Kroppshets, hälsohets, träningshets, lyckohets, hets om hets osv…

Jag skulle vilja inflika lite här i kroppshetsdebatten att det här med att äta vettigt och träna både hårt och frekvent, ja kanske till synes mest hela tiden- det behöver då rakt inte ha med ångest eller annan psykisk ohälsa att göra. Tvärtom faktiskt…

Knoppen den sitter ju på toppen av kroppen och i de allra, allra flesta fall mår den väldigt bra av att det som är under den är i toppform. Allt det där hetsandet har ungefär ingenting med kroppen eller miljön vi befinner oss, att göra, det sitter i huvudet och det är kanske där det vore lämpligt att ta tag i problemet.

Jag tycker mig se en trend, främst på sociala medier men som ni vet skvätter det rätt rikligt över även på det liv vi lever på riktigt, IRL så att säga.

Det formligen vimlar av folk som lever det till synes perfekta livet.

De är toktrimmade, har blomstrande karriärer, välartade barn, de lagar alltid mat från grunden gjord av ekologiska, organiska, lokalproducerade råvaror, serverat på det vackraste av porslin och äts av en harmonisk familj i timmar. De gör alltid de rätta valen, mediterar regelbundet och bredvid står den alltid lika stöttande feministmaken. Självklart busar man till det emellanåt då man har ett rikt socialt liv med festliga middagar och bubblet det flödar, ty man har även balans i livet och ”unnar” sig allt i lagom dos.

Den här typen av människor brukar även frikostigt dela med sig av positiva floskler som ”Du duger som du är” ”Glöm inte bort att du är unik och värdefull” osv.. Tyvärr verkar många av dem inte riktigt ta till dig de där budskapen själva för med jämna mellanrum verkar det finnas ett behov av att ventilera att man mår dåligt. I själen. Trots de optimala förhållandena man tycks ha för ett lyckat och lyckligt liv, är man svart inombords, fulla av självtvivel och med en självkänsla i höjd med fotknölarna.

Näe, jag tänker inte raljera om detta, trots att raljera är min paradgren. Men jag undrar just om det här med att ”må dåligt” inte råkat bli lite trendigt. Man verkar ha missat att vara ledsen, låg, arg, sur och stundom missnöjd med sig själv, inte är en sjukdom och inte nåt fullständigt normala tillstånd i det vi kallar livet.

Jag tror bestämt att den dagen vi inser att livet bjuder om så mycket mer än att vara lycklig, lyckad och ständigt leende, som vi kan få ut det mesta av det.

Vi som inte lever det perfekta livet,  vi som tokstressar titt som tätt, som inte alltid gör de rätta valen, inte bryr sig om att porslinet är kantsött för det är ändå ingen som ser pga inte har lust till parmiddagar och festligheter,  som har en partner som med jämna mellanrum är ett riktigt stolpskott, vi som är arga ibland, sura, ledsna och inte ständigt leende, att vi trots att allt inte är perfekt och optimalt,  kan må riktigt jäkla bra, från kroppen ända upp till knoppen, för att vi prioriterar det som är viktigt på riktigt.

Viktigt på riktigt är inte en perfekt polerad yta. Viktigt är inte att vara bäst. Eller snyggast.

Jag har aldrig varit bäst på någonting, inte nånting alls. Jag har tränat sen min 20års dag och ju äldre jag blivit desto mer och hårdare tränar jag. För att lyckas med det har jag valt bort rätt mycket annat som för mig inte är lika viktigt. Det har jag gjort för att jag kan, vill och mår så förtvivlat bra av. Några allvarligare skador har det inte medfört heller.

Jag varken tränar eller äter att ha minsta möjliga fettprocent eller snyggaste rumpan i stan. Träning har väldigt lite med utseende att göra, något jag kan tycka lyfts fram väldigt lite i allt detta hetsande om hets. Låt oss icke glömma att för majoriteten är det för lite fysisk aktivitet som är problemet och att vi äter för lite skitmat är inte ett problem för någon.

Jag tränar och äter för att kunna prestera. Usch vilket ordaval va? ”Prestera” nästan en svordom. Prestation i min värld är att ha en kropp som inte begränsar mig, som inte hindrar mig att göra det jag vill göra eller i alla fall inte hindrar mig från att försöka. Jag har väldigt svårt att tro att någon kan må psykiskt dåligt av det…

Kroppshet, hälsohets, träningshets, lyckohets, hets om hets – hur vore det om vi tog och lugnade ner oss en smula?

Heppåer!

/Carolin Helt Int Lic PT, en prick som mår jäkligt bra pga en inte helt perfekt och polerad yta.