Gör man bara det som är lätt kommer allt bli tungt..

Läste att ungefär 25% av alla som börjar träna går upp i vikt, trots att de önskar motsatsen.  Är det muskler som utvecklas så rasande bra? You wish..

Visst kan så vara fallet för några. Och bara det faktum att vi får en ökad blodvolym genom att vi får fart på cirkulationen i kroppen, kan göra att vi går upp nåt hekto. MEN… vi har en förmåga att överskatta våra fysiska prestationer, det i kombination med förmågan att underskatta vad vi stoppar i foderluckan kan få oönskade effekter-

 ”Jag har ju faktiskt tränat idag” tänker man och trycker den där bullen till trefikat samtidigt som man slutat ta cykeln till jobbet pga man har  träningsväskan i bilen.

Det finns studier som visar att den som börjar träna två gånger i veckan får bättre resultat än den som drar igång med fyra pass per vecka. VARFÖR, kan man med rätta undra. Är det dåligt att träna mycket? Verkligen inte. Men den som tränar 4ggr i veckan känner sig så hårt tränande att annan rörelse uteblir, man stannar i soffan och petar navelludd med gott samvete pga ”man har ju faktiskt/ska ju tränat fyra gånger den här veckan” och resultatet blir att den sammantagna mängden fysisk aktivitet blir mindre. Korkat va?

Är detta ett försök att hylla vardagsmotion? Nja. Vardagsmotion bygger på att det är motion som görs var dag och det som krånglar till det är att vi gjort oss en vardag som inte kräver nån rörelse alls om vi inte vill ha den. Vi har en arbetsmiljö som i många fall har förstörts av ergonomerna från helvetet som har varit inne och möblerat så att inte en muskel behöver arbeta. Det finns arbetsplatser där vuxna välväxta män inte får lyfta armarna över axelhöjd pga Arbetsmiljöverket säger så.

Andra får från sjukgymnaster som inte vidareutbildat sig sen 80-talet, en rädsla för att utmana kroppen det allra minsta. Damen 70+ som stolt berättar vad hon lyfter på gymet och en man i vit bussarong säger ”det är alldeles för tungt för dig” och hon skräms tillbaka till att göra knappt inget alls. Om du månad efter månad får sitta på en boll och lyfta ett ben i taget utan nån form av progression – dra, bara dra därifrån bara.

Får du ont av att göra något- gör det då oftare, så att kroppen anpassar sig till den belastningen. Smärtan går över och du har blivit starkare.

Väldigt enkelt och generellt uttryckt bör tilläggas och självklart är det skillnad på smärta och smärta. Men i många fall är vi så rädda för att utsättas för obehag att vi gör oss själva rörelsehindrade alldeles i onödan. ”AKTA RYGGEN!!” skriker folk så snart man utnyttjar den rörlighet varje ryggrad borde ha och ingen bekantar sig med marken vi står på utan att korrekt ha böjt på knäna och ryggen i normalkurvatur som om vi hade ett kvastskaft i rektum. När blev vi så rädda?

Om vi bara gör det som är lätt kommer allt att bli tungt vad det lider.

18% av befolkning i detta land är innehavare av ett gymkort, de allra flesta utnyttjar det på tok för lite, de som förlitar sig på vardagsmotion har på tok för lite att hämta.

46%*av den arbetsföra befolkningen har så sunkig kondition att det allvarligt påverkar deras hälsa, hur det står till om man kontrollerade hela befolkningen? Jag vågar inte gissa.

51% av befolkningen är övervikt eller fet, ett resultat av att intag i relation till utgifter på energikontot gått på plus för länge.  

Ändå finns det en rädsla för att vi ska förta oss, träna för mycket, lyfta för tungt.

Nä, jag säger som lillbrorsan sa härom dagen – ”Jag har hellre ont på grund av nåt jag har gjort än att jag har ont för att jag inte gjort nåt.”

/Carolin Helt Int Lic PT, bifogar en bild som dessutom belyser hur skitsnygg man blir av att träna, många verkar ju tro att det är därför man ägnar sig åt det..

*ja, jag tjatar om detta ofta pga – FATTA vidden av att så många gör sig själva otjänsten att ha en kropp som orkar? Helt orimligt!