Konsten att säga ”JA”

Det snackas mycket om att lära sig säga ”Nej”. Jag tänkte härmed slå ett slag för att säga ”Ja”.

Nyårsafton 1999 alla festade och var glada. Jag minns att jag var ute och gick i mjukisbrallor inför det stora klockslaget. Inte alls festprissig. Mer frustrerad, missnöjd och kände att jag stod och trampade på samma ställe i väntan på att livet skulle börja på riktigt. Så mycket vilja men jag kände mig fast i ingenting. Hade jag vetat då hur jag lever livet idag, så hade jag inte vågat tro på det. En sak är säkert, jag hade varit betydligt mer festprissig och haft en rasande positiv syn på framtiden.
För nu är det ju så här att jag  inte bara jobbar med träning som PT, jag driver två egna gym, utbildar andra PTs, jag bloggar och skriver inte bara här på PT Kvinna, jag föreläser på företag och offentliga förvaltningar, bedriver kursverksamhet, anordnar träningshelger, hela jag lever och andas det jag älskar allra mest. Dessutom lever jag med mannen jag älskar. Det har tagit lite kringelikrokar men nu är jag här. Plötsligt hände det liksom.
Anledningen till att jag har hamnat där jag har hamnat och gör det jag gör handlar inte alls om att saker ”hände”. Det handlar om två saker-

•  1.Min makalösa förmåga att säga ”Ja”
• 2. Mycket och hårt arbete

Jag minns så väl när jag blev tillfrågad av en lokaltidning att skriva en månatlig krönika med hälsotema. Jag hade aldrig skrivit något alls men jag sa utan tvekan ”JA, självklart!” sen gick med ångest en hel sommar och värkte till sist fram de där 2500 tecknen. Men sen var jag igång! Det gjorde att jag fick självförtroende nog att aktivt söka upp andra skrivuppdrag och nu är det en regelbundet och synnerligen roande del i mitt arbete.

Samma sak var det när jag fick första frågan om att föreläsa. ”Carolin, kan du inte komma till min medlemskväll i butiken och föreläsa om kost för tränande” lät det. ”JA, självklart!” sa jag och sen hade jag ångest och förberedde mig i tre månader samt nästan sket på mig när det väl var dags att föreläsa i den knökfulla butiken. Minns att både röst och händer darrade och handsvetten flödade. Men jag överlevde och nu är väl nästan föreläsandet min absolut roligaste del av jobbet.

”Kan du inte börja blogga hos oss” lät en annan fråga. ”JA, självklart!” sa jag.  Jag hade haft det i åtanke men vem vill liksom läsa ännu en PTs navelskådningar och vad skulle jag egentligen skriva om liksom? Lite ångestladdat och nervöst men jag lyckades trycka in även den uppgiften. Det där var drygt 3 år sen och typ 1000 blogginlägg sen. Och faktiskt en och annan läsare 😉

Det plingar till i meddelandefunktionen på Twitter och en för mig okänd marknadsansvarig på konferensanläggning undrar om jag vill vara med och arrangera träningsweekendar hos dom. ”JA, självklart!” sa jag och så var den semestern fylld med planeringsarbete och lätt prestationsångest. Men det var så Lisas och mitt samarbete drog igång, vilket i sin tur ledde till att jag började skriva för pappersPTKvinna som i sin tur ledde till att denna lilla website finns överhuvudtaget.

Det där är några exempel på tillfällen då jag sagt ”JA” snabbt och självklart och det går som en röd tråd genom rätt viktiga händelser i mitt liv.

”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert ”

Som Pippi sa, det har gett mig så otroligt mycket roligare liv. Vet att Lisa skrev om det där att ha ”tur”, det är ju väldigt få som har det. Jag har ofta varit så insnurrad med jobb att jag inte alltid kunna, oops! ”kunnat” är fel ord. Jag har inte alltid prioriterat arbetsuppgifterna rätt, menar jag. Blivit lite väl upptagen med att gräva där jag står och inte aktivt sökt nya uppgifter men har jag fått frågan om att testa nåt nytt, nåt utvecklande har jag ta mig tusan ALLTID sagt ”JA, självklart!” Nåt jag är grymt tacksam för.

Jag har självklart även sagt ”Nej” och det till individer som verkar personlighetsutvecklingshämmande. Såna har jag inte i mitt liv längre.

Det där med att öppna gym vet jag inte om jag sagt ”JA” till egentligen, det blev jag mest bara lyckosamt insnurrad i. Men det är här myckna och hårda arbetet levlade upp skulle man väl kunna säga. Att driva gym handlar inte så mycket om att hasa runt i träningskläder och agera peppmupp dagarna i ända som man kanske kan förledas att tro. Hårt och mycket arbete, men ack så värt det.

Ja hör ni, detta blev ju ett makalöst navelskådande ändå. Jag behövde det. Ibland behöver man stanna till och faktiskt titta i backspegeln för att se hur långt man faktiskt kommit och analysera vad som fört en hit. Ett bra sätt att lösa gåtan hur man kommer vidare.

Min rekommendation för dagen – lite navelskådande och en titt i backspegeln. Visst, den är liten och ska så vara men det är klart värdefullt att slänga ett getöga i den någon gång  emellanåt 😉

Själv tänkte jag börja lära mig säga ”Nej” lite oftare för att skapa möjligheterna till att säga ”JA, självklart!” till nya uppgifter.  Kanske är jag inte ensam om det?

//Carolin Helt, Int Lic PT som för övrigt undrar varför man gör fula miner med munnen när man försöker se vad som står med pytteliten text. Och varför armarna blivit så korta på sistone..Nån som vet?