på ett sätt som faktiskt är hållbart över tid?

Vem vet, kanske till och med få ett sunt förhållande till mat som inte är kopplat till känslor av varken belöning, tröst, skuld eller skam?

Kanske fylla hålet i själen med nåt annat än ”njutningskalorier” ?

Ja, själen pga kroppen behöver det inte, vilken dag i veckan det än är.

”MÄH?! SERIÖST?! Menar människan att man aldrig få äta nåt gott eller?!”

Jodå, det är ju en av få rättighet vi fortfarande har kvar i dessa tider- det fria valet av VAD, NÄR och HUR MYCKET vi väljer att stoppa i kakhålet.

Men när ett lunchrum fullt av  kvinnor i mogen ålder, sitter och diskuterar exakt hur mycket socker kokt potatis innehåller medans de snaskar muffins på löpande band, ja då känner iaf jag att det vore att göra mänskligheten en otjänst att göra ”unnande” och ”njutningskalorier” som en USP i kostupplägget.

Näe, då känner jag mer för att tipsa mänskligheten om att testa att äta lite mer av de där kokta potatisarna och lite mindre tja, varför inte gå helt wild and crazy och inte äta några muffins alls? Bara för att se vad som kan tänkas hända med fysiken.

Liksom sluta leta efter ”dolda sockerfällor” när de uppenbara återfinns bokstavligen under näsan alldeles för ofta.

Testa att VÅGA ÄTA SIG MÄTT på riktigt mat och kanske få känna den angenäma känslan av att slippa gå runt och sukta över att få stoppa nåt i foderluckan fast det inte var längesen sist.

Kanske någon gång i livet vända på frågan ”vad ska jag äta när jag blir sötsugen?”  till att istället fråga ”hur ska jag äta för att inte bli sötsugen?”

Äta bra  mat i rätt mängd så att det inte känns som den motprestation begrepp som ”unna”, ”belöna sig” eller ”vara värd” kräver.

Då kanske man kan ta och äta den där kakan eller nutellan nån gång emellanåt, bara för att man tycker att det är gott, utan behov av att ursäkta sig för det. Men det är heller ingen större uppoffring att låta bli om man anser att konsekvenserna av det inte är värt det, man tar oavsett vilket fullt medvetna val fritt från skuld och skam.

Varför inte testa ge kroppen vad den behöver i form av näringsrika kcal?

 

Ge dig själv chansen att belönas med resultat pga du ätit sånt som gör gott. Sluta vara som en hund liksom, ja hund,  som gör alla möjliga konster och trix bara för att få nåt gott stoppat i munnen.

Tillhör du den tämligen begränsade skaran som gör av med stora mängder energi där du lätt får i dig av tillräcklig mängd av sunda fetter, fyller ditt proteinbehov och får i dig de vitaminer och mineraler du behöver via sund mat men har fortfarande utrymme för fler kcal pga du är så fysiskt aktiv, tja då är det väl inga som helst konstigheter om du snaskar småkakor så det står härliga till.

Men den kategorin är sällan de som jagar det dolda sockret i kokt potatis och berörs inte alls av den här texten.

Heppåer!

/Carolin Helt, Int Lic PT vars frukost innehåller 950 näringsrika kcal varje dag oavsett om morgonlöpningen blev lång, kort eller inte alls.