Lär dig konsten att inte krångla till det…

 ”Lär dig konsten att inte krångla till det” blablabla… November och mörk som i en isbjörnsröv, trött som ett as, massor att göra på jobbet och chefen är milt sagt, klent begåvad och snart är det Jul också- ”konsten att inte krångla till det” ?! Livet, LIVET krånglar till det! Protesterar någon. Oroa er icke, nedan följer inte någon outhärdlig och orealistisk pepptext…

I förra veckan hade jag avslutning för ett årsprojekt jag har haft med en arbetsplats.

Då repetition är kunskapens moder snackade vi en hel del om att hitta möjligheter. ”Vi” och ”vi”, jag ställde frågor och dom svarade. För vet ni, det gäller nämligen att själv tänka till. Att bara förvänta sig färdiga lösningar funkar sällan på sikt , ser ni. (Minns fö att vid den första träffen vi hade, var det en deltagare som förväntade sig att jag skulle leverera motivation- HAHAHA!! Motivation säljer jag icke, hårda fakta och obekväma frågeställningar som leder till självinsikt däremot.)

Möjligheter till att få in så pass mycket fysisk aktivitet i vardagen att man i alla fall klarar WHOs rekommenderade miniminivå, dvs 30min pulshöjande aktivitet 5 dagar i veckan. Att ha det som sin egen lägsta nivå är ändå rätt rimligt, eller hur?  Att hitta möjligheterna i sitt eget liv så att när det är som minst optimalt, så fixar man åtminstone det.

Möjligheterna haglade- gå en promenad på lunchen, ta trapporna så snart en trappa finns att tillgå, parkera bilen längre bort, kliv av bussen några hållplatser tidigare.

Var    Dags    Motion, det kan räcka om den görs varje dag och om det är ohälsa man vill undvika. Vältränad blir man dock icke…låt förihelvete ingen luras till att tro det.

Då krävs det mer.

Vi gjorde en inventering av veckans 168 timmar. Eller ”vi” och ”vi”, jag frågade vart deras tid tog vägen och dom svarade. När arbete, transport, matlagning, städning, handling, sömn och annat var avbockat, hade vi 41 timmar per vecka kvar. FYRTIOEN TIMMAR. 

Det kanske var nåt som glömdes. X-antal timmar Bachelor, Bonde Söker fru och annat var tex inte inkluderat. Men ändå, mer än en heltidstjänst. För den som vill bli vältränad verkar inte tiden vara den stora bristvaran.

Som en liten påminnelse/uppmaning till eftertanke/ klapp på axeln fick dom tillbaka ”protokollet” från våra första enskilda samtal, gjorda för drygt 1år sen.

En återblick för att sen kunna fastställa sitt eget NU-läge.

Alltför många har inte insikt nog att fastställa sitt NU-läge, vilket gör att varenda satsning de gör går åt helvete.

Alltför många gör samma jobb om och om igen. Jobbar för att komma i samma form de jobbat sej till innan det gick åt…ja, fel håll förra gången. Orsaker till att folk ger upp? Det kan finnas många men jag har funnit att två dominerar.

1.  Man får inte de resultat man förväntar sej. Man lyfter lätta vikter i tron att man blir stark av det. Man äter rawfoodbollar i tron att det hjälper en att gå ner i vikt. Man går powerwalks till höftkulorna hoppar ut sina hålor men springer inte snabbare för det. Man har helt enkelt inte matchat målbilden med sin egna insats. Man blir besviken på resultat man inte får av arbete man inte gjort. Trist.
2. Man går all in. Man har sitt SMARTA mål, sin minutiösa handlingsplan, man är så sjukt förberedd och taggad på att förändra ALLT. Vilket funkar skitbra så länge förutsättningarna är optimala. Sen händer nåt. Livet händer och det är tämligen sällan optimalt. Och så skiter man i allt. Projekt Komma o Form skjuts på framtiden pga kan man inte gör ALLT så tänker man inte göra nåt. Trist.

De allra flesta av oss har inte som mål att bli världsmästare i nåt, vi vill inte tävla i fitness och skiter tämligen högaktningsfullt i genomförande av både Ironman och en Svensk Klassiker. Vi vill bara känna att vi har en kropp som inte begränsar oss, att få känna sej stark och pigg. Orka både arbeta och ha en meningsfull fritid. Slippa ha ont och ha en kropp som vi trivs med.

Då måste vi inte faktiskt inte krångla till det nåt nämnvärt för oss. Vi kommer fixa en vältränad kropp på bra mycket mindre än de där 41 timmarna i veckan även om vi har dom. Det gäller faktiskt bara att gräva där man står och använda det man har, många till synes små beslut varje dag.

Det krävs inte ett STORT beslut alltså, bara många många små. Gör man dom tillräckligt ofta och under tillräckligt lång tid, så slutar man tänka på dom. Det är då man är i mål.

Färdig, det är man dock ungefär aldrig. Härligt va?

Det fräna med det här gänget är att alla utan undantag har gjort positiva förändringar. Somliga större än andra, en del har hunnit göra både förändringar och gått tillbaka till samma gamla ovanor och förändrat igen. En del var tvungna att läsa vad de sagt för drygt 1 år sen för att bli medvetna om att 3 av 4 ovanor faktiskt var åtgärdade och plötsligt kändes inte den 4:e ogörbar.

Många små beslut som inte behöver vänta till efter jul, nästa vecka eller ens i morgon. Kroppen skiter nämligen högaktligen i vilken veckodag eller tid på året det är- den tar tacksamt emot ett vettigt beslut, alla dagar, året runt.

Gör det enkelt- gör det nu!

//Carolin Helt, Int Lic PT som kan konsten att inte krångla till det…