#FuckNormal

Det är inte normalt som du håller på” sa nån. Vilken komplimang!! För snackar vi tränings-,matvanor  eller livsstil är ”normal” inget att sukta efter..

För vet ni, det som är normalt idag är inte hälsosamt. Okej, 18 procent av svenska folket har ett gymkort men bara 1procent av alla (de gymkortsinnehavande inkluderade) kommer upp i 30min pulshöjande aktivitet om dagen trots att ca 30 procent tror sig fixa det när de blir tillfrågade.

Trots detta ohälsosamma ”normala” är det inte alltid helt okej att vara ”en sån som tränar”..  På  förekommen anledning vill jag ta upp detta. Igen. Och igen.
För den som börjar träna, tar tag i sina ovanor, de där olaterna som inte mår så vidare värst bra av, den får för det mesta höra ”va duktig du ääär” till att börja med… När det visar sig att man inte bara skaffat sig ett gymkort utan dessutom använder det, mer än ett efter- semestern/nyårsryck, ja börjar det på något sätt bli provocerande.
Då är man udda, tråkig, inte normal och ja, man har blivit helt besatt. Vad är det man vill bevisa liksom.
Träna och stå i och tacka nej till kladdkakan på fikat, du som åt Polly till lunch förr, vad är det med dig? Det där är inte normalt!

Nä hörni, det är inte speciellt normalt att ta hand om kropp och knopp idag.
Normalt är sitta på ändan 60 procent av den vakna tiden, att klaga över trötthet, klaga på volanger runt midjan, klaga på värk både här och där. Man kanske göra en kort intensiv satsning då och då men ge upp innan nåt bestående resultat går att skåda.
Att ta tag i problemen och verkligen göra något åt situationen, göra en livsstilsförändring – är inte riktigt normalt.

Nä, man är inte riktigt normal och dessutom blir man orimligt jobbig. Positiv, pigg, full av energi, stark, kreativ, kvicktänkt, lösningsorienterad, friskare än förr och till råga på allt typ snygg och lyckligare än någonsin förr. Helt odräglig.
Så oerhört provocerande! Speciellt om den ”onormala” personen i fråga redan är smal. Vad kan det då finnas för anledning att ändra på nåt liksom.

Ät skit och må skit som alla oss andra, vem tror du att du är?

Att inte ”unna” sig den där skräpmaten som är så god, att ta i och träna hårt som är så jobbigt – kan det verkligen vara bra?

Snurrar man runt på sociala medier så ser man tydligt hur ”Heja”och ”va duktig du ääär” snart byts mot ”det är viktigt att vila också” ”ta det lugnt” ”inte för mycket nu bara” som kommentarer till de lyckliga träningsuppdateringarna.

Tänk om man skulle kommentera alla ”ben i horisontalläge” och ”rosé och immiga ölglas i motljus” uppdateringar med ” stillasittande dödar” och ”akta så att du inte blir alkoholist”.

Kraftfullt impopulär man skulle bli alltså.

Det kräver självklart ansträngning att bryta ovanor och skaffa nya goda vanor. Men jag vete tusan om inte omgivningens respons är värre för många. Människan är av naturen lat. Ett jäkla påhäng att behöva brottas med andras latmaskar, räcker ofta gott med den egna.

Antingen har jag fått bättre umgängesvanor med åren eller så har de helt enkelt gett upp, jag har ju nämligen inte gjort det. Gett upp alltså. Det är väl egentligen det jag vill ha sagt med den här texten, ni som inte är normala – Var stolta! Ge inte upp! Säg högt till er själva och er omgivning –

”Jag är en sån som tränar”

Och till er normala (läser väl förmodligen inte detta) vill jag bara säga – BACK OFF! Och se till att göra det ni också! Det är inte det idoga tränandet eller avsaknaden av kladdkaka som är det stora folkhälsoproblemet idag! Det är inte det som gör folk gnälliga, sönderstressade, sjuka och olyckliga.. Sådärja! Jag har rasat klart och dagen och veckan har precis bara börjat 🙂

//Carolin Helt, Int Lic PT, en sån som tränar och inte riktigt normal