Tränar du för mycket?

”Att det ens finns vårdepression när november finns” tänkte jag när jag sprang iväg härom morgonen…

Men som alltid rättar löpning till sinnesstämningen. Så snart värmen stiger samtidigt som den friska vinden rättar till överflödet av ansiktshud i alla fall hjälpligt mycket, ja då känns det inte så förfärligt ändå.

Den infaller ju bara en gång om året ändå, november alltså inte huden, det fanskapet infaller varje morgon. Och så är det ju bara 27 dagar kvar av eländet (fortfarande november jag syftar på).

Jag lubbar vidare och tänker på artikeln i SvD jag läste till när jag vaknade till vid det sedvanliga morgonkaffe. Den handlade om det här med ”överträning att det sägs öka bland motionärer.

Om jag inte voro så kritiskt tänkande samt har en tydlig bias här, så hade jag ju kunnat falla i fällan att tro att mycken träning är roten till det dåliga mående hos de som uppges vara drabbade. Men nu är jag ju det och måste ändå vända något på problemet här..

Om mycken träning kompletteras med:

• ett alltför snålt och ensidigt födointag
• för lite sömn
• för mycket stress
• för mycket arbete
• för mycket sociala åtaganden

Ja då tänker jag att träningen förmodligen gjorde att sammanbrottet inte kom tidigare.

Tänker också att det är ett problem om man försöker toksatsa på allt samtidigt.

Träna för att prestera, äta för viktnedgång,  vara ”Månadens anställd” varje månad, ha det perfekta hemmet, alltid laga mat från grunden, baka nyttigt gott från naturen, vara uppe med tuppen varje morgon för att meditativt hinna andas inåt via näsan och ändå värna om nattsömnen, samt vara Årets mamma, värna om tarmfloran och vara Årets värdinna, vara ”fin” alltid och ändå en sån där härligt spontan, wild and crazy fru i sängen.

Sen såg jag tre stollar som badade i Vättern och fick ytterligare ett bevis på att det finns många sätt att tänka galet på.

Ja, jag fick nästan både andnöd och magont av att bara tänka påt, och då menar jag inte de badande idioterna..

Det finns så mycket vi kan göra för mycket av och det minst vanligen förkommande är nog för mycket träning ändå, tänker jag. Inget uppslag i SvDs söndagsupplaga på det temat någon?

//Carolin Helt, Int Lic PT. Bilden ovan har egentligen inget med texten att göra annat än att det är två medelålders tanter som gör allt för att inte passa in skitmycket.