Fokus på rätt saker..

Jag är hyfsat stark, hyfsat snabb och en jäkel på att bita ihop och bara köra på. Men sen finns det en väldans massa andra saker som jag inte är bra på. Typ allt som jag ännu inte lärt mig. Fy tusan vad jag suger på sånt..

I och med att jag född helt talanglös får jag då kämpa och traggla å det grövsta för att lära mig nåt nytt. Jag är inte kort i huvudet, inte det minsta, jag förstår allt i teorin, det är kopplingen till valda kroppsdelar som kör ihop sig med jämna mellanrum.

Nu skulle jag ju kunna nöja mig med att vara bra på det jag är bra på och klappa mig själv på axeln över det och känna att jag duger som jag är och vara mitt alldeles egna unika jag.

Välja att ”fokusera på det positiva” som det så populärt brukar heta..

Men nu är jag inte bara talanglös utan även obstinat och rent allmänt lagd åt motvallshållet. Jag väljer således att fokusera på det negativa, det jag suger på. Identifierar problemet och gör vad jag kan för att åtgärda det.

Jag hade kunnat nöja mig vid att vara hyfsat bra på det där jag redan hyfsat bra på, kanske bli ännu lite bättre på det och håller mig inom mitt bekvämlighetsområde. Bekvämt men inte särskilt utvecklande.

Som jag tidigare berättat är jag ingen tävlingsmänniska, jag är en träningsmänniska. Jag har inget behov av att vara bäst på allt, inte ens på nåt, men om det gick att ordna skulle jag förtvivlat gärna vilja vara bra. Bra på allt jag ger mig på. Så jag tränar vidare, utanför mitt bekväma område.

Det var ju ett förtvivlat navelskådande tänker någon, varför förslösar jag er tid med detta? Jo ser ni, jag tänker att det gäller alla områden i livet. Vissa saker är man nöjd och glad över men så ligger nåt annat och skaver. Är det nåt som går att åtgärda är det ju rasande dumt att stoppa huvudet i sanden och fortsätta gå runt med skav som liksom tär på det som är bra. Att fokusera på orsaken till skavet- identifiera orsaken och göra nåt åt det.

Fokusera på det negativa- och lös det!

Det är ett tankesätt som passar en lycklig pessimist som mig?

Tänker fler borde vara lösningsorienterade och inte bara gnälla på att det är nåt som skaver..

Just nu fokuserar jag på mitt problem, själva orsaken till detta inlägg – att stå på händer. Länge. Och komma upp i position på egen hand.

”Varför vill man ens?” som det lilla livet jag är gift med så uppmuntrande sa..

//Carolin Helt, Int Lic PT med identifierat skav..