Motivation & viljestyrka eller helt enkelt bara goda vanor?

Motivation, åh denna MOTIVATION! Så hett hett eftertraktad att vi nu har en orimligt överdrivet stor yrkeskår av sk motivationscoacher som just i detta nu har bråda dagar…

Rätt märkligt då vi alla vet att Motivation är en lynnig bitch som kommer och går som hon vill. Den som hårdnackat väljer att förlita sig på henne är också en notorisk periodare.

Andra vill hävda att det är Viljestyrkan vi ska odla och ändå vet vi att vi alla innerst inne är viljelösa våp, till födseln lata och synnerligen motvilliga till all form av förändring som kräver ansträngning.

Nu är vi då här, vid tiden då många efter att i veckor ha tryckt ner den fysiska formen till nya bottenrekord till följd av överätning och överdriven fysisk inaktivitet, äntligen lyckats hitta den så åtråvärda Motivation till förändring.

Mitt heta tips på hur göra för att förvalta den pånyttfödda Motivationen på bästa sätt-

etablera VANOR som inte kräver viljestyrka och motivation för att upprätthålla.

Det fina med vanor är just det att de görs utan nåt vidare värst mycket tankeverksamhet, man gört bara och får det därmed gjort.

SMARTA mål och tydliga, detaljerade handlingsplaner i all ära, men får du inte till de rimliga, dagliga vanorna så hjälper det föga när målet är nått eller handlingsplanen gick i stöpet. Igen.

Nä, inte ens tricket att se till att hitta nåt man tycker är ”roligt” är speciellt gångbart pga inget är roligt alltid och pga du måste faktiskt göra det ändå, roligt eller ej.

Eller ”måste”…du måste ingenting och det är ju det som är problemet i och med att så många väljer att avstå.

I stället för att kränga in och ut på sig själv i jakten på svaret på hur göra för att ”ta tag i livet” denna gång, så fundera en vända eller två på vad det var som gjorde att man ”tappade taget” om livet till att börja med.

Identifiera det problemet en gång för alla. Skaffa lite självinsikt.

Tänkte lite extra på det häromdagen då jag sjukt omotiverat drog på mig alla kläder för att ge mig ut i grådasket. Jo, jag känner tyvärr ofta så efter en vecka på varmare breddgrader.

Nån viljestyrka var det heller inte tal om pga min fysiska form kan både ha och mista en löprunda här och där.

Men jag har år av ohejdad vana att inte känna efter eller ens tänka efter-

det är helt enkelt en del av den dagliga hygienen.

Om jag hoppat över idag hade det inte varit nån fara på taket men jag hade missat att njuta av en löparform man inte skojar bort.

Att njuta av resultatet av goda vanor- det är ta mig tusan den bästa belöningen av dom alla.

HEPPÅER!

/Carolin Helt, Int Lic PT och vanemänniska…

Kommentarsfunktionen är avstängd.