Våga bli hungrig!

Mycket stolligt ska man då få höra och härom dagen  hände det igen. ”Bli inte hungrig” löd rådet.

Det pratades om vikten av planering i ett av förmiddagsprogrammen som jag råkade se pga TV:n på gymmet var på. Jaja, ”planering” så långt allt väl. Sen barkade det iväg käpprätt åt… 

Resonemanget gick ut på att stoppa nåt i plytet så ofta att inte ens minsta lilla sug i magtrakten uppstår. 

Som att det vore ett problem att folk går runt och äter för lite i det här landet. Att vi skulle vara i behov av att fylla på energidepåerna så ofta att inte kroppens egna signaler är att lita på.

För många av oss räcker det att sänka blicken till dubbelhakorna för att begripa att nån energibrist är det inte tal om.

För rådet var riktat mot den som behöver det minst, den som lyckats lagra på sig mer energi än önskvärt. Jag tycker då att det låter som snudd på ätstört att äta när inget talar för att det är nödvändigt.

Inte speciellt gott heller. Men det kanske är det som är grejen, att det inte ska vara så gott. Problemet är väl det att när man inte är hungrig är det väl ännu svårare att äta just det där som är den bästa maten för att hålla en sund vikt. Sånt som inte innehåller socker, sunkiga fetter och raffinerade kolhydrater. Ja, sån skit som är lätt att få i sig om man bara är lite sugen.

Hörde en annan expert som pratade i samma program för nån vecka sen (TV:n stod på på gymmet då också), en dietist som tipsade om hur man ska få barnen att äta bra mat. Hon tyckte man borde ställa sig frågan -”Sätter vi ett hungrigt barn vid matbordet?” ett hungrigt barn tenderar att lättare äta det som bjuds. Ett barn som fått småsnaska mest hela tiden och som inte fått känna sig varken mätt eller hungrig, är det extra svårt att få broccolin att verka aptitlig för. Tror bestämt att det funkar även på vuxet folk. Sunt hungrig är det allt för få som testar på att vara.

Hela grejen med rådet ”bli inte hungrig” handlar nog egentligen mest om att vi har en tendens att inte kunna hantera den helt naturliga känslan hunger.

Vi är födda hungriga, att vara mätt är bara en tillfällig paus från vår ständiga hunger.

Om vi inte kan hantera den utan måste stoppa nåt i plytet så snart den gör sig påmind, ja då kanske inte valen vi gör är speciellt sunda. Det finns en anledning till att godishyllorna är nära kassan och varmkorven precis utanför kassa linjen i mataffären- inte att vi MÅSTE äta nått pga energibrist (se haklinjen) utan pga vi har svårt att behärska oss. Det är inget farligt att vara hungrig ibland, flera gånger om dagen till och med. Det är bara till att hacka i sig den känslan och vänta med att stoppa foderlucka full tills vi kan fylla den med den där välplanerade maten vi alla borde äta.

Att vi äter för sällan är inte problemet – problemet är VAD vi äter och hur mycket. Att äta som ett dibarn i tid och otid kanske är lösningen för somliga men långt ifrån alla behöver det rådet om ni frågar mig. Att vara så förtvivlat rädd för att bli hungrig i ett samhälle där mat finns i överflöd känns onödigt kan jag tycka.

Lite träning av egenskapen självbehärskning skulle vi kunna må bra av.

En alltid lika populär uppmaning….

/Carolin Helt, Int Lic PT #ätmathållkäften