Goda nyheter- Du får göra precis som du själv vill!

Tänk så ofta jag får frågor likt ”får man äta” detta och detta ”får man göra” si och så. Jag svara alltid – Man får göra preciiiis som man själv vill…

….och man får själv stå för konsekvenserna.

De allra flesta människor som jag möter i mitt yrke som PT, är ute efter att göra någon form av förändring. De anlitar mig för att få hjälpen att göra det. Det är både smickrande och ett oerhört privilegium att få vara med under förändringsprojektet. Världens bästa jobb är sannerligen mitt när de tar till sig av råden, gör som tesagt  och lyckas med vad de föresatt sig. Hallelujamoment varje gång!

Allt som oftast dyker dock följande människotyp upp – Vill ha förändring men vill ogärna förändra nåt så vidare värst mycket.

Vet ni, det spelar verkligen ingen roll hur väl genomtänkta träningsupplägg och kostplaner som erbjuds om individen tror att saken är biff bara genom att  köpa ”paketet”- man måste se till att gÖra enligt anvisningarna också. Just den delen av förändringsprocessen går inte att köpa sig fri ifrån. Eget ansvar- ack så obehagligt men också ack så nödvändigt.

”Ska jag verkligen äta så här mycket?!” en väldigt vanligt förekommande fråga. Ja, det är ju huvudmålen som ifrågasätts – frukost, lunch och middag. Det verkar man gärna vilja hålla nere på till förmån för småsnaskande av diverse kex, bollar, bars och puddingar mellan målen. Ett effektivt sätt att få i sig mer än man tänkt sig från början utan att bli särskilt mätt och nöjd.

”Kan jag verkligen äta potatis till lunch? Jag vill ju gå ner i vikt!!” och sen inte alls ställa sig frågan om kanelbullen till eftermiddagsfikat förstör dom planerna.

”Måste jag verkligen äta lagad mat till middag? Jag vill ju äta nåt lätt efter jobbet” ja, det betyder oftast fil och flingor det, och självfallet en och annan macka. Ni vet det där med att ”frukosten är det viktigaste målet på dagen”, det är –

  1. bara nys det
  2. betyder inte heller att det lämpar sig att äta typisk frukostmat flera gånger om dagen
  3. ”lätt” betyder i detta fall  lätt att göra, lätt sett till näringsinnehåll, inte lätt sett till mängden kcal

Blicken blir helt tom när jag efterfrågar förslag på annat att peta i sig på kvällskvisten, något som är lätt som lätt att göra men rasande rikt på näring. Om förslaget omelett (det rimmar ju till och med) ens kommer upp från annans sida än min, följs det omedelbart av ”men det kan man ju inte äta varje kväll”. Nähänä, men fil, flingor och den självskrivna mackan, det går det alldeles utmärkt att peta i sig år ut och år in…?

”Men på helgen måste jag väl få äta som jag vill?” läs äta hela köket fr.o.m. fredagsfikat till söndagkväll och då snackar vi inte nån broccolifrossa direkt.. Tja, det är kanske den längtan man har när man har snålätit bra mat i 4 dagar..

 

”Det här upplägget funkar inte för mig. Det händer ju ingenting?!?” nä, kanske inte så konstigt- när det inte följs så får det lätt den effekten…

”Jamen jag har ju barn/make/jobb/hamster, jag kan inte leva så här!!”

Okej… förklara för mig vilken typ av förändring man ville ha?
Frukost och två lagade mål mat om dagen med potatis, rotfrukter, bönor, linser, grönsaker, kött, fisk, fågel, ägg och schyssta fetter. Äta sig mätt, pigg, frisk och glad varje dag. Men knäckebrödslunchen som det levdes på förut, den tycktes funka? Gröten gick fetbort pga ”orkar inte äta så mycket” men rostmacka med nutella gick det lysande att trycka ner, glömt är alla försök att ta bort det ”dolda” sockret (läs banan och vindruvor) Var det ännu en pulverdiet för att kickstarta ännu ett viktras som sen snaskas upp och förbi lagom till annandag jul, som var orderbeskrivningen? I så fall – ring nån annan.

”Träningen, det måste vara träningen det är fel på!”

Den som inte har gjort? Alla de pass som gick på halvfart pga inte ätit MAT men småsnaskat puddingar ur kulörta små byttor, fritt från i stort sett alla näringsämnen följt av hunger och en morotskaka (MEN DEN VA JU UTAN FROSTING!!) Sån träning blir det sannerligen inga resultat av..

Att ta beslutet att be om hjälp för att sen ta beslut att inte ta till sig hjälpen för att sen bli besviken över att man inte får de resultat man hade förväntat sig få när man bad om hjälp?

Bli inte besviken på resultat du inte får av arbete du inte gjort…

Ni anar inte hur vanligheten i att i övrigt synnerligen intelligenta människor, beter sig orimligt korkat så snart det börjar handla om att ta hand om den egna kroppen.

Jag har en liten önskan – Ha tålamod. Ha förtröstan. Ha modet. (Nä, är inte ord riktade till mig själv även om det är så jag tänker när jag stångar pannan blodig..). Och gör som tesagt.

Att göra en bestående förändring sker inte i en handvändning, det ÄR inte lätt – men det är helt klart värt varje ansträngning som görs.

Fråga någon av alla dom jag nämnde inledningsvis – de som gjort som tesagt..

Ja, jag vet vad somliga av er tänker – ”det där har vi hört förut”. Det är sant, intet nytt under solen. I våras tänkte jag faktiskt ”Det är slut med skrivandet för min del nu, jag har sagt vad jag vill ha sagt. Nu är det slut.”  Men i och med att folk är återfallsförbrytare, de ”vet ju egentligen men..” och trot eller ej men läsarskaran blir större, så sorry. Se mig som droppen som urholkar stenen – the tjat will go on ett tag till..

//Carolin Helt, Int Lic PT orimligt tjatig och alltid för eget ansvar och egna beslut..

 

ps. Glöm inte rösta på oss, alltså PT På Riktigt. Nominerade till Guldhjärtat som Årets Socialmedia influencer. Röstar gör ni här.

Kommentarsfunktionen är avstängd.