Pungsparkar, maratonlopp och hur ont det gör att föda barn…

Hamnade i en intressant diskussion med två medelålders män härom dagen. Ämnet gällde deras påstående om att det är vetenskapligt bevisat att det gör ondare att få en pungspark än att föda barn. Då jag själv inte har erfarenhet av varesig det ena eller det andra måste jag låta logiken råda i detta, nån källhänvisning kunde de båda männen inte bidra med nämligen.

 Vi första tanken kan jag som kvinna tycka att det låter som ett typiskt killgissande men tänker man ett varv till så är det ändå rätt  rimligt att de har rätt-

 Barnafödande tenderar de flesta att vilja gå igenom mer än en gång medans en pungspark vill de flesta helst slippa helt och hållet och har smärtan en gång upplevts så vill ingen med alla hästar i stallet uppleva det igen.

Och det är väldigt logiskt ur ett evolutionistiskt perspektiv – vad gynnar artens fortlevnad liksom? På individnivå kan man i och för sig ibland tycka att pungspark är rätt svar, men sett till hela arten homosapiens så är barnafödande mer gynnsamt.

Men om födslosmärtor när det pågår verkligen går att nedgradera  i förhållande till den tidigare nämnda punksparken, är tämligen tveksam faktiskt. Vad man däremot vill hävda är att kroppen har system som gör att smärtor som leder till något gott, ja dom tenderar vi att glömma eller i alla fall tona ner minnet av efter en tid. Selektiv glömska är ett medicinsk faktum.

När man har jämfört kvinnors upplevda förlossningssmärta med smärta efter att ha genomgått ett gynekologiskt kirurgiskt ingrepp har det visat sig att de som upplever att smärtan är lika intensiv på en skattningsskala 1-10 direkt efter händelsen, inte uppger samma grad av smärta när man ber dem tänka tillbaka på smärtorna några månader efteråt. Kvinnor som föder barn ”glömmer” bort smärtan i efterhand.

Riktigt tuff träning, träning som gör ont, verkar vara smärta av samma sort som att föda barn- vi glömmer bort den. Vi minns att det gjorde ont men inte hur ont. En helt rimlig glömska sett ur överlevnads synpunkt.

Att anstränga kroppen mer än en smula är något som är viktigt för artens fortlevnad. Varför springer folk maraton, cyklar Vättern runt eller gör en Ironman mer än en gång annars liksom?

På den tiden då vi levde på savannen och var jägare och var tvungna att förfölja våra byten långa sträckor. Svåra strapatser och umbäranden för att fälla mammuten som skulle föda hela byn. Om vi hade haft ett tydligt minne av hur jäklans jobbigt det var att jaga och fälla mammutar som sen gav mat åt hela människobyn, så hade jägarna kanske nöjt sig med att knapra på rötter. Det var ju för övrigt när vi lärde oss att tillaga mat som våra hjärnor växte och vi blev människor.

Vad det har med pungsparkar att göra ja, det jag inte riktigt om jag ska vara helt ärlig. Men en medelålders man i din närhet kan säkert förklara..

HEPPÅER!

/Carolin Helt, Int Lic PT som snott en del av förklaringar kring smärta ur den fantastiska boken Hjärnstark av Anders Hansen – Läs den!

Kommentarsfunktionen är avstängd.