Meningen med träningslivet..

Höst och uppstart för många. Det finns de som hakar på ännu en quick fix- all in – all out- metod igen. Trots att alla sätt att få ändan ur vagnen är av godo kan jag inte bli annat än lite matt och himla med ögonen en smula- Here we go again.. hur svårt kan det vara att begripa vad det handlar om egentligen, det här att vara en tränande människa..

Men istället för att oja mig över enfalden i ovanstående metoder, tänkte jag lyfta fram några goda exempel på vad det här med träning handlar om. För det handlar inte om att få ”ordning” på formerna eller att straffa sig pga osunt leverne mellan varven. Det handlar om något heeelt annat.

Jag har redan berättat om den lille mannen som, om jag är ute tidigt nog, dagligen springer längs med Vättern. Han har gjort det sä länge jag bott där jag nu bor och han började säkerligen med det långt tidigare. Han måste vara närmare 80 år nu och börjar så gott som varje dag med att springa och han gör det leende och vinkande till alla andra löpare han möter.

Nu har jag stött på ännu en liten man i samma ålder, fullkittad racercyklist. Han racercyklar som voro han i 20-årsåldern! Helt underbart att se och jag är övertygad om att han inte började träna i förrgår han heller.

Ytterligare ett exempel, 70+ damen med de tjusiga håruppsättningarna som promenerar dagligen och som hon promenerar! Jag möter henne när jag springer långpass lång bortom vett och sans, jag har kört förbi henne nere i city, sprungit på henne på vätterstranden och häromdagen precis utanför min husknut. I ur och skur, i en rasande fart. Hade hon varit yngre och bärandes träningstajts hade hon nog kallat det powerwalks, nu tror jag knappt hon ser sig själv som en sån som tränar. Hon rör på sig bara, för att hon kan och vill.

Jag är helt övertygad, ja jag vet faktiskt att ovan nämnda exempel inte började träna och använda sin kroppar till det de är ämnade – RÖRELSE, i förra veckan eller ens efter sommarn eller efter nyår. De har gjort det snudd på så länge de kan minnas.
Vad som fick dom att börja vet jag inte men dom har i vilket fall som helst fortsatt.
De har inte slutat pga dåligt väder eller på grund av att polaren inte ville längre, de kämpar på själva. För att dom kan och uppenbarligen vill. Eller är det kanske i omvänd ordning. Några ursäkter verkar de inte ha hittat i alla fall. Oförskämt pigga och fräscha, det är ju liksom det man blir av att hålla kroppen och knoppen i trim..

Jag undrar hur många gånger genom åren det fått höra att de är ”extrema”, borde ”lugna ner sig” och ”vara rädda om sig själva”..

Med tanke på hur de ser ut, hur de rör sig och hur deras respons är på uppmärksamheten jag ger dom, verkar de vara synnerligen lyckliga över sitt val – att fortsätta…

Meningen med träningslivet enligt mig – att vara en sån som fortsätter..

//Carolin Helt, Int Lic PT och en sån som fortsatt