8 tecken på att du fått på dig offerkoftan..

Få saker provocerar mig lika mycket som oförmåga och ovilja att ta eget ansvar. Det är ju så mycket bekvämare att vira offerkoftan runt sig och skylla allt på omgivningen. Nu tror jag ju inte att någon av er som väljer att läsa det här är sådana men ni kanske känner någon som är det. Här har ni redskapet för att identifiera en med offerkofta som favoritplagg..

Efter mitt förra inlägg angående individens ansvar för sin egen grad av fysisk aktivitet så snubblande jag över en fantastiskt träffande beskrivning av hur en person med offermentalitet beter sig. En något förkortad version följer nedan.

8 tecken på att offerkoftan är på-
1. De tror att världen är emot dom-Ofta när man talar med dem klagar de på att ingen älskar dem eller att ingen kan förstå vad de går igenom.
2. De tar inte ansvar – I deras huvuden är de så övertygade om att andra borde hjälpa dem att de tror att de har full rätt till denna hjälp.
3. De överdriver sina problem – Ytterligare ett tecken på offermentalitet är att de känner sig ömtåliga och överdriver sina problem eller situationer de inte gillar.
4. De känner att allt dåligt drabbar dom- De kommer konstant berätta för dig hur dåligt allt är, om sina familjeproblem eller hur elaka folk är mot dem.
Som en konsekvens kan de aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.

5. De ber aldrig om ursäkt- När en person som spelar offer ber om ursäkt är det sällan uppriktigt. De erkänner faktiskt sällan sina misstag och ber i princip aldrig om ursäkt till de som drabbas.

6. De tycker synd om sig själva- Deras vana att tycka synd om sig själva får dem att verka hjälplösa eller ömtåliga för andra.

Om de misslyckas med att generera sympati eller empati hos andra använder de det till att trösta sig själva och gå ännu djupare in i rollen som offer.

7. De tror att livet är fullt av brister – Trots chanser som kommer deras väg är livet fullt av tillkortakommanden. De kan inte och tänker inte hitta lycka i något.

8. De är långsinta- De kan inte lämna saker som sårat dem bakom sig. Därmed tar de nästan alltid chansen att ta upp dem i nuet.

När jag skrev om detta på instagram för några dagar sedan fick jag tipset om Peter Pan Syndromet, det är väl inte någon riktig diagnos men läser man lite om det är det slående hur många som förutom offerkoftan även matchat outfitten med en Peter Pan-hatt. Peter Pan, snubben som inte ville bli vuxen ni vet…

De som lider av detta syndrom känns bland annat igen enligt följande-

1.De är vill inte jobba när de inte är motiverade. De arbetar helt enkelt bara hårt när de känner för det och det är sällan tillräckligt ofta.

2.De klamrar sig fast vid ett stort mål, ”den stora drömmen” om vad de vill uppnå, ibland som en ursäkt för att inte göra det arbete som krävs för att nå ett mer realistiskt mål.

3.De skyller sina misslyckanden på föräldrar, partner eller tidigare arbetsgivare och vad de gjort eller inte gjort, mot dem. Ofta helt utan perspektiv till vad verkliga trauman och lidande innebär.

Inte utan att en ser en hel del Peter Pan- hattar i omgivningen. Inte minst på sociala medier.

Jag fick även tipset att lyssna på Alexander Bards Sommarprat från 2016 och där hittade jag ännu en helt fantastisk beskrivning av en personlighetstyp som blivit allt vanligare –

Emo-narcissister = offer som via sociala medier söker bekräftelse via lajks. De skickar ??? och lakjar, med ett enda syfte- att få det samma tillbaka. De gillar egentligen inte och gillas egentligen inte, men det känns ändå bra för en stund. Självfallet ser man till att bara omge sig av Ja-sägare som inte ifrågasätter och ser notoriskt till att inte vidga sina vyer. Det är en hittepåvärld, lite likt den som Peter Pan lever i.

Vad vill jag ha sagt med detta? Tja, ikädd offerkofta med matchande Peter Pan-hatt på huvet, är du inte en jättetrivsam person att hänga med. Det är nog inte heller speciellt kul att vara en eftersom omvärlden ter sig så fientlig.  Genom att vara en bidrar man inte direkt till en bättre värld. En bättre värld vore rätt schysst.

I och med att interrrrnet och sociala medier verkar vara här för att stanna och Emo-narcissismen breder ut sig riskerar vi alla att fördummas en smula och det vore ju också rasande trist. Var inte en sån.

/Carolin Helt, Int Lic PT som ogillar stickat, hattar och plattityder men älskar självinsikt, ärlighet och äkta känslor.

ps. Räknar kallt med att få sjukt få lajks på detta inlägg och det är helt okej faktiskt. Verkligen.