Realist, javisst!

Det kanske inte har undgått er att jag är lite motvalls till rätt mycket och det gäller även allt detta snack om positivt tänkande. ”Det blir alltid som man tänkt sig” sa någon. ”Näe, det blir det inte alls”, säger jag..

Jag kan tycka att allt detta ”tänk positivt så löser sig allt” dravlet tenderar att bli lite naivt och ointelligent.  Näe, du kan inte bli vad du vill bara du vill det tillräckligt mycket. Du kan inte bli en enhörning hur mycket du än önskar det, jag lovar. Tankens kraft har vissa begränsningar. Faktiskt.

Jag kan ha blivit motståndare till allt för mycket positivt tänkande pga av att jag i många år har fått städa upp efter en orimligt positiv omgivning. Jag fick mitt första jobb som mellanchef blott 22år gammal och det var väl där det började…

Genom att ha en lite mer realistisk syn på tillvaron lär man sig att identifiera risker och eventuella framtida problem så ser på så sätt till att vara förberedd och har alltid en plan B och C och har därmed en större chans att nå sina mål.

Genom att inte ha skyhöga förväntningar gällande framgång och lycka, går man heller inte runt och är missnöjd med vardagen. Man är helt enkelt nöjd med att det inte gick så illa som det kunde gått om det velat sig på det sättet.

Jag kan ärligt säga att de PTklienter jag har som är de som nått sina mål bäst, det är inte optimisterna utan de som har en lite mer realistisk eller ja rent av pessimistisk inställning till sin satsning.

Ty väl medveten om att det inte kommer att bli lätt och gå som en dans så är de förberedda på att möta motstånd och blir inte chockade av att det inte räckte med att se positivt på saken.

De har givetvis en förhoppning om positiva resultat men de har inte likt de obotliga optimisterna en förväntan om det.

En stor skillnad där – förväntan vs förhoppning.

Som realist ÄR det lättare att glädja sig åt det lilla för man har inte förväntat sig så mycket mer.

Tro för den sakens skull inte att realister får mindre utav livet. Det handlar inte om att vara en dysterkvist utan snarare se saker för vad de är, vara förberedd på att det kan gå åt skogen och ge sig själv de bästa tänkbara förutsättningarna att lyckas ändå.

Att ha en realistisk syn på sig själv och livet i stort, göra sitt yttersta och lite till när så krävs- tja, då är det rätt svårt att inte vara en lycklig individ.

Förmodligen upplevs realister som lite obehagliga pga att de är ärliga och liksom sticker hål på den rosa bubblan av orealistisk optimism som blivit så populär att omge sig av numera.

 Min erfarenhet av positivitetsmuppar är att de tenderar att ikläda sig de tjockaste offerkoftorna av dem alla när saker inte går deras väg. För inget kan ju riktigt vara deras fel, de är offer för omständigheterna och andras bristande prestation.

Det var torsdagspeppen det. HEPPÅER!

/Carolin Helt, Int Lic PT och motvalls kärring

 

Kommentarsfunktionen är avstängd.