PT På Riktigts träningshelg på Isaberg – What a makalös succé!!

I helgen var det alltså dags för PT På Riktigts träningshelg på Isaberg, och vilken succé det blev. Igen. Ja, det blir faktiskt det varje gång. Vi hade lite utvecklingssamtal jag och Lisa efter att första dagen avlöpt så strålande. Vi klappade oss lite självgott på axlarna och konstaterade att två saker är vi i alla fall väldigt bra på – 1. Låta nåt helt för jävligt. inga väna stämmor här inte. 2. Dra till oss makalöst roliga, härliga och ognälliga människor. Den här gången visade det sig dessutom att vi blivit ena riktiga mansmagneter…

Hela helgen inleddes traditionsenligt med ett hotiverande välkomsttal där vi ovänligen men bestämt betackar oss alla former av gnäll och klagomål samt upplyser om vår bölehink som skamfullt får bäras av den som inte förstått allvaret i vår begäran om en gnällfri helg. Det kan vara en anledning till att vi dra till oss ognälliga deltagare faktiskt.

Anledningen till att vi numera verkar dra till oss så mycket karlar är dock något oklart men redan in på första passets andra minut bjöd Mika på lite naket. Efter tag var han lite sugen på partnerbyte då han tyckte att kompis Claes var lite väl tung att bära på uppför slalombackarna, han fick dock nöja sig med sällskapet och fick lite senare verkligen känna på hur tung Claes egentligen är då han bestämde sig för att landa på Mikas fot så olyckligt att den stukades. Men gnälldes det för det? Näe, maken till ognälligt stycke karl har sällan skådats.

Sen hade vi Johannes som kanske hade lite otur när han tänkte och gav bort helgen i julklapp till frun och fick själv följa med. ”Tomtefan” ”Tomten är död” och diverse förbannelser hördes muttrande under helgen men iom att muttrandet inte gällde oss så lät vi saken bero. Sen visade det sig att Johannes var en riktig rackare på att ta sig fram likt en orm. Så skicklig att det nästan var obehagligt att se, men det var under helgens absolut sista pass och ja, han hade väl mjukats upp en smula.

Mr Björn dök som vanligt upp. Med en dåres envishet fortsätter han att delta på våra helger och han försvarar sig med att han är ”naiv och lättpåverkad”. Han kvalificerar sig väl som vikarie om Lisa eller jag till äventyrs skulle få förhinder. Han belönades rikligt.

Eventuella morgonbekymmer för Mr Björn är numera avhjälpta.

Mr Björn har haft den lite fula ovanan att köra slut på manliga kamrater vi parat ihop honom med. I höstas tog det bara 40minuter in på första passet innan den stackars iofs förkylde, saten inte ville vara med mer. Den här gången tog det 10minuter längre. Stackars Stockholms- John kräktes en smula faktiskt. Han repade sig dock snabbat och fullföljde helgen med fru och barn som supporters. Och vilka barn sen?! Minna och Kasper, 14 år och så rappa både i pallet och kropparna. De där två lär det bli nåt stort av.

Lisas vän sen stenåldern, Karina vågade sig till Isaberg. Hon ville vid flertalet tillfällen ”åka him” Även hon belönades med en mugg för att hon trots sin hemkärlek stannade kvar ända tills the bitter end. Med sig ”him” fick hon en halt kompis och en fullt frisk, 50% är ju ändå rätt bra.

Ystadspolisen var ofrivilligt representerad. Ja ni förstår, Lisa och jag är inte bara lämpliga julklappar, vi funkar även fint som födelsedagspresenter. Att vi ens blev påtänkta var att Lenas dotter hört PT På Riktigt Podden och sagt ”detta ska du och Madeleine lyssna på, två kärringar i er ålder som snackar träning”. Så nu har dom även träffat oss IRL och blivit positivt överraskade. Vi har ofta den effekten.

Inte bara Mika och Claes var på plats, snudd på hela Värnamos Rundgympagäng förgyllde helgen som bara dom kan. Jag vill knappt erkänna det men jag är nästan tårögd av stolthet över deras prestationer.

Höghöjdsbanan sätter det flesta på prov men jag tror nog att Annika och Anna prövades mest – men tog sig igenom. Vilka hjältinnor! De fick ett par skosnören resp. en stressbanan som pris för sina extraordinära insatser. Jag hade faktiskt lite dåligt samvete, jag njöt nämligen inte fullt ut själv däruppe bland träkronorna.

Somliga behöver dock inte prestera alls för att får utmärkelser, det räcker med att de infinner sig- Hederspriset var nämligen bestämt redan innan helgens aktiviteter drog igång.

Knoll och Tott, Piff och Puff, Humle och Dumle eller Bengt och Freddie..

Några som gjorde mer än bara dyka upp (det gjorde iofs Piff och Puff också, dom slet stenhårt hela helgen) var systrarna Josephsson – de levererade från start och som de levererade..!! Jag höll faktiskt på att stryka med lite när jag hade lillasystern som sparringpartner under söndagens boxningspass. Hon kan eventuellt hata mig, kände jag. Annars har helgen kryddats av spontana kärleksfulla utrop mest hela tiden.

”Carolin, vi älskar dig!!”

Ja, det blev nästan lite påträngande till sist.

Förutom att träna stenhårt genom att bära, hasa, dra, hoppa och förflytta sig på de mest fantasifulla sätt så fick deltagarna även lyssna på hela 4 stycken fantastiska föreläsningar. Då dessa genomfördes efter stenhård träning och makalöst god mat, så var åhörarna helt ärligt,  inte jätteskärpta. Det är dock helt okej, Lisa och jag är fullt medvetna om att det inte är oss det är fel på- det är hos åhörarna och omständigheterna felet och tröttheten ligger.

Men det måste nog vara det enda fel deltagarna bjöd på (och inte ens det var särskilt påtagligt, de vaknade till när vi puttade på dom), annars skötte de sig helt orimligt bra. Som flugor likt två sockerbitar drogs folk från Nässjö, Värnamo, Halmstad, Tvååker, Jönköping, Trelleborg, Höllviken, Ystad, Stockholm och säkert nåt mer ställe som jag glömt.

Alla gick och la sig i god tid på lördagskvällen och jag kan nästan sätta pengar på att de somnade ovaggat när det kom hem igår kväll, den där spahelgen blev nog inte riktigt som de tänkt sig.

Håll utkik för det här var ta mig tusan inte sista gången det bjuds på PT På Riktigt träningshelg inte!

STOOORT TACK alla som deltog under helgen! Utan er hade det inte blivit ett dugg så roligt!

//Carolin Helt aka Kommandoran och jag tror Lisa Kaptein Kvist håller med om ovanstående också 🙂