Vad unnar du dig och varför?

Om jag inte visste bättre skulle jag kunna kalla helgen som gick för en ”unnarhelg”…

• Jag har tagit sovmorgon
• Jag har köpt ett par nya löparskor.
• Jag har till och med fikat
• Jag har slappat i soffan

”Åh, klart du ska unna dig det, det är du värd” tänkte nån oturligt om alla punkter utom just den där med löparpjucken (ingen unnar mig nya löparpjucks någonsin).

Vad då UNNA? Vad då VÄRD? Jag är värd allt alltid! Unna? jag skaffar mig det jag vill ha om jag kan för att jag VILL, inte för att jag unnar mig.

• Jag har tagit sovmorgon – för att jag ville, kunde och uppenbarligen behövde det.
  Jag har köpt ett par nya löparskor- för att jag ville, kunde och kände ett behov av det.
  Jag har till och med fikat – nä, inte semla. Det är inte gott nog för mig, varken för smaklökarna eller övriga kroppen. Finn crisp med jordnötssmör och närproducerad honung däremot, det godaste jag vet och nåt jag äter dagligen.
  Jag har slappat i soffan- för att jag ville och för en gångs skull kunde.
• Jag har dessutom sprungit långt och tränat hårt utan att behöva ta hänsyn till klockan- för att jag ville, kunde och mår så förtvivlat väl av det.

Nån måste verkligen förklara ordet ”unna” för mig. För det dyker då upp i det mest märkliga sammanhang.

Jag får ofta frågan om jag ”unnar du dig aldrig nåt?” frågan ställs oftast i samband med mat och dryck. Jag fattar inte frågan? Jag äter det jag gillar allra mest varje dag, jag har turen att gilla det jag äter.

Någon gång i månaden blir jag sugen på choklad. Vet ni vad jag gör då? Då äter jag det- FÖR ATT JAG TYCKER DET ÄR GOTT. Inte för att unna eller belöna eller för att jag på något sätt skulle vara extra värdig det.

Jag tycker mig ana att ligger någon form av ursäkt bakom de där orden ”unna” ”vara värd”. Att man liksom måste ha gjort sig förtjänt av det. Att det liksom är någon form av belöning.

Väldigt ofta handlar det om att man gjort sig förtjänt av något som inte alls är i linje med det man egentligen vill uppnå, och då är det väl ändå mer än lovligt korkat, kan jag tycka.

Man har gjort sig förtjänt av att ”inte träna” ”äta godis, bullar kakor och chips” ”dricka vin” pga man har ”tränat så bra” ”ätit så nyttigt” till och med ”gått ner x- kg i vikt”. Om målet är att toppa formen så behöver jag väl knappast informera om hur kontraproduktivt beteende det är.

Om man i tid och otid känner ett behov av att unna eller belöna sig med icketräning och skräpmat – hur ser man då på sin träning och försök till sunda matvanor? Som ett straff?

Sorry, men det blir svårt att göra en bestående förändring med den inställningen.

Ät det! Gör det! Men gör det för att du vill och inte för att du på något sätt är värd att skjuta målet på framtiden.

Sen finns ju faktiskt dom som tycket dom är värda den där skiten bara pga att det råkar bli fredag den här veckan också. Vari ligger prestationen i det?

Eller de som ständigt måste påminna sig själva om att de ”måste ju leva också”. Fick höra det härom dagen av en som ville bli piggare, starkare, friskare och lättare. Sagt som en lite ursäkt att fortsätta med korvmojslunchen.

Om livsstilen man skaffat sig innebär en önskan om förändring för att bli alla de där adjektiven, har jag oerhört svårt att köpa argumentet att de sunkiga vanorna hålls vid liv pga ”måste ju leva också”.

Piggare, starkare, friskare och för den som behöver, lättare – kan väl knappast beskrivas som något som hindrar en att leva livet fullt ut?

Nu menar jag inte att man aldrig mer kan luncha på korvmojen, men om det krävs för att ”man måste ju leva också”, tja då kan jag känna att man kanske borde fundera på vad som verkligen, verkligen är viktigt i livet.

Många är de som vill, inte lika många har villighet att göra de förändringar som krävs..

Om man ska använda sig av de där orden ”unna”, ”vara värd” och ”förtjäna”, borde det då inte vara sånt vi mår riktigt bra av och sånt som gör att vi når våra hett önskade mål? Eller är det bara jag som fått allt om bakfoten?

//Carolin Helt, Int Lic PT, förlåt alla ni som hört och läst när jag går på om detta tidigare men jag är fortfarande provocerad  och förvirrad om vartannat i den här frågan…