Bara för att de kan…

Jag har hunnit jobba ganska många år som PT nu och inte sällan, tvärtom väldigt ofta, arbetar jag med klienter vars främsta mål är att gå ner i vikt.

I dessa fall är kosthållningen en avgörande fråga för eventuell framgång, det går inte att komma ifrån. Det är nämligen ytterst svårt att medelst träning kompensera ett ätande av övermått…

Träning har tämligen lite med viktminskning att göra. Det hjälper till att bibehålla den lägre vikten – absolut. Men ser ni, den fysiska träningen har långt mycket mer att erbjuda.

Jag har förmånen att arbeta mer och mer med folk som vill fokusera på nåt annat.

Även om fysiken skulle tjäna på att ett och annat fettkilo loosas så har vi helt lagt bort fokus på vad som passerar genom mag-/tarmkanalen.

Varför?

För alldeles för många har träning i alla tider kopplats till just viktminskning och/eller andra rent visuella förändringar av den fysiska lekamen- det kan handla om en siffra på badrumsvågen, en svällande biceps, att jeansen ska sitta som de gjorde förr eller det perfekta sexpacket på magen. Den typen av målbilder som antingen  gjort att:

1. Man har lagt av så snart det visuella målet är uppnått.
2. Gett upp pga besviken då det man aldrig blir riktigt nöjd med resultatet.
3. Ett tämligen trist fokus som sällan leder till långvarig träningsglädje.

Vi har inte ens fokuserat på funktionen som en vältränad kropp bjuder vardagen på. Ni vet, man tränar för att bli bättre på att typ överleva livet.

Nopp, Nix, Njet.

Vi fokusera fullt ut på att bli bättre på just det vi tränar på.

Bli bättre på att träna helt enkelt.

Ja, inte låta träningen vara ett nödvändigt ont för att få belöning på annat håll utan låter träningen bli belöningen i sig.

Tränat på att bli starkare för att kunna lyfta tyngre.

Filat på tekniken och lyfta ännu tyngre.

Finna glädjen i att vara rasande stark bara för att man kan.

Tränat på att få en bättre kondition och få det.

Kunna cykla/springa/ro snabbare och längre bara för att finna glädjen i att kunna göra just det.

Att hitta glädjen i att utvecklas och prestera bättre och bättre jämfört med vad man kunnat tidigare helt utan ett slänga en endaste blick i spegeln pga faktiskt inte bry sig nåt nämnvärt.

Inte en jakt på toppform, nej nej.

En ständig strävan efter att höja sin lägsta nivå.

Fatta hur fränt när:

• Hon som pga skada plötsligt ser sig själv göra saker hon fått höra att hon inte ”kan” bara pga – hon kan✌️
• Hon +60 som aldrig lagt av eller ens sänkt tempot, utan tvärtom ökat och lagt till och som därmed är så rapp och uthållig att alla andra håller käften pga har fullt upp med att bara försöka hänga på. Hon gör det så satans bra pga – hon kan✌️
• Hon som alltid har tränat, gått på dubbla pass i takt till musik, år efter år men ingen utveckling skedde pga det bara var motion, som nu utmanar sig å det grövsta och träningsglädjen, utvecklingen och viljan till mer den bara ökar bara pga – hon kan✌️
• Han +65 som aldrig varit i bättre form pga tränar för att utvecklas och därmed blir träningen ROLIG, tränar som en tok, blir starkare, rörligare, snabbare och uthålligare bara pga – han kan✌️
• Brudarna som närmar sig 50 som tidigare förslösat tiden på promenader som upptäcker att deras kroppar har kapacitet att piska upp ungtupparna i brygga pga så starka, så snabba så uthålliga bara pga de försökte och pga- de kan✌️
• Hon med noll fysiskt självförtroende som nu är en av de där snart 50 brudarna bara pga hon inte gav sig därmed numera bara pga att – hon kan✌️
• Han som inte visste vad fram och bak var på kroppen men som nu lyckas göra de mest komplexa rörelser bara pga- han kan✌️
• Hon som nu vid +55 gör strikta pull ups som om hon aldrig gjort nåt annat fast sanningen är den att det är först nu hon är stark nog bara pga hon försökte och pga det – hon kan✌️
• +60 kvinna utan någon som helst idrottslig bakgrund, men med titanhöft glider ut från gymet efter att ha lyft 90kilo från marken- bara för att hon kan✌️

Osv, osv raden av framgångssagor tar aldrig riktigt slut.

Ni fattar- fränt va?

//Carolin Helt, Int Lic PT som hamnat i väldigt gott sällskap.

Psst…alla spegelsportare där ute- lugn, även de visuella företrädena förändras, inte sällan så snart man själv slutat bry sig så förtvivlat.