Nä hör ni, det är inte alltid lätt. Inte ens för mig…

Ni anar inte hur ofta jag får höra hur lätt allt är för mig. Alltid tokmotiverad. Alltid positiv. Bor praktiskt taget på gymet och har i stort sett inget annat för mig än att träna..

Fel, fel, fel! Det är inte alls alltid lätt för mig. Typ rätt sällsynt faktiskt. Fick höra så sent som igår kväll att det är lätt för mig att vara vältränad, jag jobbar ju på gym.

Kan meddela att det räcker inte att bara inandas gymluften för att bli så här makalöst fit*.

Jag måste anstränga mig, rätt kraftigt faktiskt.

Visst underlättar det att strutta runt i träningskläder hela dagarna och ha gymet som arbetsplats, men mitt jobb är att driva gym (i plural) och att träna andra. Har jag tur inbegriper det fysisk aktivitet även för mig men inte alls i den grad att jag skulle kunna hålla formen på bara det.

Då jag suger på att delegera men är en jäkel på att arbeta blir arbetsdagarna långa och många. I min värld är 40timmars veckor en utopi september – maj. Jag måste precis som alla andra planera för att få till min egen träning. Mina dra- åt helvete-pass som jag behöver för att hålla kropp och knopp i trim, kan inte göras när jag har ”Fråga-Carolin”hatten på och måste således göras före eller efter arbetstid.

Elisabeth Ivars, en PTkollega uttryckte det bra –  ”Precis som att alla som jobbar på bank är rika då de har fri tillgång till alla pengar”

Men visst är det lättare för mig och för alla andra som sedan länge tränar hårt och regelbundet. Vi har ju liksom krattat manegen, gjort de nödvändiga prioriteringarna, plockat bort sånt vi inte tycker är lika viktigt. Vi har inte mer än 24timmar på dygnet vi heller men vi har valt att lägga vissa av dessa på träning. Vi gör det för att det får oss att må vårt bästa, det gör oss rustade att fixa allt annat på ett sätt som förmodligen uppfattas ”lätt”.  Men nog tusan måste vi göra jobbet – anstränga oss, ta i på riktigt och göra det jobbigt för oss.

”Det är alltid så lätt för mig” lite så tänkte jag inte när jag sprang 20k i tisdagskväll  (min sista lediga vardagskväll den här sidan nyår, btw) med kramp i fotsulorna de sista 7k och skavsår i armhålorna.

”Jag springer då alltid med vind i ryggen” tänkte jag inte heller när jag tog mig upp aptidigt för att hinna med löpning i stormstyrka i morse.

Mitt heta tips för dagen – gör en inventering av dina egna möjligheter.

 

Sjukt mycket bättre sätt att spendera tiden på än att räkna upp alla försvårande omständigheter.

Det är inte alltid lätt, roligt och motiverande, inte för nån, inte ens för mig hur orimligt det än låter.  Men det är ta mig tusan ALLTID värt det. Eller för att uttrycka det på utrikiska-

Never Easy, Always Worth it

//Carolin Helt, Int Lic PT som gört även om det inte alltid är lätt…

*sa jag att jag börjat se illa?