”Så lite behöver du träna – men ändå rasa i vikt”….

Hade inte Amazonas brunnit, världens mäktigaste land haft en lynnig bebis till president som vill atombomba orkaner, ungefär alla Sydamerikanska länder ha drabbats av nåt förstadium av The Handmaids Tale och fängslar våldtagna kvinnor som råkat bli gravida och begått den hemska synden att drabbas av missfall och när svenska kvinnor häktas pga gör allt för att inte våldtas framför sina barn, och 10-15 unga män kastat sten på polisen i Nyköping i helgen- ja, då hade jag förmodligen fått högt blodtryck av den här löpsedeln.…

Hur  lite behöver vi verkligen träna? Har skräcken för #hälsohets och överträning tagit sig såna proportioner, i landet där 46% har så sunkig kondition att de riskerar att allvarligt skada sin hälsa? Grattis Sverige, grattis..

Ett självskadebeteende att ta på största allvar kan jag tycka.

Att den psykiska ohälsan breder ut sig får vi ständigt rapporter om. Orsakerna till det kan nog vara många. En av de mest effektiva åtgärderna är dock, ja just det- fysisk aktivitet. Till och med fysisk träning. Att anstränga kroppen på regelbunden basis, mer en bara en smula- det är finfina grejer även för knoppen. Helt utan biverkningar som annan medicinering kan ge.

”Så lite behöver du träna- men ändå rasa i vikt” ja, det är ju rasande (notera ordvits) enkelt att svara på- noll och intet kan investeras i träningskontot pga det är vad du väljer att stoppa i foderluckan som avgör det raset. Eller rättare- vad du väljer att INTE stoppa i foderluckan.

Lägg dig ner, bunden vid sängen, rör inte en fena och se till att få vätska, vitaminer och mineraler intravenöst i några veckor och raset är ditt. Happy life!

Noll träning krävs för det alltså.

I USA har WW (viktväktarna) utvecklat en bantningsapp för barn. Man visar stolt upp 8 åringar i före- och efterbilder som exempel på framgångssagor. Tragiskt. Det har höjts många upprörda röster om detta- en app som rättar till det som arv och miljö har stökat till, kan nämligen orsaka ätstörningar. Att få belönande smajlisar när man gjort ett bra matval kan leda till alltför mycket känslomässiga kopplingar till mat och ätande. Som om det inte redan finns det, tänker jag. Socker, raffinerade kolhydrater och sunkiga fetter vet vi sen gammalt att det ger belöningar som tjongar rakt upp i kantarellen på stört.

Att så många som över hälften (51%) i det så måttliga och upplysta landet Sverige, Landet Lagom, har överätit sig till övervikt och fetma, är inte det ätstört så säg? Ja, för det är överätning och inget annat som orsakar övervikt. Det vet alla. Egentligen.

Skulle det inte vara en idé att göra det lättare att undvika just det- ja, göra det lättare att inte peta i sig mer än vad vi gör av med?

Göra fysisk aktivitet till det enkla valet och inte tvärtom?

Göra vettig mat som gör att vi inte överäter kcal lika lätt, mer tillgänglig?

Att låta nåt så luddigt som Staten eller Kommunen göra jobbet, lär ta tid.

Men varför inte börja själv?

Byt fikan mot promenad på rasten?

Om inte det går- byt ut de fyllda kexen mot säsongens frukt eller varför inte bara vara lite hardcore och köra en svart kopp?

Om inte det går- sluta åtminstone ifrågasätta om nån väljer att avstå de satans fyllda kexen?

Men låt oss börja med att helt enkelt bara täppa till truten på dom som trumpetar ut tips på hur vi ska komma undan med minsta möjliga insats, okej?

//Carolin Helt, Int lic PT med blodtrycket i behåll…