Äntligen, förändringens tid är här!

Nu har hösten anlänt på riktigt, 1 september är här och jag vet inte hur det är med er men jag känner nästan att det känns mer som ”nyår” än vad 1 januari gör. Sommaren är definitivt över och ett helt nytt arbetsår ligger framför en och bara väntar. Hösten är förändringens tid och i år tänkte jag se till och just det – förändra…

Ett liv i balans, ja ni vet – stressa mindre, jobba mindre osv, det har jag för länge sedan slutat sukta efter. Jag blir liksom rastlös inom en vecka. Men jag vet också att det är NU, i början på hösten som jag mår som bäst. Jag vet också varför. Sommarens lägre arbetsdos gör att jag kan lägga större fokus på min egen träning än på andras. Jag blir verkligen en mycket behagligare människa att umgås med om jag får träna som jag vill. Oavsett hur mycket jag jobbar hinner jag alltid träna, jag har ju 24timmar på dygnet, 60min i timmen, 60sekunder i minuten precis som alla andra. Men…

Under träningshelgen föreläste jag om hur vi kan få ut mer av vår träning, mer av investerad tid. Vi snackade planering. Alla (tror jag) hade en veckoplanering för sin träning. Ingen hade en månadsplanering. Någon skulle just sätta sin årsplanering (Ironmankvinnan, var det). Och det slog mig, jag som snackar så mycket om vikten av att planera – har JAG gjort en årsplan, eller ens en månadsplan över min träning? Nä. Jag är en sån som tränar – jajamänsan! Men jag har planerat min träning så att jag ska fixa att jobba så mycket som jag gör.

Jag kanske har hamnat i någon form av 45årskris men nu tänkte jag faktiskt planera min träning så att jag kan må mitt bästa året om. Så nu är det gjort! Planen är lagd.

Jag har lagt i de stora stenarna i glaset först, ös på med sand bara – jag kan ta det också!

Planen börjar dock gälla på riktigt först nästa vecka. Ty någon hade hunnit sabba den redan innan den var satt på pränt. Som den flexibla människa jag är fastande jag inte i bitterheten utan satte alarmet oförskämt tidigt. Jag hann knappt gå och lägga mig förrän jag skulle upp, typ. Jag är ingen morgonpigg jävel längre, har varit men det känner jag å det bestämdaste att jag upphört med att vara. Kan bero på att jag sällan är hemma från jobbet före 21:00 numera.

Lisa nämnde under en av sina föreläsningar under träningshelgen som gick att för att hon skulle kunna vara

”framgångsrik, vältränad och lycklig”

går hon upp 04:20 varje morgon, djupandas via näsan, dricker kaffe och kollar på Hem till gården. :-O

På det sättet är vi väääldigt olika. Uppgång 04:20 är direkt kontraproduktivt om jag vill nå målet ”framgångsrik, vältränad och lycklig”. Hem till gården ogillar jag men kaffe är en livsnödvändighet även för mig. Och att andas. Jag föredra dock mer den hyperventilerande sortens andning.  För när jag ömkat färdigt vid mina kaffemuggar, läst ett fantastiskt citat-

”Träning är som silvertejp, det lagar allt utom mat”

begav jag mig till jobbet/gymet och gjorde det jag alltid gör när arbetsdagarna blir orimligt långa – jag tränar! Sorry, i lägen som dessa – aptrött, i tidsnöd och med lång dag framför mig, då krävs det att jag får mesta möjliga av den investerade tiden. Man lallar sig inte i fysisk och mental toppform ska ni veta. Det krävs ansträngning.

Mitt absoluta favoritupplägg på husmorsgymnastik blev det självklara valet. Behöver inte tänka, behöver bara göra. Efter totalt 300 burpeesar, några hundra viktade jämfotahopp, 100 armhävningar och tresiffrigt antal kettlebellssvingar, så hade jag vänt min lite negativa syn på dagen. Lite som den där näsandningen gör för andra gör frekvent djupandning via munnen det på mig.

Framgångsrik, vältränad och lycklig – jag har krattat manegen! Utsikterna för hösten 2016 – KANON!

Hur är dina utsikter? Är det kanske dags för en förändring?

//Carolin Helt, Int Lic PT, navelskådande och redo att förändra

ps. Lovar öva på att djupandas via näsan. Fattar att hon har en poäng den där Lisa. Lägger in det i planeringen. Lovar. 10min om dagen sa hon.