En burpee för varje glas rosé i motljus?

Kristi Himmelsfärdsdag, sommarvärme, starten för en långhelg för många OCH folknykterhetens dag. En dag som kanske inte blivit riktigt lika folkkär som Kanelbullens Dag..

Jag är ju som bekant en vän av piska, pekpinnar och personliga påhopp men i denna fråga (precis som i alla andra) anser jag att var och en gör preciiiis som den själv vill så länge det inte drabbar annan levande varelse olyckligt.

En långhelg i sommarvärme som denna, folknykterhetens dag eller ej, det är nu det händer- intagram- och facabookflödet fullständigt svämmar över av alla immiga glas i motljus, innehållande diverse rusdrycker. Inte alldeles sällan med ord som ”balans i livet”. Märkligt, är jag den enda som får precis motsatt effekt på balanssinnet av alkohol?

För snart 4 år sedan tog jag beslutet – Jag ska inte dricka en droppe alkohol fram till Jul ( 2014). Jag ville nämligen testa och se hur begränsande det skulle kännas. Min alkoholkonsumtion har varit låg under många år, har kanske snittat 1glas rött per vecka.

Varför jag plötsligt sa ”Nej” till all form av alkohol? Anledningen till beslutet om nolltolerans på alkoholfronten var en synnerligen misslyckad löprunda. Ett tillfälle då jag nästa var beredd att lägga av med löpning. Som tur var la jag av med rätt aktivitet. Ni kan läsa om den storyn här. Det där beslutet om ”Nej” till alkohol har hållit i sig.

Jag hade inte precis okynnesdruckit innan men sett fram emot och längtat efter det där rödvinsglaset på fredagskvällen.  Jag menar inte att det skulle vara nåt fel med det men jag hade kommit fram till att det framför allt har varit känslan jag varit ute efter. Känslan av att nu är det helg, nu varvar jag ner. Vissa saker gör vi liksom på slentrian, för att det bara brukar vara så utan att fundera på varför..

Som varandes ickenyttjare av alkohol får man dock frågan ”Varför?” väldigt ofta om inte alltid. Inte heller så sällan ”Slappna av och ha lite skoj”.

Mitt liv har sannerligen inte blivit en stel, spänd eller oskojjig historia efter att alkoholen åkte ut. Tvärtom! Jag vet inte om det bara är jag, men min personlighet blir liksom inte bättre av att det finns alkohol i blodomloppet. Jag blir inte rappare i pallet, det lilla filter jag har mellan hjärna och verbalt uttryck till vardags blir dessutom snudd på obefintligt och jag somnar om möjligt ännu tidigare i soffan.  Tror inte att min omgivning saknar den versionen av min person nåt nämnvärt. Att jag aldrig känner mig seg eller begränsad pga vinpimplande kvällen innan är även det en bonus.

Om man måste ta till alkohol om än i en aldrig så liten mängd, för att ”slappna av och ha lite skoj” då borde man verkligen ställa sig frågan ”Varför?”

Efter att ha varit nykter i onyktert sällskap några gånger så känner jag verkligen att det där ”Varför?” inte primärt gäller mig.

Så vad vill jag med detta? Piska, pekpinnar och personliga påhopp skulle jag ju inte ägna mig åt.

Man måste inte dricka alkohol för att ha balans i livet eller guldkant på tillvaron.

Och jag anser inte att det behövs ännu en som säger att det är okej att dricka alkohol. Det är okej att låta bli. Trot eller ej men man kan njuta av livet fullt ut även utan alkohol.

Även om man varken är gravid, religiös eller tråkmåns.

Så vad säger ni- en burpee för varje glas rosé i motljus som skådas på sociala medier i helgen? Med kommentarer som ”balans i livet” är det dubbla antalet burpees som gäller, deal?

För…

Hallå Hej! Det är okej att säga nej!

Till alkon alltså, burpees ställer vi väl oss alltid positiva till?

Känns det här tugget bekant? Korrekt, tjatig är en av mina främsta egenskaper. HEPPÅER!

//Carolin Helt, Int Lic PT och nykter, alltid

Kommentarsfunktionen är avstängd.