Försöker du lösa problem du inte har?

Jag undrar så smått vad som kom först- människan till synes omättliga behov av att vara speciell och unik eller alla dessa ”experter” som snöat in i snäva små områden och anser sig på så sätt ha lösningen på allt. På sitt unika sätt. Självfallet.

Det ska ätas och tränas enligt sitt DNA, blodgrupp, kön, ålder, stjärntecken, menscykel, ögonfärg och om man har sid-eller mittbena.

Människor som begripit att äta bra råvaror i rätt mängd i förhållande till vad de vill få ut av livet, de är sällan dom som går på dylikt trams. De äter mat och håller käften så att säga. Inga konstigheter. De drabbas sällan av orimligt sug och behöver därmed inte leta orsaker i hormoner eller inflammationer. De håller vikten och har ork till det de vill göra. De har tänkt ett par varv till och kan därmed ägna tankeförmågan åt annat än vad de ska stoppa i foderluckan härnäst. Inga konstigheter. Och inget att förvånas över.

”Låt din MAT vara din medicin” typ så sa nån klok snubbe (Hippokrates) för väldigt längesen (typ 1000år sen).

Innan mitt liv som gymägare, jobbade jag under några år i ”piller och pulver” branschen. Redan på den tiden var jag noggrann med att äta bra mat, jag tränade både mycket och hårdare än de flesta och jag pillade i mig rätt mycket av olika piller och pulver. Jag var piggare och friskare än de flesta och kallades för ”Piggsaken”, så vad fanns det att invända emot?

Jag var i god form året om men inte i så god form att jag inte kände ett behov av att inför varje sommar tajta till mig en smula.  Ni skulle ha sett hur jag gick mina fettförbrännande powerwalks vid 04:30 bläcket, höftkulorna nästan hoppade ur sina hålor. Ja, jag var till och med ansiktet utåt för ett bantningspiller, i landets alla kvinnomagasin. (Jaja, jag fick en resa till Gran Canaria över jul för besväret).

Numera äter jag ännu lite bättre mat varje dag året om, jag tränar mer, hårdare och definitivt mer varierat och piller- och pulverskåpet ekar tämligen tomt. Inte helt tomt, men nästan. Jag är fortfarande både piggare och friskare än de flesta, jag skulle vilja hävda att jag är piggare, friskare och starkare än någonsin. (Jag åker fortfarande till Gran Canaria över jul men betalar kalaset själv). Jag känner aldrig ett behov av att tajta till mig och några fettförbrännande höftkulehopparpowerwalks slösar jag inte min tid på.

Vad vill jag ha sagt med detta? Vill jag racka ner på allt vad piller och pulver heter, vill jag månne förhäva mig själv? Nix. Men…

Ibland undrar jag om vi inte söker lösningar på problem som inte finns. Och jag undrar om vi inte allt som oftast tror oss lösa problem med hjälp av helt fel metoder.

Det är så lätt att snöa in på detaljer och fortsätta blunda för elefanten i rummet. Bra jäkla mat i rätt mängd. Träning som ger mer resultat än lite rörelseglädje bara för stunden. God nattsömn. Men kanske framförallt- ett liv som i övrigt inte tråkar ut oss.

Bli heller inte förvånad om en jäkligt stark människa har lagt och lägger, en del tid på att lyfta jäkligt tungt.

Bli inte förvånad om en jäkligt snabb löpare lagt och lägger en del tid på att springa snabbt.

Bli inte förvånad om en jäkligt uthållig människa, lagt och lägger en del tid på att hålla på jäkligt långt och länge.

Bli inte förvånad om nån som är jäkligt vältränad har lagt och lägger en del tid på att träna väl.

Bli inte förvånad om den som dansar runt i rörelseglädje, är glad när den rör på sig.

TRÄNING är i sanning medicin, en medicin många fler borde nyttja mer av.

Sagt av många kloka (typ jag), här och typ nu.

/Carolin Helt, Int Lic PT en jäkel på att identifiera problem och lösningen på dom, om jag får säga det själv och det får jag.