Det är något religiöst med löpning ändå

Alla kan nästan utföra den. Överallt kan man löpträna. Kräver ingen dyr och tung utrustning och tar inte så mycket tid.

Klostret blev målet idag. Är på ett av mina favoritställen, Paros i Grekland. Sol & bad i all ära men njuter mer av detta om jag får träna på morgonen. Idag gick det uppför. Så in i vassens att det gick liksom inte riktigt sista biten.
Då tänker nog många – vad är det för vits med detta? Bra att man ifrågasätter syftet tycker jag. Mitt syfte var att bli trött! Men var inte intresserad av att det skulle ta för lång tid. Då vill jag verkligen rekommendera uppför!

30 min tog det, tröttare än vilken långgrunda som helst! Och!! Nu kommer det bästa! Någonstans kommer det gå nerför! Här njuts det! Här får man betalt för mödan man la ner uppför. För att inte tala om badet i havet som följer efter varje löprunda.
Ja man blir nästan på religös…

Det är något alla borde prova. Hitta en backe, kör ett par rundor bara, vila på vägen ner. Effekten du får, i både hjärta och hjärna är oslagbar!
Skulle du inte kunna ge dig själv denna gåva?
Och börja i ditt nuläge! 30 minuter 300 m uppför är kanske inte något du ska börja med men gisses vilken utsikt.
Man kan ju faktiskt varva med gång (vilket vi faktiskt gjorde sista biten till toppen)

Hälsningar Lisa Kaptein Kvist, djupt troende på religionen löpning!