Egovecka på Playitas – Dag 5

Idag har jag spenderat hela dagen i solstolen, druckit paraplydrinkar och ätit snacks ?

HAHAHAHAHA!!!! Skulle inte tro det. Förslösa en helt fantastisk dag i träningsparadiset på såna dumheter? Nänä, jag är väl inte dum på riktigt.
Har gjort en ganska intressant iakttagelse. Det som i januari upplevs som både motiverande och inspirerande kan av samma individer upplevas som provocerande, rent av stötande när det är semestertider. Just de semestertider man hade i åtanke i januari. Visst är det väl märkligt ändå?

På tal om andra dumheter så noterade jag igår att jag inte gjort så många dumheter alls här i år som jag lyckades med förra året. Känner mig liksom lite local, har koll på hur saker funkar. Har varken sprungit omkull eller slitigt av mig handflatorna. Lite blåmärken här och där och skavsår i höger armhåla är i stort sett allt jag har som ömmar.
Jag hittar till mitt rum utan problem och kan därmed inte anklagas för trakasserier som eventuellt var fallet med grannen en våning under, förra året. På det hela taget sköter jag mig rätt väl?
Dag 5 och jag vaknar väl utvilad. Luftkonditioneringen och jag börjar komma överens. Morgonlöpning och tantakroppen känns oförskämt fräsch. 4-5 pass om dagen är ju inte precis min normala träningsdos men under de här omständigheterna och under så begränsad tid, känns det ju helt fantastiskt! När jag sprang där på mountainbikesstigsrna (fö väldigt roligt att springa på) att samtidigt som jag njuter fullt ut där och då tänker jag på och ser fram emot nästkommande pass. Förutom de makalösa buffémåltiderna är ju faktiskt hela veckan som en dignande buffé av träningsformer och möjligheter till fysisk aktivitet.?
Kände mig så rask och allert i kroppen så jag unnade mig en omväg på väg hem, några extra km och backar tyckte jag allt att jag kunde unna mig. Blir omsprungen av Emma Igelström och känner mig plötsligt inte lika fräsch och rask längre.? Den kroppen är det klipp i!
Tänkte lite på det där jag skrev igår, att jag gillar träning som är jobbitjobbit. Ironman är över den gränsen. Jag har förtvivlat svårt att uppskatta aktiviteter som pågår längre än 2tim. Tappar liksom intresset för det jag gör. Är väl som min bror säger – klen i köttet? Han tränar för fullt inför två stycken…bortbyting.

Förmiddagens aktiviteter fortsatte med luftboxning med ajråbixinslag, även kallat Body Combat. Mycket underhållande. Nästa gång ska jag göra mitt yttersta för att göra allt i samma takt som alla andra. Förstår dock inte riktigt vitsen med handskar på händerna. Luftdraget? ? Det var den lilla ilskna brittiskan som höll i passet. Hon som skällde ut oss på Fight Klubpasset. Man ställer inga dumma frågor då. Hon är helt klart en favorit. Inget ”TJOHO” i hennes vokabulär inte.

Såg för övrigt en t-shirt som fick mig att känna mig oerhört kvinnlig. Den bar texten ”Real men do aerobics”. Ja, det förklarar ju en del ändå.

Detta följdes raskt av HIT- High Intensity Training. I dag var det en annan favorit som höll i det passet. Holländskan som styrde upp Boot Campen så trevligt. Nån form av kortspel ägnade vi oss åt. Inget jag vanligtvis gör, men i detta fall var det helt okej. När det innebär 100 armhäv, 100 knäböj, 100 inhopp och i mitt fall 140 burpees samt absolut förbud mot stillastående däremellan – ja, då är kortspel ett helt ok göra även för mig. Slog eventuellt nån form av svettrekord denna förmiddag?
Snabb dusch sen raskt vidare på återbesök hos den lilla helvetes massösen. Hon var inte mildare idag kan jag meddela. Men alltså, får jag ta med na hem?? Hon är nåt helt makalöst bra och extraknäcker som typ kiropraktor (Göttteborrrg). Det hon gjort för min bröstrygg idag, har jag då aldrig varit med om. Hela jag känns som en enda stor triggerpunkt. Hon hittar allt. Very painfull men som sagt- muskelknutor smeker man inte bort. En träff i morgon också och blir kanske smidig som en yogaguru trots allt. Nä, förmodligen inte.
Raskt vidare till golunch, idag med bland annat färsk tonfisk. Tror eventuellt jag dragit på mig ett ”dadel och spansk ost” missbruk på de här dagarna. Fantastisk kombo?
Solstolshängde i skuggan läääänge efteråt. Somnade. Som vanligt. AV och PÅ.

Ja ni fattar ju, här lever jag livet som en proffsidrottare utan krav på att prestera. I den bästa av världar skulle jag ha en sån här vecka i kvartalet. Det vore helt perfekt. Men inte ens jag har det så lätt här i livet. Får nöja mig med en gång om året tillsvidare.

När jag vaknat till hasade jag mig upp till rummet. Drack kaffe på balkongen och tittade ner på dom som Danzade långt där nere. Kände att jag satt orimligt bra där jag satt. Tittade upp mot bergen och kände plötsligt en stark längtan upp på toppen. Så jag gick dit. Hittade ny topp ännu längre bort som jag inte bestigit tidigare. Så då gjorde jag det. Bara jag, berget, vinden solen och två pratsamma tyskar i matchande kläder. Matchande med mina alltså. Som det sociala underverk jag är spände jag en bicce, lät dom ta en bild och dom lät mej gå vidare?
Det blev en lagom liten tur på 2timmar, jag hann alltså inte tröttna. Bra där.
Jaha hörni, ännu en dag i träningsparadiset är till ända. Bara middagen återstår. En endaste dag kvar. Sen får jag väl åka hem och vila upp mig.
Heppåer!

//Carolin Helt Int Lic PT med bara en dag kvar i Träningsparadiset