”JAG är den viktigaste personen i mitt liv”

Noterar intresserad och fascinerad mängden av statusuppdateringar på sociala medier med budskapet ovan…

”Den viktigaste personen är JAG. Nu ska jag ta hand om mej SJÄLV. JAG är den viktigaste personen i mitt liv. Mår inte JAG bra mår ingen annan bra”

Jo, det där är ju viktigt. Det där med lustgasmasken* på sig själv först innan en hjälper nån annan är ju en klassiker.

Undrar dock så smått vad som gör att så många verkar behöva det just nu? Vadan detta till synes eskalerande behov av bekräftelse på sitt eget värde? Har vi det så förfärligt i det här j*vla landet?

Jag tänker att om jag vore en stackars könstympad 14 åring, gift med en 3 gånger så gammal man, bortom allt vad kärlek heter, eller om jag vore född i Jemen och känt att 1dl ris i magen om dagen, och den är en bra dag, ja då kanske behovet av att se till sig själv i första hand vore en passande statusuppdatering.

Celluliter, ledvärk, lite låg självkänsla och allmän deppighet inte är så dumt att ha som främsta huvudbry ändå, kan jag tycka.

Frågan är om lite mindre navelskådande, lite mindre av ”känna in” och ”känna efter” inte vore så dumt ändå?

Att lyfta blicken en smula och se världen runt omkring, lyfta blicken bortom det egna kvarteret, bortom de flashiga intsagramkontona, dokusåporna och vidga perspektiven..

Det sägs ofta att vi ska sluta jämföra oss med andra men jag undrar jag,  om det inte kan vara bra ändå, det beror ju helt på vilka och vad man jämför sig och sitt liv med.

Det är liksom det här som är livet! Vem tusan med förnuftet i behåll har påstått att det ska vara ett ständigt party och att alla ska vara lyckade och lyckliga alltid och hela tiden?

Lite perspektiv på det egna lidandet kan sitta som en välbehövlig smäck i solarplexus och faktiskt göra att man blir en mindre missnöjd och betydligt lyckligare människa..

/Carolin Helt, Int Lic PT som gillar att vrida och vända på perspektiven för att få vidgade vyer..

*högst medvetet val av felaktigt ord