PT Kvinna goes PTdagar och Fitnessfestival

Joråsåatte, vi har varit på besök i Hufvudstaden vi. Nu har det gått en vecka så det är hög tid för en reseskildring..

Det var faktiskt på PTdagarna för 3 år sen Lisa och jag träffades för första gången och tycke uppstod så att säga. Vi har hängt ihop sen dess, lite granna på avstånd i och för sig 😀

Vi har en gemensam förebild och mentor – Pernilla Ohlsson, fd rektor på Personal Training School, numera är hon en del av Urban Tribes och verkar styra upp det mesta där. Henne såg vi givetvis till att träffa redan under torsdagskvällen 😀

De där två brudarna är mina främsta yrkesmässiga förebilder, för förutom att de är fantastiska personer privat är de jäkligt skickliga på det de gör och jag känner mig grymt hedrad över att få hänga med dem. En kväll full av skratt och allvarliga samtal. Pernilla har format både mig och Lisa och vi är grymt tacksamma över allt hon lärt oss. PÖSS Pernilla! Och PÖSS Lisa och tack för julklappen, din kommer inom kort 🙂

Då vi inte är några partypinglor av rang blev det trots allt en tidig kväll, ”det är ju en dag i morgon också” precis som alla andra dagar…

Efter morgongymnastik på varsitt håll. Jag hade för övrigt lyckats boka rum på ett av Stockholms sunkigaste hotell visade det sig. Lisa var inte sur men det blir hon som fixar boende nästa gång…

Raskt till Älvsjömässan 5min bort (nära och bra, pluspoäng till mig) och en dag full av föreläsningar på PTdagarna. Lite varierad kvalitet på föreläsningarna. Bäst var Paolo Roberto, i vanlig ordning. Han pratade varumärke och sitt eget har han ju lyckats bra med. Han har en skön inställning till det mesta. Träna hårt, ät MAT, leta inte efter motivation i tid och otid utan bit ihop och var disciplinerad. Tror han härmat mig lite där faktiskt..

Kommer ni ihåg Kurt Olssons  tanter i publiken?

Lisa och jag, vi är lite som dom. Paolo undrade om inte nån kunde lyfta ut oss. Han fix fixa det själv som vi ser längst upp i inlägget 😀 Men innan det, om jag får framhålla mig själv lite, så fick jag faktiskt beröm för mitt instagrammande. In public! Jodåsåatte… Ty Paolo är min polare och han följer mig på insta, nåt fler borde göra. Han betonade vikten av ”Att vara det man säljer”. Vara PT utan att leva som man lär – dålig idé…

Vi snurrade runt en del på Fitnessfestivalen också. När man kommer in på ”piller och pulver” avdelningen förstår man varför det finns så många som säger ”styrketräning och gym, det är inget för mig”  Jösses vilken freakshow man bjuds på! Inte mycket som luktar friskvård där inte.

Mycket brunkräm, köpebröst och biceps stora som mina, rätt väl tilltagna lår.

Det är precis exakt just det vi inte jobbar med.

Kalle Zackari Wahlström som vann Guldhjärtat som Årets Förebild, ska ha sagt i tacktalet –

”Ni måste sluta göra träning till något som bara handlar om utseende”

MYCKET BRA SAGT!!

Träningskläder fanns det gott om och kläder måste man ju ha, så lite shopping blev det. ”Träningstajts kan man inte ha för många av” konstaterade Lisa (klok som en bok) och jag köpte mina 63 och 64 par. Helnöjd! Par 65 ska jag hämta ut på postombudet idag 🙂

Branchmiddag på kvällen med god mat och gott sällskap. Vi drog som de tanter vi är, direkt efter kaffet vid 20:00, det var ju en dag i morgon också även den dagen…

Lördagsmorgonen inleddes med morgongymnastik för min del, Lisa vilade höften. Workshops hela dagen kräfva en kropp i trim och det såg vi båda till att ha 🙂

Vi tog en tur på Allt för Hälsan mässan också. Jösses! Där har de då botemedlet för alla sjukdomar vi inte visste att vi hade.Släng in en hypokondriker där och hen kommer ut skuldsatt för resten av livet.. Vi hann nästan bli utslängda därifrån också…

Ett helt kvarter med fillers, restylane och annat jox som jag inte alls fattar det hälsosamma i. Näh, vi drog snabbare än kvickt!

Mycket rörlighet på schemat. Nån sa att kroppens samtliga leder kan röra sig i 2196 olika riktningar och det fick vi erfara. Shit! Smidiga är vi bara på utvalda delar av kroppen kan vi meddela. Dagen avslutades för vår del med Yoga for Athletes med Monika Björn riktigt bra pass utan en massa näsandninga eller ”ahhooommm” och ”namaste” och skit (förlåt uttrycket, jag är inte riktigt där än bara). Bra rörlighetsträning helt enkelt. Lisa konstaterade glatt att hon är rörligare än mig trots att hon har en utsliten höft medan jag låg och vred mig i kramper…

Bästa med hela helgen – Sällskapet! Då menar jag Lisa, Pernilla och alla andra kollegor. Det härliga med det är att det inte måste dröja ett helt år tills vi ses. Vi ses helt enkelt nästa gång 🙂

//Carolin Helt, inspirerad och motiverad och med lite rörlighetsträning att jobba vidare på 🙂