Ett decennium av superdieter och mirakelmetoder…

Fick ett anfall av tillbakablickande när jag insåg att -herrejäfvlar, nu har det gått ett helt årtionde sen vi öppnade e3?! Och i och med att det snart är januari igen kom jag att tänka alldeles extra på alla hundratals kostföreläsningar jag hållit genom dessa år och hur trenderna och därmed frågeställningarna har förändrats genom åren.

Man skulle kunna säga att trender de kommer och går men frågan – ”Hur göra?”, den består…

Där i början av 2010 så var fortfarande mest tugg om GI och vikten om att hålla ett jämnt blodsocker genom att äta långsamma kolhydrater, samt äta ofta som om voro vi alla spädbarn. 

”Jag går på GI”  sa folket som om de gick på lina. 

 De kunde sina GI-tabeller som rinnande vatten men missade ofta detaljen att GI är måttet på hur 50gram KOLHYDRATER av livsmedlet i fråga, påverkar blodsockret. Man ratade vattenmeloner och kokt potatis till förmån för M&M och Snickers, tog en ordentlig klick med grädde på kladdkakan pga det sänkte ju till och med GI och  pga kcal och övrigt näringsinnehåll hade man föga intresse för. Det fina med GI-trenden- det var väl ändå att folk lärde sig planera sitt ätande och skippa rostmackor med marmelad samt en och annan böna åts mer än innan.

Sen slog LCHF igenom ordentligt även i småstäderna och då skulle allt vara fett. Fett som i bea, bacon, smör och grädde. Ja, på den tiden fanns det faktiskt dom som på allvar trodde att bacon var rena hälsokosten…Det var föräldrauppror på Facebook om att det serverades lättmjölk och Lätta att bre på mackorna i skolorna och inte riktigt smör.

Kalorier var inget att bry sig om för folk de rasade i vikt ändå. Insulin blev däremot nya Satan Djävulen.

Det fina med detta var väl att mycket av den uppenbara skitmaten försvann från den dagliga matsedeln dvs smågodis, chips och läsk (att det var därför de tenderade att gå ner i vikt och må bättre var det dock få som begrep).

Tyvärr gick det så vida pass långt att även finfina grödor som växer under jorden ratades samt frukt var lika med satan själv (i sällskap av insulin då)och nästa lika illa som skumtomtar.

Skulle man nångång fuska så valde man bakelser framför potatis och skumtomtar framför clementiner.

 Att en annan började fundera på om inte kolhydratsskräcken ledde till ett klenare intellekt är ju inte så konstigt.

I den häraden kom trots allt  lusten till ”naturligt” och ”fritt från”-trenden och alla livsmedelstillsatser ratades. Folk fick sluta jobba heltid alternativt gå in i väggen fulla av utbrändhet pga nu skulle allt göras från grunden.

Surdegarna fick egna hotell, allt var ekologiskt och när- eller härproducerat och egna värphöns var var mans egendom även om (eller kanske på grund av) att man bodde på Södermalm.

Det stora fördelen med det var att folk faktiskt läste innehållsförteckningen och tog reda på vad de stoppade i kakhålet.

Men i samband med detta så skulle allt plötsligt vara glutenfritt (surdegen åkte ut igen), laktosfritt, sockerfritt, low fat OCH low carb.

Fritt från i stort sett allt oavsett vad och i vissa fall kunde fundera på vitsen med att äta det alls pga oklart vad det innehöll av nytta.

Plötsligt trodde folk att glutenfritt betydde kalorisnålt och att de skulle gå ner i vikt av att.

Nu gick ju några ner i vikt men om det var pga att pizza, pasta, paj, pariserbulle och pexchoklad försvann från menyn, verkade få se som en relevant frågeställning.

Det fina med detta var väl att de som verkligen lider av celiaki (glutenintolerans) fick ett betydligt större utbud av livsmedel att välja på. Nackdelen- risken att glutenintolerans på riktigt inte tas på fullt allvar längre.

För den som anammat LCHF och hållit ut så var inte trenden med glutenfritt nåt bekymmer då gluten bara förekommer i mjölbaserade livsmedel och i mjöl finns det ju även kolhydrater. Vad värre var så blev det ju även snack om mejerier, ja nu skulle även mejerier uteslutas pga vi är väl inga dibarn heller och vips blev det inte lika roligt med LCHF när grädden och de feta ostarna blev big NONO.

Ja, och så var det en och annan som inte alls gick ner i vikt längre, kanske pga kaloriintaget visst räknas även om man inte äter en enda kolhydrat. Men då ser ni, då kom man på att det här med att fasta, det är finfina grejer det!

Ja, skippade man maten 2 dagar i veckan så började man plötsligt gå ner i vikt- NO SHIT SHERLOCK?!

Eller ja, man skippade inte att äta helt, man åt men bara lite 2 dagar av 7, de andra 5 fick man äta preciiiis vad man ville.

Hon, experten på alla föregående dieter gick ner 7kg. Igen. Trots att hon varken behövde träna samt kunde äntligen unna sig att äta godis och kakor. Igen.

Det fina med hela den här fastegrejen var att folk fick lära sig att vara hungriga, det är det verkligen inget fel i. En helt naturlig känsla som är bra att kunna hantera.

Att de hälsobringande fördelarna med fasta liksom kom av sig i och med upplägget ”ät vad du vill 5dagar i veckan” var det få som brydde sig om.

Att låta matsmältning vila och inte ständigt stoppa (vad det nu är för nåt trenden säger att vi ska) i kakhålet och värna om tarmfloran, ja det kom på tapeten i den häraden och nu skulle alla äta antiinflammatoriskt.

Ja, nu skulle grönsakerna syras, det feta fläsket ratas.

LCHFarna fick nys om att potatisstärkelse plötsligt var av godo och pimpade smoothiesarna med potatismjöl (äta potatis på riktigt verkade nämligen vara att ta i).

Parallellt med detta eller iaf någonstans där i den avklingande fetthysterin, kom proteinhypen.

En annan som slagit pannan blodig i åratal när folk varit kolhydratsfobiker och fetthetsare så kan man ju tycka att hypen kring proteinets fördelar bara borde vara av godo-

ÄNTLIGEN började folk inse nyttan med det uppbyggande näringsämnet!

Näringsämnet som mättar mest sett till mängden kcal det innehåller, som bidrar till minskat sötsug, som gör det lättare att hålla energibalansen, bygga och bevara muskelmassa, se till att det är kroppsfett som lossnar vid kalorirestriktion. Ja, jag borde kanske jubla? Men istället för att man som förr kunde tämligen enkelt råda ”är proteinhalten hög är livsmedlet ingen sk skitmat” och man tänkte kanske att fisk, fågel, ägg och baljväxter äntligen skulle börja konsumeras i adekvat dos.

Istället dök det då upp hittepåprodukter vars enda nytta bestod i just det faktum att de innehöll protein.

Men att äta sig mätt på riktig mat, det var det aldrig frågan om.

Och så plötsligt hamnade vi här och nu – nån form av proteinbakslag? När allt ska vara ”plant based” eller vegan som det titt som tätt kallas.

Lika aggressiva som LCHFarna var i sin begynnelse är dom och det är inte utan att man börjar se nackdelen med det sekulariserade samhället –

Vad vi väljer att stoppa i foderluckan har blivit vår religion..

.. och den som inte tycker lika vill vi helst slå ihjäl.

I ivern att avhålla sig från allt med animaliskt ursprung är ”naturligt” och ”fritt från tillsatser” sedan länge glömt.

Nu vill vi ha hittepåkött med råvaror från Långtbortistan med innehållsförteckning lika rik som Tredje Moseboken i antal tecken.

Föräldraupproren består plötsligt i att det inte finns något veganskt margarin att bre på mackorna i skolan.

Det fina med detta är ändå att äta mer grönt är skönt och de allra flesta av oss borde verkligen göra det.

För den som inte är lika militant lagd men som ändå vill lägga etiska värderingar i valet av bukfylla så kan man alltid hänge sig åt att äta ”klimatsmart” och

plötsligt är det den fabriksbakade Skogaholmslimpan med vanligt margarin bland det bästa du kan äta igen.

Det fina med det är väl ändå att fokus är flyttat en bit ifrån det egna anuset, det måste ändå räknas som nåt positivt.

Ja hörni, det var de senaste 10åren av livet som ”kostexpert”. Då har jag ändå inte ens nämnt Paleo, syra-/bas-balansen, Blodgrupps- eller DNA-dieter, att äta enligt sin åldersgrupp och icke att förglömma alla dessa Multilevelmarketing piller- och pulvermetoder som kostar skjortan och pga marknadsföringslagen bara kan ges info om via DM eller i små partyn i hemmet, nä, inte med ett ord har jag berört dessa..

Vad kommande 10år bjuder på? Den som lever får se, som man brukar säga.

Själv önskar jag mest att folk kunde ta och lugna ner sig en smula. Kanske tänka ett varv till eller två, inte krångla till det så förtvivlat och helt enkelt bara skippa den uppenbara skitmaten i mesta möjliga mån. Mätta behovet av belönande kickar på annat sätt än via gommen, fysisk träning funkar nämligen finfint även i det avseendet och bara goda bieffekter. Välja kvalitet framför kvantitet, tror bestämt att det gynnar både djurhållning och miljö. Inte slänga så förtvivlat mycket mat, jag har nämligen noterat genom åren att paprikor, tomater och annat grönt med skavanker, de åker ut snabbare än fort men kexpaket och gamla chipspåsar, dom måste tydligen passera det egna tarmsystemet innan de lämnar hushållet, orimligt märkligt.. 

Men det budskapet säljer varken några böcker eller skapar rubriker i kvällstidningarna, så det är förmodligen en utopisk önskan. Men överraska mig gärna, ja gör gärna det.

//Carolin Helt, Int Lic PT som önskar Gott Nytt Insiktsfullt Decennium