”Carpe Diem” i svanken..

”Livet är kort. Gör den där resan. Köp dom där skorna. Unna dig bakelsen” klokord som cirkulerar för fullt på facebook för tillfället. Det finns ju rätt många varianter på allt det där mindfulla tänkandet. Man ska Carpa skiten ur Diem varenda dag och varenda sekund.

Lätt att bli lite stressad över att man inte utnyttjar all levnadstid åt att njuta. Men för tusan, det går väl ändå inte att stanna till och känna efter var och varannan minut, andas och känna lycka i allt? Eller är det bara jag som inte njuter fullt ut av livet när jag städar? Eller den sekund alarmet piper på morgonen? Viss skit måste bara göras. Thats life. Det är inte kul, inte det minsta njutningsfullt men heller inte nåt man måste gå i terapi för att uthärda.

Jag vet inte jag, men jag känner minsann en doft av sms-lån, Lyxfällan och ”Carpe Diem” i svanken jag.

Sniffsniff, doftar det inte lite pårökt också? Ja, jag kan då tycka att det finns gott om exempel som visar att ”leva för dagen” inte skänker nån vidare värst långvarig lycka. Nu har sommaren börjat visa sig och plötsligt ska här njutas av varendaste minut och det ska unnas. MAJ GAAAD vad det ska unnas. Man ska nu unna bort allt det man jobbat för ända sen den där postsemesterångesten förra året (med avbrott för postjulochnyårsångesten förstås) så att man kan inleda hösten med mesta möjliga att vara missnöjd med.

Vill man kunna njuta fullt ut, så ofta och så mycket som möjligt tror jag å det bestämdaste att det krävs lite ansträngning och avbrott i njuteriet med jämna mellanrum. Att förvänta att varenda sekund ska vara njutbar, alltså jag tror man blir rätt besviken på vad det resulterar i faktiskt.

Att göra avkall på vissa saker, att kämpa, att på riktigt anstränga sig, ja varför inte ta det fulordet ”prestera” i munnen – det för allt som oftast en hel del bra saker med sig.

Det är en skillnad mellan att vara bitter pga andras framgångar och på att bli bättre jämfört med sig själv.

Det finns en jäkla tillfredställelse i att lyckas efter att ha ansträngt sig mer än vad som är behagligt och njutningsfullt för stunden.  Och inte alltför sällan så är det av det där som inte är så njutningsfullt som vi lära oss vad som är viktigt i livet.

Jag menar givetvis inte att vi ska gå runt och lida och slita ont för jämnan men vi kanske skulle må bra av att sänka njutningsförväntningarna en smula och kavla upp ärmarna och kämpa lite för det man vill ha.

Njut av livet – javisst! Njut av det lilla i vardagen – javisst! Njut av sommar, solen och fågelkvitter när tillfälle ges  – javisst! Lär dig prioritera rätt saker i livet – javisst!

Men att förvänta sig att leva ett liv med njutning i varenda ögonblick? Sorry, I dont buy that, inte ens på sommaren. Tror man blir en rätt missnöjd människa då.  Och det vore ju trist när livet är så kort och det enda vi har..

//Carolin Helt, Int Lic PT, livsnjutare som inte räds lite lidande emellanåt